Bombus beaticola

Bombus beaticola
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[1]
ArtBombus beaticola
Vetenskapligt namn
§ Bombus beaticola
Auktor(Tkalcu, 1968)
Synonymer

Pyrobombus beaticola Tkalcu, 1968[2]
Bombus beaticola moshkarareppus Sakagami & Ishikawa, 1969[2][a]

Bombus beaticola shikotanensis Ito & Sakagami, 1980[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus beaticola är en biart som först beskrevs av Borek Tkalcu 1968.[2] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.[2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Beskrivning

Huvud, mellankroppens ryggsida och benen är mörka, medan tergit[b] 1 har en blandning av ljusa och mörka hår, tergit 2 är vitgul utom de yttre delarna av bakkanten som är mörka, tergit 3, 4 och främre delen av tergit 5 är mörka och den bakre delen av tergit 5 blekorange. Det finns en geografisk form (vissa auktoriteter betraktar den som en underart under namnet Bombus beaticola shikotanensis) som är betydligt ljusare på tergit 4 och främre delen av tergit 5.[5] Humlan är korttungad.[6]

Ekologi

Humlan förekommer framför allt i den subalpina zonen, men kan även gå upp till rent alpina habitat; på Norikura, en troligen aktiv vulkan på Honshu, har den påträffats på höjder mellan 1 920 och 2 790 meters höjd.[7] Den är en polylektisk art, det vill säga den flyger till värdväxter från många familjer, som korgblommiga växter, kransblommiga växter, ranunkelväxter, rosväxter, havtornsväxter, dunörtsväxter, ljungväxter, blågullsväxter, snyltrotsväxter, kaprifolväxter, klockväxter, sparrisväxter och irisväxter[8]. Arbetarna kommer fram i maj, nya drottningar tidigt i juli, och kolonin varar till slutet av augusti.[9]

Utbredning

Arten förekommer i nordöstra Ryssland (Kurilerna)[5] och centrala Japan[10].[1]

Kommentarer

  1. ^ Synonymen Bombus beaticola moshkarareppus betraktas av vissa auktoriteter som en giltig underart[3].
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

I dokument där den interna sidnumreringen inte börjar på 1 (ett), anger det första talet i källhänvisningen den "naturliga" sidan, det vill säga den sida som erhålles om första sidan i dokumentet sätts till 1, medan det andra talet i källhänvisningen (det inom parenteser) anger sidonumret i dokumentet.

Bokkälla

Referenser

  1. ^ [a b] ”Pyrobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html. Läst 23 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e] ”Bombus beaticola (Tkalcu, 1968)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714870#null. Läst 3 september 2024. 
  3. ^ ”Bombus beaticola” (på engelska). BioNames (NCBI & GBIF). https://bionames.org/taxa/ncbi/130682. Läst 3 september 2024. 
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/bombus+beaticola/match/1. Läst 30 juli 2017. 
  5. ^ [a b] Ito, Masao och Sakagami, Shoichi F. (1980). ”The bumblebee Fauna of the Kurile Islands (Hymenoptera: Apidae)” (på engelska) (PDF, 1,71 Mb). Low Temperature Science (Hokkaidouniversitetet) 38: sid. 10–11. ISSN 1880-7593. https://eprints.lib.hokudai.ac.jp/dspace/bitstream/2115/17856/1/38_p23-51.pdf. Läst 29 juli 2017. 
  6. ^ Kato, Makoto; Matsumoto, Masamichi; Kato, Tôru (1993). ”Flowering Phenology and Anthophilous Insect Community in the Cool-Temperate Subalpine Forests and Meadows at Mt. Kushigata in the Central Part of Japan Contributions from the Biological Laboratory, Kyoto University sid 11 (128).
  7. ^ Tatsuya Tomono och Teiji Sota (1997). ”The Life History and Pollination Ecology of Bumblebees in the Alpine Zone of Central Japan” (på engelska) (PDF, 1,56 Mb). Japanese Journal of Entomology (The Entomological Society of Japan) 65 (2). http://dl.ndl.go.jp/view/download/digidepo_10655206_po_ART0003851080.pdf?contentNo=1&alternativeNo=. Läst 15 maj 2017. 
  8. ^ Kato, Makoto; Matsumoto, Masamichi; Kato, Tôru (1993). ”Flowering Phenology and Anthophilous Insect Community in the Cool-Temperate Subalpine Forests and Meadows at Mt. Kushigata in the Central Part of Japan Contributions from the Biological Laboratory, Kyoto Universitysid 35–43, 50.
  9. ^ Kato, Makoto; Matsumoto, Masamichi; Kato, Tôru (1993). ”Flowering Phenology and Anthophilous Insect Community in the Cool-Temperate Subalpine Forests and Meadows at Mt. Kushigata in the Central Part of Japan Contributions from the Biological Laboratory, Kyoto University sid 12–15 (129–132).
  10. ^ Kato, Makoto; Matsumoto, Masamichi; Kato, Tôru (1993). ”Flowering Phenology and Anthophilous Insect Community in the Cool-Temperate Subalpine Forests and Meadows at Mt. Kushigata in the Central Part of Japan Contributions from the Biological Laboratory, Kyoto University sid 1 (119).

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​ • EoL: 1065313​ • GBIF: 1340411​​​ • Inaturalist: 1124222​ • ITIS: 714870​​ • NCBI: 130682​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​