Brandförsvaret i Italien

Brandförsvaret i Italien är statligt och utövas genom den statliga brandkåren - Corpo Nazionale dei Vigili del Fuoco. De autonoma provinserna Sydtyrolen och Trento ansvarar dock för sitt eget brandförsvar, precis som den autonoma regionen Valle d'Aosta. I många glesbygdsområden är det den statliga skogspolisen (Corpo Forestale dello Stato), som jämte ansvaret för skogsbrandbekämpning även i praktiken ansvarar för det allmänna brandförsvaret. I en del kommuner har också de tekniska förvaltningarna viss brandbekämpningsförmåga.

Överordnad statlig myndighet

Överordnad statlig brandförsvarsmyndighet är inrikesministeriets departement för brandförsvar, räddningstjänst och civilförsvar (Dipartimento dei Vigili del Fuoco, del Soccorso Pubblico e della Difesa Civile).^[1] Chefen för den statliga brandkåren och hans stab ingår som en avdelning i detta departement.^[2]

Det statliga brandförsvaret

De kommunala brandkårerna som tidigare ansvarat för det italienska brandväsendet ombildades efter beslut 1935 till länsbrandkårer, en i varje italienskt provins. En central brandförsvarsinspektion inrättades också.^[3] Den statliga brandkåren bildades 1941 genom att länsbrandkårerna förstatligades.^[3] Från början hade den en paramilitär struktur, men är sedan 1997 demilitariserad.^[4][5]

Organisation

Centralt

Chefen för den statliga brandkårens stab består av följande byråer.^[6]

• Chefsbyrå
• Medicinsk byrå
• Arbetsmiljöbyrå
• CBRN-skyddsbyrå
• Idrottsbyrå
• Inrikesministeriets centrala säkerhetsbyrå
• Informationsbyrå
• Parlamentsbyrå
• Organisations- och frivilligbyrå

Territoriellt

Den statliga brandkåren indelas territoriellt i tre nivåer.

• 16 regionala eller interregionala direktioner. De ligger på samma organisatoriska nivå som en eller flera av Italiens regioner.

• 103 provinskommandon. De ligger på samma organisatoriska nivå som Italiens provinser (län).

• Lokala detachement (brandstationer)
  • 300 stads- och provinsdetachement
  • 200 frivilliga detachement

Specialenheter, mobila enheter och specialister

• 12 helikopterenheter med 33 helikoptrar.
• 32 räddningsdykarenheter med 364 räddningsdykare.
• 24 hamnenheter med räddnings- och släckningsfartyg.
• 35 flygplatsenheter med 3 500 personer och 250 fordon.
• 1 NBC-skyddsenhet och specialutbildad personal för NBC-skydd.
• 16 regionala undsättningsenheter (Colonna mobile) med tunga räddningsfordon och förmåga till längre insatser genom stabs- och logistikkomponenter.
• Specialutbildad personal för räddning i grottor, berg och floder.
• Specialutbildad personal för telekommunikationer och sambandstjänst.

Personal

Den statliga brandkårens personal består av 600 brandchefer och brandingenjörer, 500 brandinspektörer och 26 000 brandmästare och brandmän samt 2 500 tekniskt-administrativa tjänstemän. Det finns också 5 000 frivilliga brandmän. Innan Italien 2005 avskaffade värnplikten tjänstgjorde årligen ca 4 000 värnpliktiga i den statliga brandkåren. Efter värnpliktens avskaffande har en ettårig frivillig civiltjänstgöring öppen för unga män och kvinnor skapats vid det statliga brandförsvaret. Personalreformen 2005 anknyter i högre grad än tidigare den statliga brandkårens personalstruktur till den som finns vid den italienska försvarsmakten och polisen. I tabellerna nedan görs därför en jämförelse med karabinjärernas tjänstegrader.

Brandmän

För att bli antagen som yrkesbrandmannaaspirant (allievi vigili del fuoco) krävs genomgången grundskola. Högsta ålder är 30 år, utom för tidigare frivilliga brandmän där gränsen är 37 år.^[7] Aspiranterna genomgår 12 månaders utbildning, varav 3 månader är verksamhetsförlagd utbildning.^[8]

Brandmännens tjänstegrader

NATO-kod [9]	Corpo Nazionale dei Vigili del Fuoco[10] [11]	Carabinieri[12]	Anmärkning [13]
OR-4	Vigile del fuoco	Carabinieri	brandman < 5 års anställning
OR-4	Vigile del fuoco qualificato	Carabinieri scelto	brandman 5-9 års anställning
OR-4	Vigile del fuoco esperto	Appuntato	brandman > 9 års anställning
OR-4	Vigile del fuoco coordinatore	Appuntato scelto	brandförman (minst 8 års anställning)

Brandmästare

Brandmästare rekryteras till 60 % från brandförmännen och till 40 % från brandmän med 6 års tjänst.^[14] Krav för anställning är minst 3 månaders vidareutbildning.^[15]

Brandmästarnas tjänstegrader

NATO-kod [9]	Corpo Nazionale dei Vigili del Fuoco [10] [11]	Carabinieri[12]	Anmärkning [16]
OR-5	Capo squadra	Vice brigadiere	styrkeledare < 5 års anställning som styrkeledare
OR-6	Capo squadra esperto	Brigadiere	styrkeledare minst 5 års anställning som sådan
OR-7	Capo reparto	Brigadiere capo	insatsledare < 5 års anställning som insatsledare
OR-7	Capo reparto esperto	-	insatsledare minst 5 års anställning som sådan

Brandinspektörer

Det grundläggande utbildningskravet för brandinspektörer är teknisk studentexamen med högskolebehörighet. Brandinspektörsaspiranter (allievi vice ispettori antincendi) rekryteras till 50 % från brandpersonal med minst sju års anställning, 42 % direkt från det civila livet och 8 % bland brandmästarna specifikt. Brandinspektörsaspiranter med sju års anställning genomgår sex månaders utbildning, övriga 12 månader.^[17]

Brandinspektörernas tjänstegrader

NATO-kod [9]	Corpo Nazionale dei Vigili del Fuoco[18] [11]	Carabinieri[12]	Anmärkning [19]
OR-8	Vice ispettore antincendi	Maresciallo	brandinspektör < 2 års anställning
OR-8	Ispettore antincendi	Maresciallo ordinario	brandinspektör 2 års anställning
OR-9	Ispettore antincendi esperto	Maresciallo capo	brandinspektör 7 års anställning
OR-9	Sostituto direttore antincendi	Primo Maresciallo	förste brandinspektör
OR-9	Sostituto direttore antincendi capo	Primo Maresciallo	förste brandinspektör 8 års anställning som sådan
OR-9	Sostituto direttore antincendi capo esperto [9]	Primo Maresciallo Luogotenente	brandöverinspektör

Brandingenjörer och brandchefer

För att bli antagen som brandingenjörsaspirant krävs civilingenjörs- eller arkitektexamen. 20 % av tjänsterna är reserverade för brandpersonal som avlagt dessa examina. För brandinspektörer krävs då minst tre års anställning; för övrig brandpersonal minst sju års anställning. Aspiranterna genomgår 24 månaders utbildning vid brandhögskolan (Istituto Superiore Antincendi) i Rom.^[20]

Brandförsvaret i Sydtyrolen

Det självstyrande landskapet Sydtyrolen har ett eget brandförsvar. De första brandkårerna bildades 1864 i Bruneck, 1868 in Meran och 1872 in Brixen. De och de senare bildade brandkårerna var organiserade som frivilliga brandkårer. Sedan Sydtyrolen hade avträtts till Italien förbjöds 1925 de frivilliga brandkårerna och dess utrustning kommunaliserades. Sju yrkesbrandkårer skulle nu svara för brandförsvaret i provinsen. Då det på grund av vägnätets dåvarande beskaffenhet var ogörligt, tolererade de ansvariga italienska myndigheterna att de frivilliga brandkårerna inofficiellt fortsatte sin verksamhet. Med införande av provinsiell autonomi efter andra världskriget lades alla yrkesbrandkårer utom den i Bozen ned.^[23]

Organisation

Idag är brandförsvaret i provinsen åter organiserad efter österrikiskt mönster, med huvuddelen av verksamheten utförd av frivilliga brandkårer.^[24] Idag finns det sammanlagt 306 frivilliga brandkårer vilka är organiserade i ett gemensamt förbund Landesverband der Freiwilligen Feuerwehren. Varje kommun har åtminstone en frivillig brandkår. Förbundet driver en brandskola utanför Meran. Dessutom finns det en yrkesbrandkår i Bozen, som dock inte är kommunal, utan har det självstyrande landskapet som sin huvudman. Det finns också tre industribrandkårer.^[23]

Personal

Personalen vid yrkesbrandkåren i Bozen är tjänstemän vid det självstyrande landskapet. Brandmännen och brandmästarna är lägre mellantjänstemän, biträdande brandinspektörerna och brandinspektörerna högre mellantjänstemän, brandingenjörerna och brandchefen högre tjänstemän.^[25] För att bli brandman krävs grundskoleexamen, lärlingsprov eller minst tre års yrkesspecifik praktik och körkort. Brandmannaaspiranterna genomgår sju månaders grundutbildning, dels vid brandkåren i Bozen, dels vid den statliga brandskolan i Rom, dels genom verksamhetsförlagd utbildning vid en större brandstation i en storstad i eller utanför Italien. Brandmästare rekryteras bland brandmän med minst nio års tjänst. De genomgår två månaders vidareutbildning i insatsteknik, ledarskap och brandlagstiftning. För att bli biträdande brandinspektör krävs teknisk studentexamen och en ettårig utbildning i eller utanför Italien med tyngdpunkt på brandlagstiftning, insatsteknik, logistik och ledarskap. För att bli brandinspektör krävs en minst tvåårig teknisk högskoleutbildning och minst två års yrkeserfarenhet från en yrkesbrandkår samt sex månaders vidareutbildning vid en sådan. För att bli brandingenjör krävs en minst fyrarårig ingenjörsutbildning samt sex månaders vidareutbildning vid en yrkesbrandkår i eller utanför Italien.^[26][27]

Brandchefen är antingen Oberbrandexperte eller Branddirektor.^[28]

Brandförsvaret i Trento

Det självstyrande landskapet Trento har ett eget brandförsvar. Landskapets brandförsvar är en arvtagare till den kommunala brandkåren i staden Trento, som bildades 1863. Kommunala brandkårer hade ansvaret för brandväsendet till 1935 då en länsbrandkår bildades. När det italienska brandväsendet förstatligades 1941 införlivades länsbrandkåren i det statliga brandförsvaret. I kraft av autonomlagstiftningen övertog regionen Trentino-Alto Adige 1954 ansvaret för brandväsendet och ett regionalt brandförsvar skapades. År 1978 delegerade regionen ansvaret för brandväsendet till de två självstyrande landskapenTrento respektive Sydtyrolen. Som ett resultat av denna delegation, skapade landskapet Trento 1983 ett eget brandförsvar. År 1990 inordnades brandförsvaret i en större myndighet för brandförsvar och befolkningsskydd.^[30]

Brandförsvaret i Valle d’Aosta

Den delvis franskspråkiga autonoma regionen Valle d'Aosta har ett eget brandförsvarssystem baserat på regional lagstiftning.

Organisation

Den centrala ledningen av brandförsvaret i Valle d'Aosta utövas av Commandement régional des sapeurs-pompiers de la Vallée d’Aoste med tre avdelningar: inspektionsbyrå, personalbyrå och frivilligbyrå.^[31] Brandförsvaret är, sedan 2003 då yrkesbrandförsvaret blev ett regionalt ansvar, organiserat i Corps valdôtain des sapeurs-pompiers, bestående av både yrkespersonal och frivillig personal. Traditionellt spelar det frivilliga brandförsvaret en större roll i regionen än i Italien i allmänhet. Det finns 76 frivilliga brandkårer i 73 av regionens 74 kommuner. Den frivilliga personalen består av 1 600 personer i tre tjänstgöringsklasser: aspiranter, aktiva brandmän och hjälppersonal.^[32]

Noter

Externa länkar

• Gradbeteckningarna vid det statliga brandförsvaret 2007
• Gradbeteckningarna vid det statliga brandförsvaret 2012
• Gradbeteckningarna vid yrkesbrandkåren i Bozen
• Gradbeteckningarna vid de frivilliga brandkårerna i Sydtyrolen
• Gradbeteckningarna vid yrkesbrandkåren i Valle d’Aosta
• Gradbeteckningarna vid de frivilliga brandkårerna i Valle d'Aosta