Bouzouki
Bouzouki är ett långhalsat stränginstrument som kan liknas vid en mandola eller luta och som förmodligen härstammar från den europeiska långhalsade lutan. Bouzoukin har tre eller fyra dubbla strängar och används i grekisk folk- och populärmusik,[1] särskilt i rebetiko, en distinkt Grekisk form av "stadsmusik". Den infördes ursprungligen till Grekland via Turkiet och är nära besläktad med den persiska lutan tanbur.[1][2] I sin moderna utformning är instrumentet påverkat av mandolinen, såväl till formen som till klang och spelteknik.[1]
Bland namnkunniga bouzoukispelare märks libanesen Matar Muhammad (1939–1995).
Bouzoukin i västerlandet
Bouzoukimusiken fick uppmärksamhet i västerlandet genom filmerna Aldrig på en söndag (1960) och Zorba (1965),[1] den sistnämnda med musik av Mikis Theodorakis. Theodorakis använde gärna bouzoukin i sina kompositioner, och var en av de första att lyfta fram bouzoukin och andra traditionella grekiska musikelement inom konstmusiken.
Omkring 1960 infördes bouzoukin som instrument i den irländska folkmusiken.[1] Därifrån spred den sig bland annat till Sverige, där särskilt Ale Möller har varit en stilbildare och förnyare av instrumentet även instrumenttekniskt.[1] Den bouzoukityp som används i Norden är delvis anpassad till den nordiska folkmusiken.[1] Andra kända svenskar som har spelat eller spelar bouzouki är Lars Winnerbäck, Stavros Genaridis, Sofia Karlsson, Roger Tallroth, Esbjörn Hazelius, Bo Ahlbertz, Lasse Sörlin och Kjell Westling.
Källor
- ^ [a b c d e f g] ”Bouzouki”. Store norske leksikon. http://snl.no/bouzouki. Läst 5 december 2010.
- ^ ”Tanbur” (på engelska). Wikipedia. 2021-08-06. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Tanbur&oldid=1037412465. Läst 8 augusti 2021.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Photograph of bouzouki.
The three-course bouzouki (trichordo) This is the classical type of bouzouki that was the mainstay of most Rebetiko music. It has fixed frets and it has 6 strings in three pairs. In the lower-pitched (bass) course, the pair consists of a thick wound string and a thin string tuned an octave apart. The conventional modern tuning of the trichordo bouzouki is Dd-aa-dd. This tuning was called the "European tuning" by Markos Vamvakaris, who described several other tunings, or douzenia, in his autobiography. The illustrated bouzouki was made by Karolos Tsakirian of Athens, and is a replica of a trichordo bouzouki made by his grandfather for Markos Vamvakaris and became more famous from Manolis Chiotis. The absence of the heavy mother of pearl ornamentation often seen on modern bouzoukia is typical of bouzoukia of the period. It has tuners for eight strings, but has only six strings, the neck being too narrow for eight. The luthiers of the time often used sets of four tuners on trichordo instruments, as these were more easily available, since they were used on mandolins.[citation needed]