Body art (konst)

Utsmyckningar av kroppen, se body art
Mark Wilson täckt i aska i verket Ashes and Apples, askonsdagen 1972.
I Not Scared, 2002, står Anna Berndtson på en badrumsvåg. På bordet finns en köksvåg och livsmedel märkta med kaloriinnehåll. Publiken deltar genom att väga maten och mata konstnären, räkna ut kalorier och fylla i ett formulär på väggen med: Food, Weight – Food, Calories, Time, Weight.

Body art (engelska kroppskonst) betecknar den konstform och konstriktning där konstnärens, konstnärernas eller andra personers kroppar används som ett konstnärligt medium. Body art kan dels vara en form av performancekonst, där konstnären använder eller skändar den egna kroppen för att göra vissa statements, eller där verket innebär självskador eller att driva sin egen kropp mot dess fysiska gränser. Dels traditionellt utställda verk (artefakter), delar av eller från kroppar eller fotografier eller film som anknyter till kroppslighet.

Under senare år har body art blivit del av en bredare diskussion kring kropp och kroppslighet och frågor kring exempelvis implantat, kroppen i symbios med modern teknik, virtuella kroppar samt hälsa och genus.

Historia

Body art uppstod på 1960-talet och hade rötter i happening, Fluxus och i Yves Kleins imprints, avtryck på duk av människors kroppar som var insmorda i färg. Det blev en självständig konstform från slutet av 1960-talet. Liksom i flera av tidens konstströmningar önskade man komma ifrån måleriets och skulpturens fasta tradition. Body art gestaltas numera ofta som performance- eller aktionskonst direkt inför åskådaren, exempelvis Gilbert and George eller genom foto och film exempelvis Bruce McLeans fotografiska serie "Smile Piece", 1969, som visar hans leende i tre steg.

Wienaktionisterna, en grupp skapad 1965 av Hermann Nitsch, Otto Muehl, Günter Brus och Rudolf Schwarzkogler genomförde många "aktioner", ofta sociala tabuföreställningar, kring exempelvis kön och avföring. Även Spencer Tunick, känd för sina arrangemang där han fotograferar många nakna människor, har betecknats som en konstnär inom body art.

En av de mest kända företrädarna är Marina Abramović som genomfört ett flertal uppmärksammade verk, där hon dansar tills hon kollapsar av utmattning och Dennis Oppenheims verk där han ligger i solljus med en bok på sitt bröst tills hans hud (utom det som täcktes av boken) blev illa solbränt. Det förekommer också mer extrema varianter, som tatueringar, kroppsmodifiering och destruktiv självstympning. Det har också förekommit konstverk där inplastade preparerade människokroppar ställts ut.

Konstnärer inom body art

Litteratur

  • Vergine, Lea, Body Art and Performance: The Body as Language. 2nd ed. Milano: Skira 2007. ISBN 88-8118-653-5
  • Milano capitale della salute. Abitare Segesta, Milano 2009, ISBN 978-88-86116-94-7.

Se även

Media som används på denna webbplats

Ashes to Apple.jpg
Författare/Upphovsman: Sgerbic, Licens: CC0
CalArts live performance piece on Ash Wednesday 1972. "Ashes and Apples" A live version of the Zen principal of throwing a dart everywhere in the room except at the target, with bites from several apples as a reward every time the dart misses the dart board. Mark Wilson is completely covered with ashes. Performed behind a screen while drumming on a wooden log. Photo originally taken by Michael Pliskin.
Not Scared.jpg
Författare/Upphovsman: Anna Berndtson , Licens: CC BY-SA 3.0
I Not Scared står Anna på en badrumsvåg. På ett bord finns en köksvåg och mängder av livsmedel märkta med information om kaloriinnehåll. Publiken deltar genom att välja ut mat, väga den, räkna ut antalet kalorier som den innehåller och sedan mata henne. Slutligen fyller publiken i ett formulär upphängt på väggen. Formuläret har fem spalter som publiken förväntas att fylla i. Food, Weight – Food, Calories, Time, Weight - Anna.