Bombus impatiens

Bombus impatiens
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[2]
ArtB. impatiens
Vetenskapligt namn
§ Bombus impatiens
AuktorCresson, 1863[3]
Utbredning
Utbredning i grönt.
Synonymer

Bremus impatiens (Cresson, 1863)[3]

Bombus impatiens deayi Chandler, 1956[3]
Drottning och drönare som parar sig på jordärtskocka.
Drottning och drönare som parar sig på jordärtskocka.
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus impatiens (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus)[3] som lever i stora delar av Nordamerika[1].

Beskrivning

Huvudet är svarthårigt med en del gula hår på hjässan; mellankroppen och främsta bakkroppssegmentet är gula; i övrigt är humlan svart. Drottning, arbetare och hanar skiljer sig åt främst beträffande storleken: Drottningen blir 17 till 21 mm lång, arbetarna 8 till 16 mm och hanarna 12 till 17 mm. I övrigt är de lika varandra; dock har arbetarna och i synnerhet hanen oftast mera gult på huvudet än drottningen.[4] Arbetare, hanar och ibland drottningar har en mörkare fläck med inblandade svarta hår på mellankroppen mittemellan vingfästena. Arten har medellång tunga.[5]

Ekologi

Humlan bygger sitt bo i underjordiska håligheter både på öppna fält och i skogsområden. Arten lever i många olika habitat som skogar, våtmarker, odlade områden och mänsklig bebyggelse. Som vanligt bland humlor patrulleringsflyger hanarna längs fasta banor för att hitta parningsvilliga honor. Arten är polylektisk, den besöker över 100 släkten av blommande växter som bland många andra pontederior, tistlar, flocklar, Gelsemium, gullrissläktet[1], astersläktet, balsaminer, apelsläktet, pontederior, hallonsläktet och klöver[5].

Drottningarna är aktiva från början av april, arbetarna kommer fram ytterligare en månad senare, medan hanarna uppträder från början av juni. I slutet på oktober dör alla, utom de unga drottningarna som går i ide under vintern.[5]

Kommersiell användning

Arten är en viktig pollinatör, och odlas som sådan inte minst som växthuspollinatör av tomat, där plantorna inte kan självpollinaseras på grund av den stillastående luften, men där humlorna kan "skaka av" pollenen genom att vibrera sina flygmuskler ("buzz pollination").[6] Dessutom används den som pollinatör av frilandsgrödor som honungsbin klarar sämre av på grund av dålig koordinering av flygperioder hos de senare, som exempelvis blåbär[7].

Utbredning

Bombus impatiens är en vanlig art som finns ursprungligt från södra Kanada till större delen av östra USA västerut till Great Plains.[1] Arten är även oavsiktligt introducerad väster om Klippiga bergen genom förrymda, farmade växthuspollinatörer.[4]

Bevarandestatus

Populationen är stabil, kanske rent av ökande. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) anger inga specifika hot för arten, utan listar den som livskraftig (LC).[1]

Källor

  1. ^ [a b c d e] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2014 Bombus impatiens . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 augusti 2024.
  2. ^ Pyrobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html#impatiens. Läst 15 januari 2015. 
  3. ^ [a b c d] Bombus impatiens Cresson, 1863” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714812#null. Läst 9 augusti 2024. 
  4. ^ [a b] Theodore, Mitchell (1962). ”The Bees of the Eastern United States” (på engelska). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (152). http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+impatiens#Overview. Läst 8 augusti 2024. 
  5. ^ [a b c] Sheila Colla, Leif Richardson och Paul Williams (2010). ”Bumble Bees of the Eastern United States” (på engelska) (5,65 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 8–9. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Colla&al11_EBG.pdf. Läst 21 februari 2015. 
  6. ^ Callin Switzer, Katja Hogendoorn (2015). ”Shakers and head bangers: differences in sonication behavior between Australian Amegilla murrayensis (blue-banded bees) and North American Bombus impatiens (bumblebees)” (på engelska) (PDF, 891 kB). Arthropod-Plant Interactions (Springer Science+Business Media) 10 (1). doi:10.1007/s11829-015-9407-7. ISSN 1872-8847. https://www.researchgate.net/publication/285574124_Shakers_and_head_bangers_differences_in_sonication_behavior_between_Australian_Amegilla_murrayensis_blue-banded_bees_and_North_American_Bombus_impatiens_bumblebees/download. Läst 9 maj 2019. 
  7. ^ Sophie Gagnon. ”Bumblebees as Complementary Pollinators in Wild Blueberry Fields” (på engelska) (PDF, 296 kB). Agrinova, Quebéc. http://perlebleue.ca/images/documents/amenagement/guideanglais/e032.pdf. Läst 22 februari 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Common Eastern Bumble Bees on Jerusalem Artichoke.jpg
Författare/Upphovsman: D. Gordon E. Robertson, Licens: CC BY-SA 3.0
Common Eastern Bumble Bee (Bombus impatiens), queen and drone mating on Jeruslame Artichoke, Ottawa, Ontario, Canada
Bombus impatiens distribution.svg
Författare/Upphovsman: Ninjatacoshell, Licens: CC BY-SA 3.0
The range of Bombus impatiens in the United States (data for Canada unavailable), according to [1] and [2].
Bombus impatiens, f, queen, charles co (18239590966).jpg
The most common of all the eastern Bumblebees, Bombus impatiens, is something of the cow/chicken/pig of the non-honeybee world. Now used throughout the continent to fertilize plants in greenhouse cultivation. Note the whitish rather than yellowish light colored hairs and that the first segment of the abdomen has light hairs, but remainder are black. Collected during the BioBlitz at Pickering Creek Audubon Sanctuary near Easton, Maryland in Talbot County. A queen at that.