Bodil Mårtensson (dramatiker)

Bodil Elisabeth Mårtensson, född 14 oktober 1944 i Landskrona, är en svensk regissör, manusförfattare, skådespelare och teaterpedagog.^[1]

Mårtensson bodde under en stor del av sin barndom i övre Norrland, men återvände till Skåne och gick på gymnasium i Landskrona. Hon studerade därefter vid Lunds universitet och spelade samtidigt teater. På teatern träffade hon Christer Dahl som hon senare skulle komma att samarbeta med. 1968–1971 studerade hon vid Scenskolan i Stockholm. Hon kom därefter att verka i olika fria teatergrupper, Norrbottensteatern och Riksteaterns skolteater.^[1]

Hon filmdebuterade 1970 i Dahls TV-film Belgrove Hotel, Goodbye. 1974–1982 ingick hon i skaparkollektivet Kennet Ahl tillsammans med bland andra Anders Lönnbro, Christer Dahl och Lasse Strömstedt. Inom kollektivet kom hon att verka som medmanusförfattare och skådespelare i filmerna Lasse liten (1974), Det löser sig (1976), Lyftet (1978), Skrotsemestern (1979) och Sista budet (1981). Under 1970-talet medverkade hon även som skådespelare i kortfilmen Fem dagar i Falköping (1975), Långt borta och nära (1976) och Jag är Maria (1979). ^[1]

Efter att Ahl-kollektivet hade upplösts började Mårtensson regissera själv. Hon har dock redan 1967 regisserat kortfilmen En patron för Maria Kant, men debuterade som långfilmsregissör 1988 med TV-filmen Nya tider. Därefter följde kortfilmerna Mother Earth (1989), Hon & han (1993) och Bäst att vi gifter oss (1995). Hon har även varit regissör vid olika länsteatrar samt undervisat vid Fotohögskolan i Göteborg.^[1]

Hon var tidigare gift med Anders Lönnbro och har med honom sonen Harald Lönnbro.^[1]