Brabham
| Tävlingsnamn | Motor Racing Developments Ltd |
|---|---|
| Hemvist | Milton Keynes, England |
| Aktivt i F1 | 1962 - 1987, 1989 - 1992 |
| Stallchef | Jack Brabham |
| Förare | Se F1-säsonger |
| Bränsle | BP |
| Lopp | 408 |
| Vunna lopp | 35 |
| Pole position | 39 |
| Snabbaste varv | 42 |
| Konstruktörstitlar | 2 (1966, 1967) |
| Förartitlar | 4 (Jack Brabham 1966, 1967 + Nelson Piquet 1981, 1983) |
Brabham, ursprungligen Brabham Racing Organization, var en brittisk formelbiltillverkare med ett racingstall som bland annat tävlade i formel 1 1962-1992.
Historik
Brabham startades av racerföraren Jack Brabham och Ron Tauranac, vars efternamns begynnelsebokstäver användes som beteckning på kommande bilmodeller.
Premiärsäsongen 1962 körde endast Jack Brabham själv och inledningsvis i en Lotus-Climax innan Brabham BT3 debuterade.
1966 blev Jack Brabham världsmästare i formel 1 för tredje gången och blev då den förste föraren att vinna med egen bil. 1967 blev Denis Hulme världsmästare i en Brabham och båda åren vann Brabham även konstruktörs-VM i formel 1.
1969 sålde Jack Brabham sina aktier Brabham till Tauranac men stannade kvar som förare även 1970. I slutet av 1971 sålde Tauranac samtliga aktier till affärsmannen Bernie Ecclestone.
Brabhamstallet är bland annat ihågkommet för att man kom till Sveriges Grand Prix 1978 i Anderstorp med en kraftigt modifierad version av sin bil, kallad BT46B. Bilen var utrustad med en enorm fläkt baktill som sög fast bakhjulen mot banan. Detta var särskilt effektivt i låga farter då trycket från bilens vingar är lågt. Niki Lauda, som körde denna bil (vilken senare kom att kallas "dammsugarbilen") vann tävlingen.
Fläktbilarna förbjöds strax efteråt eftersom de föll under regeln om att detaljer som förbättrar bilarnas aerodynamik inte får vara rörliga, vilket fläktblad måste anses vara. Brabham kom med ett lamt försvarstal och menade att fläktens huvudsakliga uppgift var att kyla motorn, vilket helt uppenbart inte var sant.
1981 och 1983 vann Nelson Piquet förar-VM i formel 1 och körde båda gångerna för Brabham.
1988 såldes Ecclestone bolaget till den schweiziska racerföraren Walter Brun. 1989 ägdes Brabham av den schweiziske affärsmannen Joachim Luhti och 1889-1992 av Middlebridge Racing Limited (som ägdes av japanen Koji Nakauchi). Betalningssvårigheter gjorde att Brabham övertogs av Landhurst Leasing 1992. Samma år lämnade Brabham formel 1 och året därpå, 1993, såldes tillgångarna ut till bolagets fordringsägare.
F1-säsonger
| Säsong | Tävlingsnamn | Bil | Motor | Däck | Poäng | VM-plac.[1] | Förare 1 | Förare 2 | Förare 3 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1962 | Brabham Racing Organisation | Lotus 24 | Climax 1.5 V8 | D | 0 | (2:a) | Jack Brabham | ||
| Brabham Racing Organisation | Brabham BT3 | Climax 1.5 V8 | D | 6 | 7:a | Jack Brabham | |||
| 1963 | Brabham Racing Organisation | Lotus 24 | Climax 1.5 V8 | D | 0 | (1:a) | Jack Brabham | ||
| Brabham Racing Organisation | Brabham BT3 Brabham BT7 | Climax 1.5 V8 | D | 28 | 3:a | Jack Brabham | Dan Gurney | ||
| 1964 | Brabham Racing Organisation | Brabham BT7 Brabham BT11 | Climax 1.5 V8 | D | 30 | 4:a | Jack Brabham | Dan Gurney | |
| Siffert Racing Team R R C Walker | Brabham BT11 | BRM 1.5 V8 | D | 7 | 6:a | - | - | - | |
| 1965 | Brabham Racing Organisation | Brabham BT7 Brabham BT11 | Climax 1.5 V8 | D/G | 27 | 3:a | Jack Brabham Dan Gurney Denny Hulme Giancarlo Baghetti | Dan Gurney Denny Hulme Jack Brabham | Denny Hulme |
| R R C Walker | Brabham BT11 | BRM 1.5 V8 | ? | 5 | 7:a | - | - | - | |
| 1966 | Brabham Racing Organisation | Brabham BT19 Brabham BT20 | Repco 3.0 V8 | G | 42 | 1:a | Jack Brabham | Denny Hulme | |
| DW Racing Enterprises | Brabham BT11 | Climax 2.8 L4 | ? | 1 | 11:a | - | - | - | |
| Brabham Racing Organisation | Brabham BT22 | Climax 2.8 L4 | G | 0 [2] | - | Denny Hulme | Chris Irwin | ||
| David Bridges | Brabham BT11 | BRM 2.0 V8 | ? | 1 | 11:a | - | - | - | |
| 1967 | Brabham Racing Organisation | Brabham BT19 Brabham BT20 Brabham BT24 | Repco 3.0 V8 | G | 63 | 1:a | Jack Brabham | Denny Hulme | |
| DW Racing Enterprises | Brabham BT11 | Climax 2.8 L4 | ? | 2 | 11:a | - | - | - | |
| 1968 | Brabham Racing Organisation | Brabham BT24 Brabham BT26 | Repco 3.0 V8 | G | 10 | 8:a | Jack Brabham | Jochen Rindt | Dan Gurney |
| 1969 | Motor Racing Developments | Brabham BT26A | Ford DFV 3.0 V8 | G | 49 | 2:a | Jack Brabham | Jacky Ickx | |
| Silvio Moser Racing Team | Brabham BT24 | Ford DFV 3.0 V8 | - | 0 | Silvio Moser | ||||
| 1970 | Motor Racing Developments | Brabham BT33 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 35 | 4:a | Jack Brabham | ||
| 1971 | Motor Racing Developments | Brabham BT33 Brabham BT34 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 5 | 9:a | Graham Hill | Dave Charlton Tim Schenken | |
| 1972 | Motor Racing Developments | Brabham BT33 Brabham BT34 Brabham BT37 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 7 | 9:a | Graham Hill | Carlos Reutemann | Wilson Fittipaldi |
| 1973 | Motor Racing Developments | Brabham BT37 Brabham BT42 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 22 | 4:a | Carlos Reutemann | Wilson Fittipaldi | |
| Ceramica Pagnossin Team MRD | Brabham BT37 Brabham BT42 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 3 [3] | - | Andrea de Adamich Rolf Stommelen | John Watson | ||
| 1974 | Motor Racing Developments | Brabham BT44 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 35 | 5:a | Carlos Reutemann | Richard Robarts Rikky von Opel Carlos Pace | Teddy Pilette |
| John Goldie Racing with Hexagon | Brabham BT42 | Ford Cosworth DFV 3.0 V8 | F | 1 | John Watson | Carlos Pace[4] | |||
| Goldie Hexagon Racing | Brabham BT42 Brabham BT44 | Ford Cosworth DFV 3.0 V8 | F | 5 | John Watson | ||||
| Scuderia Finotto | Brabham BT42 | Ford Cosworth DFV 3.0 V8 | G/F | 0 | Gérard Larrousse [5] Helmuth Koinigg [6] Carlo Facetti [7] | ||||
| 1975 | Martini Racing | Brabham BT44B | Ford DFV 3.0 V8 | G | 54 | 2:a | Carlos Reutemann | Carlos Pace | |
| 1976 | Martini Racing | Brabham BT45 | Alfa Romeo 3.0 F12 | G | 9 | 9:a | Carlos Reutemann Rolf Stommelen Larry Perkins | Carlos Pace | Rolf Stommelen |
| 1977 | Martini Racing | Brabham BT45 Brabham BT45B | Alfa Romeo 3.0 F12 | G | 27 | 5:a | John Watson | Carlos Pace Hans-Joachim Stuck | Giorgio Francia[8] |
| 1978 | Parmalat Racing Team | Brabham BT45C Brabham BT46 Brabham BT46B | Alfa Romeo 3.0 F12 | G | 53 | 3:a | Niki Lauda | John Watson | Nelson Piquet |
| 1979 | Parmalat Racing Team | Brabham BT46 Brabham BT48 | Alfa Romeo 3.0 F12 Alfa Romeo 3.0 V12 | G | 7 | 8:a | Niki Lauda | Nelson Piquet | |
| Parmalat Racing Team | Brabham BT49 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 0 | - | Ricardo Zunino | Nelson Piquet | ||
| 1980 | Parmalat Racing Team | Brabham BT49 | Ford DFV 3.0 V8 | G | 55 | 3:a | Nelson Piquet | Ricardo Zunino Hector Rebaque | |
| 1981 | Parmalat Racing Team | Brabham BT49C Brabham BT50 | Ford DFV 3.0 V8 | M/G | 61 | 2:a | Nelson Piquet | Hector Rebaque | |
| 1982 | Parmalat Racing Team | Brabham BT50 | BMW 1.5 L4T | G | 22 | 7:a | Nelson Piquet | Riccardo Patrese | |
| Parmalat Racing Team | Brabham BT49D | Ford DFV 3.0 V8 | G | 19 | 9:a | Nelson Piquet | Riccardo Patrese | ||
| 1983 | Fila Sport | Brabham BT52 Brabham BT52B | BMW 1.5 L4T | M | 72 | 3:a | Nelson Piquet | Riccardo Patrese | |
| 1984 | MRD International | Brabham BT53 | BMW 1.5 L4T | M | 38 | 4:a | Nelson Piquet | Teo Fabi Corrado Fabi Manfred Winkelhock | |
| 1985 | Motor Racing Developments Ltd | Brabham BT54 | BMW 1.5 L4T | P | 26 | 5:a | Nelson Piquet | Francois Hesnault Marc Surer | |
| 1986 | Motor Racing Developments Ltd | Brabham BT55 | BMW 1.5 L4T | P | 2 | 9:a | Riccardo Patrese | Elio de Angelis Derek Warwick | |
| 1987 | Motor Racing Developments Ltd | Brabham BT56 | BMW 1.5 L4T | G | 10 | 8:a | Riccardo Patrese Stefano Modena | Andrea de Cesaris | |
| 1989 | Motor Racing Developments | Brabham BT58 | Judd 3.5 V8 | P | 8 | 9:a | Martin Brundle | Stefano Modena | |
| 1990 | Motor Racing Developments | Brabham BT58 Brabham BT59 | Judd 3.5 V8 | P | 2 | 9:a | Gregor Foitek David Brabham | Stefano Modena | |
| 1991 | Motor Racing Developments Ltd | Brabham BT59Y Brabham BT60Y | Yamaha 3.5 V12 | P | 3 | 9:a | Martin Brundle | Mark Blundell | |
| 1992 | Motor Racing Developments Ltd | Brabham BT60B | Judd 3.5 V10 | G | 0 | - | Eric van de Poele | Giovanna Amati[8] Damon Hill |
Andra stall
Brabham har också levererat bilar till andra formel 1-stall.
| Stall | Säsong | Konstruktör | Antal lopp | Poäng |
|---|---|---|---|---|
| Allied Polymer Group | 1974 | Brabham-Ford | 1 | |
| Amon | 1966 | Brabham-BRM | 1 | |
| Auto Motor und Sport | 1970 | Brabham-Ford | 13 | 10 |
| Bellasi | 1969 | Brabham-Ford | 7 | |
| Caltex Racing | 1968 | Brabham-Repco | 1 | |
| Charles Vögele Racing | 1968 | Brabham-Repco | 5 | 2 |
| Chequered Flag | 1974 | Brabham-Ford | 2 | |
| David Bridges | 1966 | Brabham-BRM | 4 | 1 |
| David Prophet | 1963 | Brabham-Ford | 1 | |
| 1965 | Brabham-Ford | 1 | ||
| DW Racing Enterprises | 1964 | Brabham-Climax | 8 | 5 |
| 1965 | Brabham-Climax | 7 | ||
| 1966 | Brabham-Climax | 6 | 1 | |
| 1967 | Brabham-Climax | 6 | 2 | |
| Ecurie Evergreen | 1971 | Brabham-Ford | 2 | |
| Gus Hutchison | 1970 | Brabham-Ford | 1 | |
| Ian Raby Racing | 1964 | Brabham-BRM | 2 | |
| 1965 | Brabham-BRM | 2 | ||
| Jack Holme | 1969 | Brabham-Repco | 1 | |
| Jo Bonnier | 1966 | Brabham-Climax | 1 | |
| John Goldie Racing | 1974 | Brabham-Ford | 15 | 1 |
| John Willment Automobiles | 1964 | Brabham-Ford | 1 | |
| 1965 | Brabham-BRM | 7 | ||
| Ligier | 1967 | Brabham-Repco | 5 | |
| Luki Botha | 1967 | Brabham-Climax | 1 | |
| Paul Seitz | 1969 | Brabham-Climax | 1 | |
| R R C Walker | 1964 | Brabham-BRM | 8 | 4 |
| Brabham-Climax | 4 | |||
| 1965 | Brabham-BRM | 10 | 5 | |
| Brabham-Climax | 10 | |||
| 1966 | Brabham-BRM | 1 | ||
| RAM | 1976 | Brabham-Ford | 7 | |
| Scuderia Finotto | 1974 | Brabham-Ford | 4 | |
| Scuderia Scribante | 1967 | Brabham-Climax | 1 | |
| 1968 | Brabham-Climax | 1 | ||
| Siffert Racing Team | 1964 | Brabham-BRM | 7 | 3 |
| Team Canada Formula 1 | 1974 | Brabham-Ford | 1 | |
| Team Gunston | 1968 | Brabham-Repco | 1 | |
| 1969 | Brabham-Repco | 1 | ||
| 1970 | Brabham-Ford | 1 | ||
| 1971 | Brabham-Ford | 1 | ||
| 1972 | Brabham-Ford | 1 | ||
| Team Pretoria | 1968 | Brabham-Climax | 1 | |
| Tom Wheatcroft Racing | 1970 | Brabham-Ford | 1 | |
| Williams | 1969 | Brabham-Ford | 10 | 14 |
Kända förare i andra stall
- Derek Bell, Tom Wheatcroft Racing (1970)
- Joakim Bonnier, R R C Walker (1965)
- Geki, R R C Walker (1964)
- Guy Ligier, Ligier (1967)
- Jochen Rindt, R R C Walker (1964)
- Jo Siffert, R R C Walker (1964, 1965, 1966)
- Rolf Stommelen, Auto Motor und Sport (1970)
- John Watson, John Goldie Racing (1974)
Referenser
Noter
- ^ Placeringen avser slutställningen i VM för aktuell konstruktör.
- ^ Poängen ingår i princip i Brabham-Climax 1966.
- ^ Poängen ingår i Brabham-Fords 1973.
- ^ Endast loppet i Frankrike 1974.
- ^ Loppen i Belgien 1974 och Frankrike 1974.
- ^ Endast loppet i Österrike 1974.
- ^ Endast loppet i Italien 1974.
- ^ [a b] Föraren kvalificerade sig inte.
Källor
Media som används på denna webbplats
.svg)
.svg)
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
.svg)
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Författare/Upphovsman: John Chapman (Pyrope), Licens: CC BY-SA 3.0
A Brabham BT3 Formula One car (1962). In the Donington Grand Prix Collection museum, Leics., UK.
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Författare/Upphovsman: edvvc, Licens: CC BY 2.0
Brabham BT46B at the Goodwood Festival of Speed 2001, note that the car competed on Goodyear tyres, not Avon.