Boninrosenfink

Boninrosenfink
Status i världen: Utdöd [1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtBoninrosenfink
C. ferreorostris
Vetenskapligt namn
§ † Carpodacus ferreorostris
Auktor(Vigors, 1829)
Synonymer
Boninstenknäck
Chaunoproctus ferreorostris

Boninrosenfink (Carpodacus ferreorostris) är en utdöd[1] fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar som tidigare förekom i de japanska Boninöarna.[2]

Utseende och läte

Boninrosenfinken var en rätt stor (18 cm) fink med mycket kraftig, svartaktig näbb. Hanen var rödorange eller scharlakansröd på panna, kinder, ögonbrynsstreck, strupe och övre delen av bröstet, bleknande mot vitt på buken. Resten av fjäderdräkten var olivbrun, på ryggen streckad i mörkbrunt. Honan var enhetligt brun eller olivbrun med gulaktig panna och mörkbruna spetsar på flankfjädrarna.

Dess läte är omskrivet av Heinrich von Kittlitz som en enkel mjuk, ren och ljus ton, ibland upprepad och ibland kortare, ibland längre.

Utbredning och utdöende

Fågeln förekom i Ogasawaraöarna (även kallade Boninöarna) i Japan, på åtminstone ön Chichijima, men möjligen även Hahajima. Den är endast känd från typexemplaren, formellt insamlade 1827 och 1828 på Chichijima. Exemplaren skiljer sig dock något åt i både storlek och utseende, varför det är fullt möjligt att de kan ha samlats in på andra öar och därmed utgöra egna underarter eller till och med arter.

När Chichijima besöktes igen 1854 fanns inga fåglar kvar, men däremot getter, hundar, får, katter och råttor införda av valjägare som började besöka öarna på 1830-talet. Sannolikt orsakade de fågelns försvinnande.

Systematik

Tidigare placerades den som ensam art i släktet Chaunoproctus. Genetiska studier visar dock att den är en del av släktet Carpodacus.[3][4]

Fågeln kallades tidigare boninstenknäck men blev tilldelad ett nytt svenskt trivialnamn efter nya rön om dess nära släktskap med rosenfinkarna.

Levnadssätt

Den enda beskrivning av boninrosenfinkens levnadssätt kommer från Heinrich von Kittlitz som besökte Chichijima 1828. Han noterar att den sågs ensam eller i par, mestadels på marken i skogen nära kusten. I dess kräva hittade han inget annat än frukter och bär.

Källor

  • Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Carpodacus ferreorostris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  3. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 11 oktober 2022. 
  4. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Chaunoproctus ferreorostris crop.png
Chaunoproctus ferreorostris
Chaunoproctus.ferreirostris.jpg
Bonin Grosbeak (Chaunoproctus ferreirostris), male