Brachyteles hypoxanthus
| Brachyteles hypoxanthus Status i världen: Akut hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Cebusliknande brednäsor Cebidae |
| Släkte | Ullspindelapor Brachyteles |
| Art | Brachyteles hypoxanthus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Brachyteles hypoxanthus | |
| Auktor | (Kuhl, 1820) |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Brachyteles hypoxanthus är en primat i släktet ullspindelapor[2] som förekommer i östra Brasilien.
Utbredningsområdet sträcker sig över delstaterna Bahia, Espírito Santo och Minas Gerais. Arten vistas där i fuktiga skogar.[1]
Hanar blir cirka 9,5 kg tunga. Honornas vikt varierar mellan 7 och 9 kg.[1] Djuret är alltså lite mindre än systerarten Brachyteles arachnoides och det har i motsats till den sydliga arten en liten tumme. Båda arter kännetecknas av långa extremiteter och en lång gripsvans. Pälsen är främst gråbrun till gulbrun.[3]
Individerna är aktiva på dagen, vistas vanligen i träd och bildar grupper med 8 till 80 medlemmar. I flocken finns flera vuxna hanar och honor samt deras ungar. Dessa ullspindelapor är inte aggressiva när två olika flockar möts. Brachyteles hypoxanthus äter främst frukter och blad som kompletteras med bark, frön, blommor och några insekter.[3]
Honor föder mellan maj och september en enda unge. Ungar av honkön lämnar flocken när de blir könsmogna (efter 5 till 7 år) medan hanar får stanna.[3]
Arten jagades tidigare intensiv för köttets skull och därför finns idag många små populationer som är skilda från varandra. Ett annat hot är skogsavverkningar. IUCN listar Brachyteles hypoxanthus som akut hotad (CR). För att skydda arten inrättades några skyddsområden.[1]
Referenser
- ^ [a b c d] de Melo, F.R., Boubli, J.P., Mittermeier, R.A., Jerusalinsky, L., Tabacow, F.P., Ferraz, D.S. & Talebi, M. 2019 Brachyteles hypoxanthus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 januari 2024.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Brachyteles hypoxanthus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c] M. Richardson (24 april 2006). ”Northern muriqui”. ARKive. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130801002912/http://www.arkive.org/northern-muriqui/brachyteles-hypoxanthus/. Läst 3 september 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Brachyteles hypoxanthus.
|
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Northern Muriqui (Brachyteles hypoxanthus) range
Författare/Upphovsman: Peter Schoen, Licens: CC BY-SA 2.0
Northern Muriqui (Brachyteles hypoxanthus)