Blygrå myggsnappare
| Blygrå myggsnappare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_(8079760126).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Myggsnappare Polioptilidae |
| Släkte | Polioptila |
| Art | Blygrå myggsnappare P. plumbea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Polioptila plumbea | |
| Auktor | (Gmelin, 1788) |
| Utbredning | |
 | |
Blygrå myggsnappare[2] (Polioptila plumbea) är en fågel i familjen myggsnappare inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
Myggsnappare är små, gråaktiga fåglar med långa och slanka näbbar som mycket aktivt rör sig genom växtligheten medan de konstant vippar, reser och brer ut sin långa stjärt för att skrämma upp insekter. Hane blygrå myggsnappare har svart hjässa, honan grå.
Utbredning och systematik
Blygrå myggsnappare delas numera vanligen in i sju underarter med följande utbredning:[3]
- Polioptila plumbea maior – förekommer i norra Peru
- Polioptila plumbea anteocularis – förekommer i centrala Colombia
- Polioptila plumbea plumbiceps – förekommer i nordöstra och östra Colombia samt norra norra Venezuela
- Polioptila plumbea innotata – förekommer från allra östigaste Colombia till centrala Guyana och nordligaste Brasilien
- Polioptila plumbea plumbea – förekommer i Surinam, Franska Guyana och norra Brasilien
- Polioptila plumbea atricapilla – förekommer i nordöstra Brasilien
- Polioptila plumbea parvirostris – förekommer i östra Ecuador, nordöstra Peru och nordvästra Brasilien
Artgränserna är omdiskuterade. Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN maior som den egna arten "marañónmyggsnappare". Å andra sidan inkluderades tidigare vitbrynad myggsnappare (Polioptila bilineata), men denna urskiljs numera som egen art efter genetiska studier som visar att den endast är avlägset släkt.[4]
Levnadssätt
Blygrå myggsnappare är en rätt vanlig fågel i fuktiga tropiska skogar och skogsbryn. Där ses den i trädtaket, ofta i par och som en del av kringvandrande artblandade flockar.
Status
IUCN bedömer hotstatus för maior och övriga underarter var för sig, båda grupper som livskraftiga.[1]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Polioptila plumbea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Smith BT, RW Bryson Jr., WM Mauck III, J Chaves, MB Robbins, A Aleixo & J Klicka. 2018. Species delimitation and biogeography of the gnatcatchers and gnatwrens (Aves: Polioptilidae). Molecular Phylogenetics and Evolution 126: 45–57.
Externa länkar
Wikispecies har information om Polioptila plumbea.
Wikimedia Commons har media som rör Polioptila plumbea.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Range map of Tropical Gnatcatcher (Polioptila plumbea)
Författare/Upphovsman: Ron Knight from Seaford, East Sussex, United Kingdom, Licens: CC BY 2.0
Tatacoa Desert