Brandspruta

Kärrspruta från ca 1770 tillhörande Edsberg, Sollentuna kommun
Handspruta för brandsläckning.

Brandspruta, tidigare även "eldspruta",[1][2] är ett samlingsnamn oftast för en pump eller liknande som används vid släckning av bränder. Brandsprutor har därför funnits vid brandsläckning sedan den första enkla handpumpen tillverkades. Brandsprutor fanns redan i Romarriket.

Brandsprutor klassades förr i tiden som lätta brandsprutor, som var bärbara eller kunde göras bärbara för högst 2 man, eller som kärrspruta där brandsprutan placerades på en kärra, ett dragfordon som kunde dragas för hand eller av hästar eller andra dragdjur. I en del fall kunde den dragna brandsprutan avställas och bäras av 4-6 man.

I mitten av 1800-talet kom brandsprutor där pumpen drevs av en ångmaskin. Runt sekelskiftet 1800/1900 kom de första prototyperna av den motordrivna brandsprutan. Motorfordonets motor kunde då även driva brandpumpen, och här fick man en beteckning som kallades pumpautomobil, automobilmotorspruta, senare bilmotorspruta, idag släckbil.

Brandsprutor kan delas in i olika kategorier

Brandsprutor förvarades i ett spruthus, ofta en enkel förrådsbyggnad för gemensamt brandbekämpningsmaterial i en bys centrum.

Referenser

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Handspruta.jpg
Författare/Upphovsman: Andersw2, Licens: CC BY-SA 4.0
Handspruta kallades också assuransspruta då de var ett krav för brandförsäkring.
Kärrspruta 1770.jpg
Författare/Upphovsman: Andersw2, Licens: CC BY-SA 4.0
Kärrspruta är en handdriven brandspruta som monterats på en kärra så att den kan dras av några man. Det behövs tre man för att använda den, två som pumpade och en som riktade sprutmunstycket. Det saknas numera en stång längst ut på pumparmen för de två männen att hålla i när de pumpade. För större bränder behövdes också en kedja av folk som langade vatten att fylla på behållaren. Uppskattningsvis nådde vattenstrålen 5-7 meter. Till den hörde två slangar och fyra spannar. Den är märkt Edsberg T.G.R. som står för Ture Gustaf Rudbeck på Edsberg.