Bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath
.jpg)
Bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath ägde rum den 19 juni 1976, efter att förlovningen eklaterades på Kungliga slottet den 12 mars samma år.[1] Vigseln skedde i Storkyrkan[1] och vigselförrättare var Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop Olof Sundby.
Carl XVI Gustaf blev då den förste kung i Sverige som gifte sig som regerande kung sedan Gustav IV Adolf 1797.[2]
Operagalan
Popgruppen Abba gjorde världspremiär på låten "Dancing Queen"[3] i en TV-sänd gala på Kungliga Operan dagen innan bröllopet, i det fallet tillägnad Silvia Sommerlath som Sveriges blivande drottning.
Vigseln
Tidigt på bröllopsdagens morgon hade Erik XIV:s och Lovisa Ulrikas kronor hämtats i Skattkammaren. Kronorna fördes till Storkyrkan och placerades på mörkblåa hyenden till höger respektive vänster sida om altaret.[4]
Vid bröllopet var brudgummen klädd i svenska flottans uniform m/1948 med graden amiral (4-stjärnig), till vilken han bar Serafimerorden och Vasaordens kedjor, Svärdsordens halskors samt kraschaner för Serafimerorden och Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden. Bruden bar en brudklänning inhandlad hos Dior i Paris, skapad av Marc Bohan, med ett släp som bars av två lakejer. Till denna bar hon samma kamédiadem som prinsessan Birgitta burit vid sitt bröllop. Som förlovningsring bar Silvia Sommerlath den diamantring, som en gång var prinsessan Sibyllas.[5]
I kyrkan fanns 1 200 särskilt inbjudna gäster, däribland många statschefer och regerande monarker. Finlands president Urho Kekkonen fanns på hedersplats bredvid brudens föräldrar, Walther och Alice Sommerlath.[6] Vita syrener smyckade kyrkan, och den för tillfället särskilt framtagna röda rosen Queen Silvia. Brudbuketten innehöll vita orkidéer, ett par kvistar jasmin, liljekonvalj samt doftranka.[7]
Ärkebiskop Olof Sundby assisterades i vigselförrättningen av överhovpredikanten Hans Åkerhielm och teologie professor Dr. Ernst Sommerlath, brudens farbror.[4] Domkyrkoorganist Gotthard Arnér framförde musik på orgel och övrig musik utfördes av Sveriges Radios symfoniorkester, under ledning av dirigent Gustaf Sjökvist.[4]
Kortege
Efter att vigseln avslutats färdades det nygifta kungaparet i en öppen kalesch från hovstallet i kortege genom Stockholms gator. Framme på Skeppsholmen gick kungaparet ombord på kungaslupen Vasaorden och de färdades över Stockholms ström förbi svenska och gästande utländska örlogsfartyg till Logårdstrappan på Skeppsbron. Ståthållaren Sixten Wohlfahrt hälsade där kungen och drottningen välkomna till Stockholms slott.[4]
Bröllopsbilden på brudparet togs av hovfotograf Lennart Nilsson.[4]
Bröllopslunch
Bröllopslunch, komponerad av hovtraktör Werner Vögeli, hölls i Vita havet på slottet, där prins Bertil var värd och i ett personligt tal hälsade han drottning Silvia välkommen till kungafamiljen och Sverige.[4] Det serverades geléad consommé med kaviar, inbakad laxfärsmousse, kall skogsduva med gåslever och chaud-froidsås och färska smultron med vaniljglass med vispgrädde. 300 gäster var inbjudna. Lunchen TV-sändes för en mångmiljonpublik världen över som en modern form av publik spisning.[8]
Se även
- Bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling
- Bröllopet mellan prinsessan Madeleine och Christopher O'Neill
- Bröllopet mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist
Referenser
Noter
- ^ [a b] Royalcourt.se Arkiverad 16 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ANNO 76, s. 33
- ^ ”ABBA ANNUAL 1976” (på engelska). Abbaannual.com. Arkiverad från originalet den 23 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130523013645/http://www.abbaannual.com/1976.htm. Läst 11 november 2011.
- ^ [a b c d e f] ”Carl XVI Gustaf och Fröken Silvia Sommerlath”. kungahuset.se. Arkiverad från originalet den 16 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190216035227/https://www.kungahuset.se/specialwebbsidor/temasidor/kronprinsessparetsbrollop/historikochtraditioner/kungligabrollop/brollopbernadotte/carlxvigustafochfrokensilviasommerlath.4.1a3366210de661ad20800046262.html. Läst 15 februari 2019.
- ^ ANNO 76, s. 37
- ^ Fellman, Ida. ”Kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath gifter sig”. YLE. http://yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=61&t=788&a=3677. Läst 11 november 2011.
- ^ ANNO 76, s. 34
- ^ ”Taffeln”. Royalcourt.se. Arkiverad från originalet den 16 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110516221844/http://www.royalcourt.se/brollopet/historikochtraditioner/taffeln.4.7eb872b11280345f9fc80001204.html. Läst 11 november 2011.
Tryckta källor
- ANNO 76, [Årskalender], red. Madaleine Stevelius & Lars Lagerstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1977, s. 33ff
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
(c) Holger Motzkau 2010, Wikipedia/Wikimedia Commons (cc-by-sa-3.0)
Bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling;Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia
Författare/Upphovsman: Jorge Láscar from Melbourne, Australia, Licens: CC BY 2.0
Sankt Nikolai kyrka (Church of St. Nicholas), most commonly known as Storkyrkan (The Great Church) and Stockholms domkyrka (Stockholm Cathedral), is the oldest church in Gamla Stan, the old town in central Stockholm, Sweden. It is an important example of Swedish Brick Gothic.
Situated next to the Royal Palace, it forms the western end of Slottsbacken, the major approach to the Royal Palace, while the streets Storkyrkobrinken, Högvaktsterrassen, and Trångsund passes north and west of it respectively.
South of the church is the Stockholm Stock Exchange Building facing the Stortorget square and containing the Swedish Academy, Nobel Library, and Nobel Museum.
INTERIOR
The most famous of its treasures is the dramatic wooden statue of Saint George and the Dragon attributed to Bernt Notke (1489). The statue, commissioned to commemorate the Battle of Brunkeberg (1471), also serves as a reliquary, containing relics supposedly of Saint George and six other saints. Saint Blasius, Saint Germanus, Saint Leo, Saint Martinus, Saint Donatus och Saint Cyriacus A copy from the early 20th century is found on Österlånggatan just south of the church. The Saint George is a representative of Sten Sture, The dragon is the Danish King Christian I, and the Princess is Sweden.
The church also contains a copy of the oldest known image of Stockholm, the painting Vädersolstavlan ("The Sun Dog Painting"), a 1632 copy of a lost original from 1535. The painting was commissioned by the scholar and reformer Olaus Petri, a 19th-century statue of whom is found on the eastern side of the church. It depicts a halo display, e.g. sun dogs, which gives the painting its name and in the 16th century was interpreted as a presage.
The monumental pulpit is the work of Burchard Precht in 1698-1702 and is in a French Baroque style. It became the model for a number of other large pulpits in Sweden. From the rear of its lofty sounding board issues widely billowing dragery, in front of which hover two large winged genii on either side of a radiant sun bearing the Hebrew letters יהוה. The relief on the front of the pulpit itself depicts the story of the Canaanite woman (Matthew 15:21-28). The door of the pulpit is adorned with a relief of Christ's head, while its pediment is crowned by a statue of Hope with putti on either side. Below the memorial are the arms of the Funck family who bore the greater cost of the pulpit. Beneath the pulpit and surrounded by an iron railing lies the worn gravestone of Olaus Petri.
The view down the central aisle of the church is dominated on either side by the Royal Pews, one facing the other on either side of the central aisle. They were designed by the celebrated architect Nicodemus Tessin the Younger and made by Butchard Precht. Each consists of a large enclosed box with decorated sides and back. High above each of the Royal Pews is a large royal crown forming a canopy above it, supported by two genii in flowing mantles, and from which billow sculptured hangings behind the royal seat, while above hover numerous putti. The royal seats are themselves upholstered in blue velvet with rich applied embroidery.
The main altar--"The Silver Altar"—is a wooden triptych with an ebony veneer with sculptured reliefs in silver in ascending order of the Last Supper on the predella; a large depiction of the Crucifixion of Christ between silver statues of Moses and John the Baptist in niches with small silver columns on either side; of the Burial of Christ (between silver statues of the evangelists Matthew and Mark; of Christ's Harrowing of Hell (between statues of the evangelists John and Luke; and on the pediment at top of the triptych, a silver statue of the Risen Christ between two reclining soldiers.
On either side of the Silver Altar is a sculpture holding a candle, one of St. Nicholas (the patron of the church) and the other of St. Peter, both designed by G. Torhamn and carved in oak by the sculptor Herbst in 1937. The rose window above and behind the Silver Altar was made in Paris in the 1850s, the first of a series of modern stained windows in the church contributed by various donors. The Silver Altar and the rose window above it fill the wall space formerly occupied by the apse of the medieval chancel removed by Gustavus Vasa when he expanded the fortifications of the Tre Kronor Castle, while the statue of the Olaus Petri monument at the back exterior of the church stands on the site of the medieval high altar [Wikipedia.org]