Blomsovarbin
| Blomsovarbin | |
 Smörblommebi (C. florisomne) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Blomsovarbin Chelostoma |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chelostoma | |
| Auktor | Latreille, 1809 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Blomsovarbin (Chelostoma) är ett släkte solitära bin i familjen buksamlarbin. De är oligolektiska, det vill säga de drar nektar och pollen från ett begränsat antal blommarter.
Beskrivning
Blomsovarbin är avlånga, spolformade bin med svart grundfärg och gles, ljus behåring på övre delen av kroppen. På buken har honan en vit hårborste som hon använder för att samla pollen. I bakkanten av tergit 7[a] har de ingående arternas hanar olika utskott, som kan vara till hjälp för artbestämningen. De ingående medlemmarna varierar påtagligt i längd, från 4 till 15 mm.[1]
Utbredning
Släktet, som innehåller 55 arter, förekommer i större delen av Holarktis (norra halvklotet), med undantag av Kina och Japan.[1]
Arter i Sverige och Finland
I Sverige och Finland finns nedanstående 3 arter[1][2].
- smörblommebi (C. florisomne)
- småsovarbi (C. campanularum)
- storsovarbi (C. rapunculi)
Ekologi
Blomsovarbina är vanligtvis oligolektiska, det vill säga specialiserade till en växtfamilj. Blåklockor är vanliga som värdväxter.[1]
De ingående arterna är solitära (icke samhällsbildande) bin, där honan har hela ansvaret för att föda upp avkomman. Hon bygger sitt larvbo i existerande gnaghål av vedlevande insekter i ihåliga växtstjälkar eller i grenar med poröst innanmäte.[1] De kan till exempel ofta ses i vasstak.[3] I boet konstrueras larvcellerna i linje, och avdelas med mellanväggar som honan tillverkar av jord, lera eller sand blandat med saliv eller nektar.[1]
Släktet har fått sitt svenska trivialnamn av hanarnas vana att övernatta inuti blommor.[1]
Kommentarer
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
- ^ [a b c d e f g] Björn Cederberg (2022). ”Blomsovarbin Chelostoma”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/chelostoma-1005529. Läst 17 januari 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”blomsovarbin – Chelostoma”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204390. Läst 18 juli 2020.
- ^ ”Vildbin och fragmentering” (PDF, 1,02 MB). Svenska Vildbiprojektet. 2004. sid. 7. Arkiverad från originalet den 16 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200716211553/https://djur.jordbruksverket.se/download/18.51c5369e120aee363f080002059/1370040757098/vildbin%20fragmentering.pdf. Läst 16 juli 2020.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör blomsovarbin.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Pjt56 --- If you use the picture outside Wikipedia I would appreciate a short e-mail to pjt56@gmx.net or a message on my discussion page, Licens: CC BY-SA 4.0
Chelostoma florisomne at a nesting aid, Stuttgart, Germany.Thanks to the members of Entomologie.de for the identification.