Boeing F/A-18E/F Super Hornet
| F/A-18E/F Super Hornet | |
_FA_18F_Super_Hornet_landing.jpg) (c) Bidgee, CC BY-SA 3.0 au F/A-18F Super Hornet, Mar-2013. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Enhetsflygplan |
| Besättning | 1 (F/A-18E) 2 (F/A-18F) |
| Första flygning | 29 november 1995 |
| I aktiv tjänst | 1999 – |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | McDonnell Douglas/Boeing |
| Antal tillverkade | 608 (april-2020)[1] |
| Data | |
| Längd | 18,31 meter |
| Spännvidd | 13,62 meter |
| Höjd | 4,88 meter |
| Vingyta | 46,45 m² |
| Tomvikt | 13 900 kg |
| Max. startvikt | 29 900 kg |
| Motor(er) | 2 × General Electric F414-GE-400 |
| Dragkraft | 2 × 62,3 kN 2 × 97,9 kN (med EBK) |
| Prestanda | |
| Räckvidd med max. bränsle | 2 346 km |
| Transporträckvidd | 3 330 km |
| Max. flyghöjd | 15 000 meter |
| Beväpning & bestyckning | |
| Fast beväpning | 1 × 20 mm M61 Vulcan |
| Bomber | Paveway, JDAM, flygbomber, klusterbomber |
| Robotar | Jaktrobotar: AIM-9 Sidewinder, AIM-7 Sparrow, AIM-120 AMRAAM Attackrobotar: AGM-65 Maverick, AGM-84 Harpoon, AGM-88 HARM, AGM-154 JSOW, AGM-158 JASSM |
| Elektronik | |
| Radar | AN/APG-73 eller AN/APG-79 |
| Ritning | |
 Ritning av Boeing F/A-18E/F Super Hornet | |
Boeing F/A-18E och F/A-18F "Super Hornet" är vidareutvecklade enhetsvarianter av det äldre amerikanska jaktattackflygplanet McDonnell Douglas F/A-18 Hornet.[2]
Jämfört med föregångaren har Super Hornet bland annat kraftigare motorer och radar samt att det har en större flygplanskropp som kan bära mer bränsle och vapen.
De nyaste modellerna, det ensitsiga F/A-18E och den tvåsitsiga F/A-18F Super Hornet, har ärvt namnet och konstruktionskonceptet från det ursprungliga F/A-18-flygplanet, men är omkonstruerade till stora delar, bland annat är flygkroppen 25% större. Super Hornet har en förlängd flygkropp och större vingar och förlängningar på framkanten av vingarna; GE F414-motorerna är en mera kraftfull och nyutvecklad variant av F/A-18:s F404; flygelektroniken är uppgraderad, men i stort sett likartad i bredd.
E/F-modellen påbörjades när McDonnell Douglas föreslog en förstorad Hornet för att ersätta den avbrutna A-12 -projektet (Den ambitiösa och mycket dyra A-12 Avenger II -konstruktionen skulle ha varit ett smygflygplan som var tänkt att ersätta den amerikanska flottans A-6 och den amerikanska arméns attackflygplan.) Den amerikanska kongressen var dock inte villig att bekosta ett "nytt" flygplan, men den föreslagna F/A-18E kunde sägas vara en enkel uppgradering. Ett 3,8 miljarder US$ utvecklingsprogram skrevs på i december 1992.
Det första flygplanet rullade ut från McDonnell Douglas fabrik den 17 september, 1995 och Super Hornets första hangarfartygskryssning skedde med VFA-115 som flög med F/A-18E i juli 2002. VFA-115 flög 214 stridsuppdrag i Operation Enduring Freedom och Operation Southern Watch.
Användare
Australien - Royal Australian Air Force - 24 F/A-18F och 12 EA-18G
Kuwait - Kuwait Air Force - 22 en-sitsiga F/A-18E och 6 två-sitsiga F/A-18F
USA - United States Navy - F/A-18E och F/A-18F
.jpg)
Referenser
Noter
- ^ https://www.navair.navy.mil/news/Navy-takes-delivery-final-Block-II-Super-Hornet-looks-ahead-Block-III/Thu-04232020-1129
- ^ ”F/A-18 SUPER HORNET” (på engelska). Boeing. boeing.com. https://www.boeing.com/defense/fa-18-super-hornet/. Läst 28 november 2022.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Boeing F/A-18E/F Super Hornet.
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Operators of the F/A-18E/F Super Hornet 2010
(c) Bidgee, CC BY-SA 3.0 au
Royal Australian Air Force (A44-222) F/A 18F Super Hornet landing after an air display during the 2013 Avalon Airshow.
Författare/Upphovsman: Sean d'Silva, Licens: GFDL 1.2
Pakistan International Airlines Boeing 747-300
Off the coast of Pusan, South Korea: An F/A-18C Hornet assigned to Strike Fighter Squadron One Five One (VFA-151) breaks the sound barrier in the skies over the Pacific Ocean. VFA-151 is deployed aboard USS Constellation (CVN 64). The image was an Astronomy Picture of the Day on August 19, 2007.
