Bly-tenngult
eller "Skrivande kvinna i gult"
Olja på duk, 45 x 40 cm
Johannes Vermeer (1662–1667)
National Gallery of Art, Washington[1]
Vermeer använde gärna bly-tenngult för gula tyger, som i den här målningen.[2]
Bly-tenngult är samlingsnamn för ett par besläktade typer av gula pigment som har använts sedan medeltiden. De finns inte i naturen utan har tillverkats, bland annat som en restprodukt vid glastillverkning. Bly-tenngult förväxlas lätt med det likaledes gula pigmentet blyglete.[3][4]
Pigmenttyper
Bly-tenngult omfattar två huvudtyper, ofta kallade typ I och typ II. I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har båda beteckningen C.I. 77629 men saknar generiska pigmentnamn.[3]
Typ I
Typ I innehåller bly och tenn i ett blystannat med formeln Pb2SnO4.[3][5]
Den har en ljus, klargul färg.
Typ II
Typ II innehåller dessutom kisel och bildar ett silikat. Proportionerna kan variera men den generella formeln skrivs Pb(Sn,Si)O3 eller PbSn1-xSixO3.[5][6]
Denna typ har mer rödaktigt gul färg.
Användning
I svenskt medeltida kyrkomåleri användes bly-tenngult till exempelvis glorior, som idag är helt grå eftersom pigmentet har brutits ned. I samband med målningskonserververingen i Tensta kyrka har man givit ut rekonstruktioner av hur målningarna kan ha sett ut innan de gula och röda blyfärgerna bröts ned.[7]
Bly-tenngult har använts som pigment även i oljefärger fram till slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet, då de kom att ersättas av Neapelgult (blyantimonat).[5][8]
Det lär i sig ha utmärkt ljusäkthet men mörknar med tiden genom reaktion med svavel i omgivningen och framkallar förtvålning av oljebindemedel.[5]
Referenser
- ^ Johannes Vermeer: A Lady Writing, c. 1665, National Gallery of Art, Washington. Läst 23 april 2021.
- ^ Lead-Tin Yellow The Essential Vermeer 2.0, läst 3 mars 2019.
- ^ [a b c] David Myers. Historic Yellow Pigments without Color Index Names The Color of Art : Pigment Database. Läst 2 mars 2019.
- ^ Massicot, Bleiglätte, Litharge Kremer Pigmente. Läst 3 mars 2019.
- ^ [a b c d] Lead-tin yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 2 mars 2019.
- ^ Radka Šefců et al. (2015) An investigation of the lead tin yellows type I and II and their use in Bohemian panel paintings from the Gothic period Läst 5 mars 2019.
- ^ Fridell Anter, Karin, red (2015). Katedralen på landet. Tensta kyrkas medeltida kalkmålningar och deras konservering. Färgrekonstruktioner av Elin Lundmark och Henrik Wannfors. Vattholma pastorat. sid. 106-109
- ^ Naples yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 3 mars 2019.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Dan Brady, Licens: CC BY 2.0
Pigments for sale on market stall, Goa, India.
(c) I, Peter Isotalo, CC BY-SA 3.0
Etiketter, från vänster till höger i varje rad:
- Azurit, Kopparblått, Auripigment, Malakit, Berggrönt, Hematit
- Cinnober, Bergcinnober, Rödockra, Ljusockra, Gulockra
- Elfenbenssvart, Kimrök, Krapprot, Alizarinrott av krapprot, Malet brasilträ, Indigo
- Blytenngult, Blyvitt, Blymönja, Koboltglans, Smalt