Bombus flavifrons

Bombus flavifrons
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bombus flavifrons på spiran Pedicularis bracteosa vid en höjd av ungefär 1 500 m i Mount Rainier National Park i delstaten Washington.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[2]
ArtB. flavifrons
Vetenskapligt namn
§ Bombus flavifrons
AuktorCresson, 1863[3]
Synonymer

Bombus pleuralis Nylander, 1848[3]
Bombus alaskensis Ashmead, 1902[3]
Bombus dimidiatus Ashmead, 1902[3]
Bombus ambiguus Franklin, 1911[3]
Bombus flavifrons veganus Cockerell, 1903[3]

Bremus pleuralis clarus Frison, 1926[3]
Bombus flavifrons på lammöron i delstaten Washington.
Bombus flavifrons på lammöron i delstaten Washington.
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus flavifrons (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus)[3] som finns i Nordamerika[1].

Beskrivning

Bombus flavifrons är en robust, långtungad humla;[4] drottningarna har en längd mellan 13 och 16 mm och en vingbredd på 27 till 34 mm, hanarna är mellan 11 och 12 mm långa med vingbredden 25 till 26 mm, och arbetarna har en längd mellan 9 och 12 mm med en vingbredd på 19 till 27 mm.[2]

Pälsen består av grova, svarta och gula hår: Huvudet är gult med en del svarta hår,[2] mellankroppen är blandat svart och gul, de två främsta segmenten på bakkroppen gula på sidorna, och ofta även upptill, det tredje segmentet svart, ibland delvis med en gul tvärrand, och den bakre delen av bakkroppen övervägande svart.[5] Det finns färgvarieteter: Vissa honor kan ha rödaktig päls på bakkroppssegment 3 och 4[2], medan den mörkare formen B. flavifrons dimidiatus kan ha de tre främre bakkroppssegmenten, och även det femte helt gula[6].

Ekologi

Bombus flavifrons samlar nektar och pollen från ett flertal växtfamiljer, främst från familjerna korgblommiga växter (som tistlar), kransblommiga växter (bland annat myntor), ärtväxter och stenbräckeväxter.[2]

Habitatet utgörs av prärie, bergsängar samt längst i norr tajga och tundra. I bergen kan den nå upp till 2 700 m.[1]

De övervintrande drottningarna kommer fram i slutet av mars och bygger ett bo[2], ofta underjordiskt[1] i något övergivet musbo[2]. De första arbetarna kommer fram drygt en månad senare. När hanarna kommer fram i slutet på maj lämnar de boet direkt, medan de nybildade drottningarna stannar kvar ett tag och hjälper till med födoinsamling och att ruva äggen.[2] Hanarna är patrullerare, de flyger i bestämda banor där de avsätter feromoner på objekt i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.[1] I slutet av augusti dör kolonin ut, utom de nya drottningarna som övervintrar i små celler nere i jorden.[2]

Utbredning

Bombus flavifrons är vanlig[4] i västra Nordamerika från tundran i Alaska över Kanada till södra Kalifornien. Österut når den till Hudson Bay och New Mexico.[1][7]

Den mörkare formen, Bombus flavifrons dimidiatus, finns i den västra delen av utbredningsområdet, medan den ljusare formen, Bombus flavifrons flavifrons, finns i den östra.[4]

Källor

  1. ^ [a b c d e f] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2015 Bombus flavifrons . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 augusti 2023.
  2. ^ [a b c d e f g h i] Van Haga, A. (2007). ”Bombus flavifrons” (på engelska). University of Alberta E.H. Strickland Entomological Museum. https://search.museums.ualberta.ca/g/2-6274. Läst 7 augusti 2023. 
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Bombus flavifrons Cresson, 1863” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714803#null. Läst 7 augusti 2023. 
  4. ^ [a b c] Jonathan Koch, James Strange och Paul Williams (2012). ”Bumble Bees of the Western United States” (på engelska) (7,56 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 42–45. https://xerces.org/sites/default/files/2018-05/12-053_01_Western_BB_guide.pdf. Läst 7 augusti 2023. 
  5. ^ Matthew P. Kweskin (31 mars 1997). ”Bombus flavifrons Cresson, 1863” (på engelska). The Evergreen State College, Washington. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151011210512/http://academic.evergreen.edu/projects/evergreenbiota/kingdom/animalia/phylum/arthropoda/class/insecta/order/hymenoptera/family/Apidae/BOMBUS/Bombus/flavifrons/flav.htm. Läst 6 februari 2013. 
  6. ^ ”North American bumblebees” (på engelska). Bumblebee.org. https://www.bumblebee.org/NorthAmerica4.htm. Läst 7 augusti 2023. 
  7. ^ Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. (2015). ”Bombus flavifrons”. Internationella naturvårdsunionen (IUCN). https://www.iucnredlist.org/species/pdf/46440266/attachment. Läst 7 augusti 2023. 
Katalogdata
​​​​​ • EoL: 1065362​ • GBIF: 1340467​​​ • Inaturalist: 119308​ • ITIS: 714803​ • IUCN: 44937784​ • NCBI: 103934​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Bombus flavifrons.jpg
Författare/Upphovsman: La4bonte, Licens: CC BY-SA 4.0
Bombus flavifrons on lamb's ear, taken in Kirkland, Washington. June 03, 2020.
Pedicularis bracteosa with Bumblebee.jpg
Författare/Upphovsman: brewbooks, Licens: CC BY-SA 2.0

Pedicularis bracteosa at Burke Museum with Bombus flavifrons Bumblebee

Seen hiking up to Cowlitz Divide, Mount Rainier National Park, Washington

about 1500 meters (4900 feet) elevation