Bombus gerstaeckeri
| Bombus gerstaeckeri Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Megabombus[2] |
| Art | B. gerstaeckeri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus gerstaeckeri | |
| Auktor | Morawitz, 1881 |
| Synonymer | |
| Bombus opulentus Gerstäcker, 1869[1] | |
 Bild av artens långa tunga. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bombus gerstaeckeri (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[1]
Utbredning
Humlan förekommer i Tyskland, Schweiz, Österrike, Rumänien, Italien, Slovenien, Ryssland, Frankrike, Andorra, Spanien samt Ukraina (där den upptäcktes så sent som 2007[3])[4].
Beskrivning
En stor, mycket långtungad humla med avlångt huvud; drottningen är 20–26 millimeter lång, arbetarna 15–17 millimeter och hanarna 16–18 millimeter. Mellankroppen och första bakkroppssegmentet är blekbruna till brunröda. Främre delen av bakkroppen, efter första segmentet, är svart medan bakkroppsspetsen är vit.[5].
Ekologi
En art som i sitt huvudområde, Pyreneerna, Alperna och Balkan förekommer i alp- och bergsområden. Boet är litet och innehåller upp till 100 individer. Det anläggs oftast underjordiskt, gärna i övergivna musbon, men kan också byggas upp i klippskrevor.[5]
Humlan besöker nästan uteslutande stormhattväxter, som den är specialiserad till genom sin långa tunga, även om den också har setts på spåtistlar.[5]
Status
Arten är rödlistad som sårbar ("VU") av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Som de främsta hoten anges den fragmenterade utbredningen, den starka specialiseringen på en typ av näringsväxt, och klimatförändringarna, som påverkar alpina humlor starkt.[4]
Källor
- ^ [a b c] ”Bombus gerstaeckeri Morawitz, 1881” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714914#null. Läst 26 juli 2023.
- ^ ”Megabombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/mg.html. Läst 12 januari 2015.
- ^ The first record of the rare oligolectic bumblebee Bombus gerstaeckeri Morawitz (Hymenoptera:Apidae:Bombini) from Ukraine Irene Konovalova State Museum of Natural History, National Academy of Sciences of Ukraine, Teatralna St.18,79008 Lviv, Ukraine. Publicerad i Ann.soc.entomol.Fr.(n.s.), 2007, 43 (4):441-443
- ^ [a b] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus gerstaeckeri . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 juli 2023.
- ^ [a b c] ”Eisenhuthummel – Bombus gerstaeckeri” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-gersta.htm. Läst 26 juli 2023.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Nicolas Vereecken, Licens: CC BY 3.0
Bombus gerstaeckeri
Författare/Upphovsman: N. J. Vereeecken, Licens: CC BY 4.0
Detail of the long proboscis and elongated head of Bombus gerstaeckeri Morawitz 1881, typical of the subgenus Megabombus.