Brabantse Pijl
Målet i Overijse 2015. | |
Detaljer | |
---|---|
Datum | Mitten av april (2010−) Slutet av mars (−2009) |
Region | Flamländska Brabant och Vallonska Brabant, Belgien |
Disciplin | Landsväg |
Typ | Endagslopp |
Arrangör | WSC Rode Sportief Beersel Flanders Classics |
Status | UCI ProSeries 1.Pro |
Historia | |
Antal upplagor | 64 (2024) |
Första upplaga | 1961 |
Första vinnare | ![]() |
Flest segrar | 4 segrar:![]() |
Senaste vinnare | ![]() |
Brabantse Pijl (nederländska för "Brabantska pilen"), på franska Flèche Brabançonne eller Flèche Branconne, är ett årligt endagslopp på cykel i Brabant (sedan 1995 Flamländska Brabant och Vallonska Brabant), sydväst om Bryssel i Belgien. Loppet ingick i UCI Europe Tour från 2005 och klassades inledningsvis som 1.1, men uppgraderades till 1.HC 2011. 2020 flyttades det till den nystartade UCI ProSeries (1.Pro).
De första åren (1961–1966) var start och mål förlagda till Bryssel, därefter följde fyra år med start och mål i Sint-Genesius-Rode, 1971 flyttades målet till Alsemberg och 1979 flyttades även starten dit (1980 var dock både start och mål tillbaka i Sint-Genesius-Rode, men de återvände till Alsemberg året därpå).[1] "Pilen" har numera start i Leuven (2004 till 2007 i Zaventem, dessförinnan i Alsemberg)) och mål i Overijse (till och med 2009 i Alsemberg}.[2] I samband med att start och mål flyttades ändrades också datumet: tidigare avgjordes loppet på söndagen en vecka före Flandern runt (och ingick då i "Flamländska cykelveckan"), men från och med 2010 ligger det på onsdagen mellan Paris-Roubaix och Amstel Gold Race och har därigenom blivit ett förlopp till Ardennerklassikerna[2].
Loppet bjuder på många stigningar, tidigare 26 men antalet ökades till 31 stigningar 2019[3], vilka delvis upprepas genom att de sista nio milen av loppet består av (knappt) fyra varv på en 23 kilometer lång slinga (Schavei-Hagaard-Hertstraat-Holstheide-IJskelderlaan-Schavei), medan loppets första del innehåller två varv på en annan slinga (Bruineput-Menisberg-Lotsestraat-Bruineput). Därtill kommer att en drygt två mil lång vägsträcka körs i båda riktningarna, så att tidigare medlut blir motlut och vice versa.[4]
Flest segrar, fyra, har Edwig Van Hooydonck, medan Óscar Freire, Johan Museeuw och Johan Capiot har vardera tre. De nordiska framgångarna inskränker sig till en tredjeplats av danske Rolf Sørensen år 2000.
2018 infördes en damtävling, Brabantse Pijl Dames Gooik, genom att Pajot Hills Classic (startat 2016) överfördes till och synkroniserades med Brabantse Pijl.[5] Samtidigt uppgraderade UCI kategorin från 1.2 till 1.1.
Segrare
Herrar[6]
- 2024
Benoît Cosnefroy
- 2023
Dorian Godon
- 2022
Magnus Sheffield
- 2021
Tom Pidcock
- 2020
Julian Alaphilippe
- 2019
Mathieu van der Poel
- 2018
Tim Wellens
- 2017
Sonny Colbrelli
- 2016
Petr Vakoč
- 2015
Ben Hermans
- 2014
Philippe Gilbert
- 2013
Peter Sagan
- 2012
Thomas Voeckler
- 2011
Philippe Gilbert
- 2010
Sébastien Rosseler
- 2009
Anthony Geslin
- 2008
Sylvain Chavanel
- 2007
Óscar Freire
- 2006
Óscar Freire
- 2005
Óscar Freire
- 2004
Luca Paolini
- 2003
Michael Boogerd
- 2002
Fabian De Waele
- 2001
Michael Boogerd
- 2000
Johan Museeuw
- 1999
Michele Bartoli
- 1998
Johan Museeuw
- 1997
Gianluca Pianegonda
- 1996
Johan Museeuw
- 1995
Edwig Van Hooydonck
- 1994
Michele Bartoli
- 1993
Edwig Van Hooydonck
- 1992
Johan Capiot
- 1991
Edwig Van Hooydonck
- 1990
Frans Maassen
- 1989
Johan Capiot
- 1988
Johan Capiot
- 1987
Edwig Van Hooydonck
- 1986
Johan van der Velde
- 1985
Adrie van der Poel
- 1984
Ronny Van Holen
- 1983
Eddy Planckaert
- 1982
Claude Criquielion
- 1981
Roger De Vlaeminck
- 1980
Michel Pollentier
- 1979
Daniel Willems
- 1978
Marcel Laurens
- 1977
Frans Verbeeck
- 1976
Freddy Maertens
- 1975
Willem Peeters
- 1974
Herman Van Springel
- 1973
Johan De Muynck
- 1972
Eddy Merckx
- 1971
Joseph Spruyt
- 1970
Herman Van Springel
- 1969
Willy In't Ven
- 1968
Victor Van Schil
- 1967
Roger Rosiers
- 1966
Jan Janssen
- 1965
Willy Bocklant
- 1964
Arnaldo Pambianco
- 1963
Joseph Wouters
- 1962
Budo Janssens
- 1961
Pino Cerami
Damer[7]
Brabantse Pijl Dames Gooik
- 2024
Elisa Longo Borghini
- 2023
Silvia Persico
- 2022
Demi Vollering
- 2021
Ruth Winder
- 2020
Grace Brown
- 2019
Sofie De Vuyst
- 2018
Marta Bastianelli
Pajot Hills Classic
- 2017
Annette Edmondson
- 2016
Marianne Vos
Referenser
- ^ Brabantse Pijl på Cycling Archives.
- ^ [a b] Niels Bastiaens, Voorbeschouwing: Brabantse Pijl 2019, Wielerflits 17 april 2019.
- ^ Steven Kins, De hellingen van de Brabantse Pijl én de Cyclo Arkiverad 25 januari 2024 hämtat från the Wayback Machine., poggiomagazine.be 17 april 2019.
- ^ Karta och profil 2019 Arkiverad 16 april 2019 hämtat från the Wayback Machine..
- ^ Pajot Hills Classic gaat door onder de naam 'Brabantse Pijl' en viert eerste editie op woensdag 11 april Arkiverad 18 maj 2019 hämtat från the Wayback Machine. på Brabantse Pijls hemsida.
- ^ De Brabantse Pijl - La Flèche Brabançonne (1.HC) på ProCyclingStats.
- ^ Elite vrouwen - Historiek på Brabantse Pijls hemsida.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
(c) Jérémy-Günther-Heinz Jähnick / Leuven - Brabantse Pijl, 15 april 2015, vertrek (C06) / Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0
Reportage réalisé le mercredi 15 avril à l'occasion du départ de la Flèche brabançonne 2015 à Louvain, Belgique.
(c) Jérémy-Günther-Heinz Jähnick / Overijse - Brabantse Pijl, 15 april 2015, aankomst (A05) / Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0
Reportage réalisé le mercredi 15 avril à l'occasion de l'arrivée de la Flèche brabançonne 2015 à Overijse, Belgique.