Bombus handlirschi

Bombus handlirschi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteCullumanobombus[2]
ArtBombus handlirschi
Vetenskapligt namn
§ Bombus handlirschi
AuktorFriese, 1903[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus handlirschi är en biart som beskrevs av Heinrich Friese 1903.[4] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.[4] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning

Drottningen har svartbrunt huvud med ljus behåring i ansiktet. Mellankroppen har rödorange behåring, i synnerhet mellan vingbaserna uppblandad med svarta hår. Även benens behring är i huvudsak rödorange. Vingarna är brunfläckiga, och med ett lila skimmer i visssa vinklar. Bakkroppen har även den rödorange päls med vaga, brunaktiga fläckar. Med en längd på omkring 27 mm är drottningen betydligt större än både arbetare och hanar.[5]

Arbetarna har svart huvud, ibland med ljus behåring i ansiktet. Mellankroppen har brungul behåring, liksom benen. Vingarna påminner om drottningens, men är i regel mindre uttalat brunfläckiga. På bakkroppen är behåringen på tergit 1[a] vanligen rödorange, men den kan även vara nästan rent gul. Tergit 2 till 3 har rödorange till gul behåring med brunsvarta hår inblandade. Behringen på tergit 4 till 6 är även den vanligtvis rödorange, men kan även vara mer eller mindre blekt gulaktig. Kroppslängden är omkring 14 mm.[5]

Hanarna påminner om arbetarna, men några f individer kan i stället ha samma mönster som drottningen. Kroppslängden är omkring 17 mm.[5]

Ekologi

Arten förekommer i skogar på höjder mellan 1 800 och 3 100 m. Den undviker öppna fält och jordbruksbygder. Humlan flyger från december till tidigt i februari, men hanarna börjar inte uppträda förrän sent i januari.[1] Den föredrar växter med stora, färgrika blommor som gentianaväxter och snyltrotsväxter.[6]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Bolivia (departementet La Paz), Ecuador (ett osäkert fynd) , Peru (regionerna Ayacucho, Cuzco, Junín, Amazonas och Puno) samt Venezuela (delstaten Amazonas).[1]

Bevarandestatus

IUCN klassificerar arten som livskraftig (LC), men konstaterar samtidigt att habitatförlust till följd av skogsavverkning till förmån för jordbruk, och de därmed följande monokulturerna är ett möjligt hot.[1]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ [a b c d] Rasmussen, C. 2016 Bombus handlirschi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 april 2024.
  2. ^ Cullumanobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/cu.html. Läst 20 januari 2015. 
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+handlirschi/match/1. Läst 20 januari 2015. 
  4. ^ [a b] Bombus handlirschi Friese, 1903” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714918#null. Läst 30 april 2024. 
  5. ^ [a b c] H. E Milliron (1970) (på engelska). A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bombinae) II. The Genus Megabombus Subgenus Megabombus.. Ottawa: The Entomological Society of Canada. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+handlirschi#Identification. Läst 17 april 2024 
  6. ^ Juan F. Costa och Armando Alfaro-Tapia (2013). ”Dos abejas visitando flores en Acjanaco, Cusco, Perú” (på spanska (sammandrag på engelska)) (PDF). Boletín del Museo de Entomología de la Universidad del Valle 13 (2). Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304132606/http://entomologia.univalle.edu.co/boletin/2costalfaro.pdf. Läst 24 augusti 2015. 

Externa länkar