Borstbindare

Borstbindare är en person som binder borstar eller kvastar. Ett eget skrå för borstbindare inrättades i Sverige och Finland 1749 och existerade fram till skråväsendets avskaffande 1846.^[1] Ett verksamt borstbindarskrå fanns under 1700-talet endast i Stockholm. För att etablera ett sådant skråämbete krävdes att det i samma stad fanns minst tre borstbindarmästare. Småskalig men för sin kvalitet erkänd borsttillverkning förekom på 1800-talets början även på mindre och större orter, exempelvis i Vederslövs socken i Småland, i Tomelilla och i Uddevalla. Även i landets fängelser ägnade man sig åt att borstbindning.^[2] I Sverige var borstbinderi länge en vanlig sysselsättning för synskadade och blinda.^[3] Organisationen De Blindas Förening, försåg synskadade med material och organiserade borstförsäljningen. Den hantverksskola för blinda män som grundades i Kristinehamn utbildade synskadade borstbindare. Ännu på 1950-talet fanns cirka 800 yrkesverksamma borstbindare i riket.^[4]

Det finns ett par svenska idiom om borstbindare – ”att supa som en borstbindare” och ”att svära som en borstbindare”. Uttrycket ”att röka som en borstbindare” är troligen tillkommet senare. ^[5] Uttrycket ”att supa som en borstbindare” anses inlånat från det tyska uttrycket ^[6] ”saufen wie ein Bürstenbinder” (”supa som en borstbindare”). Det är en ordlek med verbet ”bürsten” som förutom ”borsta” betydde ”supa” som slanguttryck. Uttrycket lånades in i svenskan varvid dock ordleken i viss mån gick förlorad. ”Borsten” och ”borsta” är slanguttryck, även i vissa svenska dialekter, för ”sprit” och ”supa”.