Blodrot

Blodrot
Från Franz Eugen Köhler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen, Gera 1883-1914 A Avbildning i naturlig storlek 1 Blomma, förstoring 2 dito, uppskuren på längden 3 Kronblad, förstoring 4 Ståndare, förstoring 5 Pollenkorn, förstoring 6 Pistiller, förstoring 7, 8 Pistill, förstoring 9 Frukt, förstoring 10, 11 Frukt, sett från olika håll, avbildning i naturlig storlek och förstoring 12, 13 dito, uppskurna på tvären och på längden, förstoringar
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Rosordningen Rosales
Familj	Rosväxter Rosaceae
Underfamilj	Rosoideae
Släkte	Fingerörtssläktet Potentilla
Art	Blodrot P. erecta
Vetenskapligt namn
§ Potentilla erecta
Auktor	(L.) Rausch
Synonymer
Fragaria tormentilla Crantz Potentilla dacica Borbás ex Zimmeter Potentilla divergens Nyman Potentilla divergens (Rchb.) Poeverl. Potentilla erecta Dalla Torre Potentilla erecta H.Karst. Potentilla erecta Maiden Potentilla erecta Malmberg Potentilla erecta Uspenski ex Ledeb. Potentilla erecta (L.) Hampe Potentilla erecta (L.) Mela Potentilla erecta var. dacica (Borbás ex (Zimmeter) Guşul. Potentilla erecta Hampe subsp. strictissima (Zimmeter) A.J.Richards Potentilla erecta var. herminii (Ficalho) Cout. Potentilla erecta f. sciaphila (Zimmeter) Beck Potentilla favratii Zimmeter ex Favrat Potentilla laeta Salisb. Potentilla monacensis Woerl. ex Zimmeter Potentilla officinalis Gray Potentilla pubescens (Holler ex Woerl.) Poeverl. Potentilla reducta (Rouy & E.G.Camus) A.F.Hill Potentilla sciaphila Zimmeter Potentilla silvestris Neck. Potentilla tetrapetala Haller f. Potentilla tetraphylla Haller f. Potentilla tormentilla Scop. Potentilla tormentilla (Crantz) Neck. 1770 Potentilla tormentilla Stokes Potentilla tormentilla var. dacica (Borbás ex Zimmeter) Th.Wolf Potentilla tormentilla subsp. divergens (Rchb.) Nyman Potentilla tormentilla var. erecta (L.) Hook.f. Potentilla tormentilla var. herminii Ficalho Potentilla tormentilla var. pubescens Holler ex Woerl. Potentilla tormentilla var. sciaphila (Zimmeter) Th.Wolf Potentilla tormentilla subsp. sylvestris Neck. ex Syme Tormentilla adstringens Lindem. Tormentilla alpina Opiz Tormentilla dissecta Timb.-Lagr. Tormentilla divergens Rchb. Tormentilla erecta L. Tormentilla ericetorum Timb.-Lagr. Tormentilla gracilis Timb.-Lagr. Tormentilla montana Schur Tormentilla nodosa Schur Tormentilla officinalis Curtis Tormentilla officinarum Neck. Tormentilla orophila Timb.-Lagr. Tormentilla parviflora Wallr. Tormentilla recta Schur Tormentilla sessilifolia Stokes Tormentilla sylvestris Neck. ex Bubani Tormentilla tuberosa P.Renault Tormentilla vulgaris Hill
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora 1 Ett mindre exemplar 2 Blomma, förstoring 2,5 × 3 Småfrukt, förstoring 10 ×

Blodrot (Potentilla erecta (L.) Rausch) tillhör fingerörterna och är en art i familjen rosväxter.

Blodrot har tvåkönade blommor och är flerårig. Den blir 10…40 cm hög . Den gula blomman, ca 1 cm i diameter, avviker från släktets vanliga typ genom 4-taliga foder- och kronbladskretsar och har vanligen 16 ståndare, men det förekommer även exemplar med något färre eller något fler. Övriga potentilla-arter har fem kronblad. I sällsynta fall kan antalet kronblad vara fem eller sex mutation.

Kronbladen har ett tydligt hack vid toppen och en oragegul fäck vid basen. Foderbladen är smala och något kortare än kronbladen och syns mellan dessa. Varje blomma sitter på sin egen stängel.

I Sverige blommar blodrot juni — augusti. Varje blomma har 2 till 8 frukter i form av oätliga nötter. Något naturens hjälpmedel att sprida dessa finns inte, utan nöten gror, där den råkat falla. Det innebär att blodrot växer fläckvis i ruggar.

Bladen är flikiga och i stjälkens nedre del långskaftade. Skaftlängden avtar successivt högre upp för att nästan helt försvinna närmast toppen. Stjälken är småhårig. Bladen är i grunden uppdelade i 3 småblad, men stiplerna är ganska bladliknande, så man kan förledas tro att bladet är fem-flikigt. (Jämför engelskans cinquefoil, som egentligen är franska: Femblad. Namnformerna siebenfinger, sjufinger, och septifoil, sju-blad, som också förekommer, är svårare att förklara utseendemässigt (avser eventuellt någon ej alltför ovanlig mutation). Bladens ovansida är gräsgrön och blank, undersidan något ljusare.

Den tjocka, oformliga jordknölen är försedd med många långa rottrådar. Om jordstammen skärs av är snittet blekgult, men den saft som flyter ut blir under påverkan av luften blodröd, därav växtens namn.

Trots namnet erecta (upprättstående) förekommer blodrot även krypande på marken, där den bildar revor (utlöpare), som hos blodrot dock inte är jordslående.

Blodrot är allmän i norra Europa, Kaukasus och nordvästra Afrika.

Den är vanlig över hela Norden.

• Norden [2]
• Norra halvklotet [3]

Blodrot föredrar sur jordmån (lågt pH-värde) och trivs bäst på naturliga ängar, både lundar och ängsbackar, samt i hagmark och till och med inne i barrskog. Den går även upp på fjällen, högt ovan trädgränsen. På Hardangervidda i Norge upp till 1 320 m ö h, i Jämtland till 1 200 m ö h.

Blodrotens egenskap att nöja sig med mager mark har gjort att den vid jordmånsinventeringar tagits som indikator på vad som menas med näringsfattig mark.^[1]

I olika källor är uppgifterna om fuktighet motstridande: I Den virtuella floran står det "fuktig mark, i skogsmark, myrar, kärrkanter och hyggen". I utbredningskartan för Norden står det däremot "torr gräsmark".

• Släktnamnet Potentilla kommer av latin potentia, vilket betyder kraft och syftar på växtens förmåga som läkemedel.
• Artepitetet erecta antyder att växten är upprättstående, men samma art kan trots namnet också förekomma krypande på marken.

Farmekopén

• Tormentum kommer av latin och betyder smärta; tormentilla är medeltidslatin och feminin diminutiv av tormentum, och kan då förstås ungefär som "småont".
• Rhizoma är grekiska, ῥίζωμα, av rhiza = rot, och betyder en samling rötter, rottrådar

Trivialnamnet "Blodrot" antyder den användning som växten av gammalt haft som astringerande (sammandragande) medel för att dämpa blödningar.^[2]

Det finns en växt som på engelska kallas Blood Root, men i Nordamerika (ej i Storbritannien) är den något annat än svenskans blodrot. Frågan är komplex, eftersom man menar skilda arter i Storbritannien resp Nordamerika. Blood Root i Nordamerika avser Sanguinara canadensis. L. Den är direkt giftig och dess effekter liknar opiumvallmon, Papaver somniferum. Den amerikanska Blood Root kallas där även Tetterwort.

Nu växer Tetterwort även i Storbritannien, men där menar man med detta namn inte Sanguinara canadensis utan Chelidonum majus, Greater Celandine (skelört).

Det finns alltså stora möjligheter till artförväxlingar, när man ska hitta motsvarigheten till Blodrot i dessa länder.

Bygdemål

Utländska alternativnamn för Potentilla erecta^[6]

Växten har fått många konventionella namn. Här följer en sammanställning för språklig jämförelse. (Listans namn är tillägg till det som finns uppräknat i artiklarna under "andra språk". Namn som förekommer i de artiklarna upptas inte här.)

Namnet antyder den användning, som blodrot av gammalt haft som astringerande (sammandragande) medel för att dämpa blödningar. Växten kallas därför ibland "blodstilla". Detta folkliga namn används emellertid även på en annan art: Sanguisorba officinalis L, blodtopp med liknande astringerande egenskap.

Jordstammen är ätlig (nödbröd). Samerna utnyttjar blodrotens innehåll av garvämnen för garvning av skinn; som önskvärd biverkan blir skinnet rött p g .a blodrotens innehåll av färgämne.

Blodrot används även som brännvinskrydda, varvid drycken blir röd. I Bayern är en kommersiellt tillverkad dryck Blutwurz lokal specialitet. Den drickes efter en måltid som s k digestiv (underlättar matsmältningen).

Antikens greker och romare kände inte till blodrotens medicinska egenskaper. Första i Sverige publicerade fynd var i Olof Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men växten var känd långt tidigare. Ända sedan medeltiden har blodrot använts medicinskt mot en rad åkommor. Arvid Månsson Rydaholm uppger 1642 att blodrot har "26 dygder". ^[5]

Listan nedan upptar några av dessa, men har också utökats med en del åkommor som nutida alternativmedicin hävdar blodrot är bra för.

Skolmedicinen kan tänkas ha avvikande mening om en del av listans åkommor.

Blodrot ansågs även ha magiska egenskaper, vilket bl a hade stöd i signaturläran. Denna föreskrev bl a att "ont ska fördrivas med ont". Detta innebar att blodrotens blodstillande egenskaper kunde användas även för att framkalla en blödning, vilket följande råd ur en gammal örtabok ^[9] ger prov på:

Om en jungfru ej har sin månadsrening (menstruation), bränn då en karlskjorta till pulver. Blanda detta med lika mycket pulver av blodrot och taklök samt olja av vitliljan, samt giv henne.

Inom folkmedicinen användes den luktlösa roten i torkat tillstånd och kallades på apoteken Rhizoma tormentillæ (av latin Rhizoma = rot och tormentum = smärta). Detta är upphovet till att blodrot också fått det alternativa namnet Tormentilla. Detta slår igenom även på namnen på flera av de ingående verksamma ämnena.

Rhizoma tormentillæ ingick i svenska farmakopén ända till 1946 och användes i salvor (stypticum) och som dryck genom infusion. På apoteken fanns då även ett spritextrakt, Tinctura tormentillæ (av latin tinctura = färgning)

Rekommenderad kur för att stoppa diarré är avkok på 30 g torkad blodrot i 1 l vatten och intagande av 3 à 4 koppar därav.

Egenskapen att stoppa diarré har gett upphov till att växten folkligt benämnts Rännsketstilla (ibland stavat Rännskietstilla).^[10] Det namnet använde redan Olof Rudbeck d.ä. 1685.

Den medicinska effekten beror till en del på att roten innehåller garvämnen, som är anledningen till den astringerande verkan, som kan vara förmånlig vid vissa sjukdomstillstånd. Dessutom innehåller blodrot en hel rad ämnen, som på ett eller annat sätt kan ha medicinsk effekt.

Biverkningar Kontraindikation är närvaro av bl a järn, koppar, vismut eller jod, som reagerar med garvämnena och minskar deras effekt. Vissa nutida läkemedel kan också förta verkan av blodrot.^[11]

Vid upprepat intag av blodrotpreparat i stora mängder kan tanninet ge magbesvär, i svåra fall t o m magsår.

• 14…18 % av roten består av diverse garvämnen av katekintyp (bl a tannin), 6 % av diverse mineralämnen
• Hartser
• Fenoler (karbolsyra, p-kumarinsyra, sinapicsyra)
• Flavonoider (cyanoglykosid, epigalokaterol, galokutesol, kaempferol)
• Gummi
• Koffein
• Tormentol, (ett färgämne, tormentillarött, som är en triterpenalkohol)
• Saponin
• Tormentosid som är en glykosid av tormentol)
• "Eterolja", en obestämd blandning av diverse terpener (estrar). (Används ibland som smakämne vid matlagning)

• 
  Blad
• 
  Tuva
• 
  Blomma
• 
  Stipler
• 
  Blad och stipler
  Ovansida
• 
  Blad och stipler
  Undersida
• 
  Blad angripet av Ectoedemia arcuatella
• 
  Frimärke från Belarus (Vitryssland), 1996
• 
  Frimärke från Färöarna

1. Alternativmedicin

• Blodrot i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Blodrot.
  Bilder & media