Blekinge bataljon

Blekinge bataljon
(№ 30)
Vapen för Blekinge bataljon
Information
Officiellt namnKungl. Blekinge bataljon
Datum1887–1901
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
Del av2. arméfördelningen [a]
FöregångareMarinregementet
EfterföljareKarlskrona grenadjärregemente
StorlekBataljon
HögkvarterRonneby garnison
FörläggningsortRonneby
ÖvningsplatsBredåkra
Marsch"Donaugruss" (Král) [b]
SegernamnHogland (1788)
Svensksund (1789)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Förbandsfana m/1867
Blekinge bataljons kasernområde i Ronneby på den östra sidan av dagens stadsdel Volontärbacken. Foto ur Blekinge museums arkiv.
Minnessten över Blekinge bataljon rest i Gräsvik, Karlskrona.

Blekinge bataljon (№ 30) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade åren 1887–1901. Förbandsledningen var förlagd i Ronneby[2][3][4] vid dagens Volontärbacken.

Historik

Blekinge bataljon uppsattes den 1 januari 1887 för att tjäna såsom stam för Blekinge läns beväring. Dess befäl togs huvudsakligen från det indragna Marinregementet och stammanskapets styrka bestämdes till 300 man, vilken till förmån för Hallands bataljon något minskades enligt 1892 års urtima riksdags beslut. Bataljonens chefstation var Ronneby och mötesplats var Bredåkra, vid nuvarande Ronneby flygplats.

Genom försvarsreformen 1901 kom bataljonen den 31 december 1901 att upphöra som självständigt förband. Istället kom den tillsammans med Smålands grenadjärkår (I 7) den 1 januari 1902 att bilda Karlskrona grenadjärregemente (I 7).[3]

Förläggningar och övningsplatser

När bataljonen bildades 1887 förlades den till Vämö slätt och hade sin förbandsexpedition i Karlskrona. År 1888 kom bataljonen att omlokaliseras till Bredåkra, och den 1 oktober 1891 kom förbandsexpeditionen förläggas till Ronneby. Den 1 maj 1890 förlades bataljonens volontärsskola till Bredåkra. Efter att bataljonen avvecklades kom bataljonens läger på Bredåkra tas i anspråk av Flygvapnet då Blekinge flygflottilj bildades 1944 och förlades till Bredåkra. Blekinge bataljon i Ronneby kom bland annat att hysa Ågårdens vårdhem för sinnessjuka. År 1968 revs byggnaden.[3]

Förbandschefer

  • 1889–???: Major James Douglas Haasum [5]
  • 1900–1901 Major Curt Johan Elof Rosenblad

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl. Blekinge bataljon1887-01-01–1901-12-31
Beteckning(ar)
№ 301887-01-01–1901-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Vämö (F)1887-??-??–1888-??-??
Ronneby garnison (F)1891-10-01–1901-12-31
Bredåkra (F)1888-??-??–1901-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1887–1893 var regementet underställt chefen för 2. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 2. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet, och delades med Värmlands fältjägarkår. Marschen används sedan 1998 av Försvarsmedicincentrum.[1]

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 44
  2. ^ Braunstein (2003), s. 45-46
  3. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 17
  4. ^ Kjellander (2003), s. 276
  5. ^ Bataljon i Norges statskalender 1890}

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 

Webbkällor

Vidare läsning

Externa länkar

Svenska infanteriregementen (från 1816 till nutid)
Nuvarande
Tidigare

Svea livgarde (I 1) · Göta livgarde (I 2) · Värmlands regemente (I 2) · Livregementets grenadjärer (I 3) · Första livgrenadjärregementet (I 4) · Livgrenadjärregementet (I 4) · Andra livgrenadjärregementet (I 5) · Jämtlands fältjägarregemente (I 5) · Västgöta regemente (I 6) · Norra skånska infanteriregementet (I 6) · Smålands grenadjärkår (I 7) · Karlskrona grenadjärregemente (I 7) · Södra skånska infanteriregementet (I 7) · Upplands regemente (I 8) · Skaraborgs regemente (I 9) · Södermanlands regemente (I 10) · Kronobergs regemente (I 11) · Jönköpings regemente (I 12) · Norra Smålands regemente (I 12) · Hälsinge regemente (I 14) · Älvsborgs regemente (I 15) · Västgöta-Dals regemente (I 16) · Hallands regemente (I 16) · Bohusläns regemente (I 17) · Västmanlands regemente (I 18) · Gotlands infanteriregemente (I 18) · Norrbottens regemente (I 19) · Kalmar regemente (I 20) · Västerbottens regemente (I 20) · Kalmar regemente (I 21) · Närkes regemente (I 21) · Värmlands regemente (I 22) · Lapplands jägarregemente (I 22) · Jämtlands fältjägarregemente (I 23) · Norra skånska infanteriregementet (I 24) · Södra skånska infanteriregementet (I 25) · Värmlands fältjägarkår (I 26) · Vaxholms grenadjärregemente (I 26) · Gotlands infanteriregemente (I 27) · Hallands bataljon (I 28) · Västernorrlands regemente (I 28) · Västernorrlands regemente (I 29) · Blekinge bataljon (I 30) ·

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
AM.016439.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Fana m/1867. Vit sidenfana med Carl XV:s namnchiffer och med slutna kronor i hörnen samt med segernamnen Hogland och Svensksund. Fanan är spikad på vitmålad stång. Den 18 nov 1891 skrev från första Generalbefälets stabsexpedition, dnr 773, till Konungen, att Blekinge bataljon då ännu ej ägde en fana, varför hemställdes "att en eller båda av f d Marinregementets fanor måtte bliva tilldelade".
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Karlskrona grenadjärregemente, minnessten, Karlskrona, juli 2021, 05.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Karlskrona grenadjärregementes minnessten av granit omgivet av fyra fyrkantshuggna stenar med en grenadjärgranat på varje. Stenarna har minnesplattor och är förenade med en järnkätting. Avtäckningen skedde den 18 september 1927. När detachementet drogs in 1939 sattes de fyra bronsplattorna upp på de fyra hörnstenarna. Minnesplattorna minner om Marinregementet, Blekinge bataljon, Smålands grenadjärkår och Kronobergs regementets detachement i Karlskrona. Denna sten minner om Blekinge bataljon
Blm 2002 112 16.jpg
Författare/Upphovsman: Okänd fotograf, Licens: CC0
Kasern och gymnastikbyggnad vid volontärskolan i Ronneby. Låg där kvarteret Björnen ligger numera. Revs på 1960-talet efter att ha använts sista åren som sjukvårdsbyggnad.