Bomarsunds fästning

Bomarsunds fästning var en kasematterad fästning i Bomarsund i Sunds kommun på Åland. Den sprängdes till ruiner 1854.

Ryssland inledde byggandet av sitt västligaste fäste, Bomarsunds fästning, år 1832 efter att Åland och Finland vid freden i Fredrikshamn 1809 tillfallit Ryssland. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Fästningen omgavs av den stadsliknande bebyggelsen Skarpans.

I Ålands historia kallas tiden mellan det ryska övertagandet 1809 och slaget vid Bomarsunds fästning 1854 Bomarsundstiden.^[1]

Under Krimkriget anfölls den då halvfärdiga fästningen av en brittisk flotta, som förde den franska divisionen Baraguay-d'Hilliers ombord. Flottan anfördes av amiral Charles Napier, och anlände till Älvsnabben i april 1854. Efter att förgäves ha försökt förgöra den ryska flottan, som låg bakom Kronstadt, anföll Napier Bomarsund. Den 8 augusti 1854 landsteg trupperna på tre ställen och inneslöt genast fästet. Från landsidan angreps Bomarsund av 12 000 franska soldater och från sjösidan av 80 franska och engelska krigsfartyg. Fästningen försvarades av endast 2 000 man med 40 kanoner. Före anfallet brände ryssarna Skarpans, för att bebyggelsen inte skulle ge fienden skydd.

Den 10 augusti inleddes anfallet mot fästningen, och sedan två av tornen givit sig, måste huvudfästet dagtinga den 16 augusti, då befälhavaren, general Bodisco, och något mera än 2 200 man blev fångar. Sedan kapitulerade Prästötornets kommendant kapten Chatelain, med förbehållet att krigsfångenskapen skulle ske i Frankrike. Krigsfångarna fördes till ön Aix utanför La Rochelle i Frankrike, det finska skarpskytteregementet om 500 man fördes till Lewes i England.

Erövrarna sprängde själva fästet den 2 september 1854.

Bomarsunds fall sågs i Frankrike som en stor seger, vilken ihågkoms med en inskription på Triumfbågen i Paris. Genom freden i Paris 1856 förband sig Ryssland att inte ha någon befäst punkt eller några militära etablissemang på Åland. Efter detta har Åland varit demilitariserat, åtminstone i teorin.

I England fick ett nybyggt samhälle norr om Newcastle namnet Bomarsund till minne av segern. [1]

Redan på 1800-talet blev Bomarsunds fästningsruiner ett populärt turistmål, besökt till och med av den ryska tsaren.

Området har förblivit en av Ålands främsta sevärdheter. År 2002 grundades Bomarsundssällskapet r.f. med syfte att bidraga till att utveckla Bomarsundsområdet som kulturhistoriskt besöksmål.

Ett besökscenter öppnade 2022 på området med en utställning som sätter in fästningen i sitt historiska sammanhang.

• Parisfreden (1856)
• Ryska fästningsverk i det autonoma Finland
• Finska grenadjärskarpskyttebataljonen
• Skarpans församling Om den lutherska fästningsförsamlingen

• Isaksson, Martin (1981). Kring Bomarsund: tio försök att skildra åländska verkligheter åren 1808-1856. Helsingfors: Söderström. Libris 7845635. ISBN 9515207290 

• Robins, Graham; Skogsjö, Håkan och Örjans, Jerker (2004). Bomarsund: det ryska imperiets utpost i väster. [Mariehamn]: Skogsjömedia. Libris 9899896. ISBN 9519857680 

• Wikimedia Commons har media som rör Bomarsunds fästning.
  Bilder & media
• Bomarsund, utgiven av Ålands museum
• Bomarsundssällskapet
• Bomarsunds fornminnesområde