Epiphyllum

Bladkaktussläktet
Stor bladkaktus (Epiphyllum oxypetalum)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Nejlikordningen Caryophyllales
Familj	Kaktusväxter Cactaceae
Underfamilj	Cactoideae
Tribus	Hylocereeae
Släkte	Bladkaktussläktet Epiphyllum
Vetenskapligt namn
§ Epiphyllum
Auktor	Haw., 1812[1]
Arter
Flikig bladkaktus (E. anguliger) Liten bladkaktus (E. pumilum) Naggad bladkaktus (E. crenatum) Stjärnbladkaktus (E. hookeri) Stor bladkaktus (E. oxypetalum) E. cartagense
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Bladkaktussläktet^{[källa behövs]} (Epiphyllum) är växtsläkte med cirka 15–20 arter inom familjen kaktusväxter. De är närstående släktet nattkaktussläktet (Selenicereus) vilka skiljs genom att blompipen har hår och taggar, vilket saknas hos Epiphyllum. Släktet kommer ursprungligen från Centralamerika och Mexiko, med några få arter i Västindien och Sydamerika.^[1] De flesta arter är epifytiter, men några uppträder även som markbundna.

Beskrivning

Stammarna är vid basen oftast mer eller mindre cylindriska och övergår i en platt och bred del. De egentliga bladen är tillbakabildade och syns bara som små fjäll vid areolerna. Växternas blommor blir 8–16 centimeter i diameter, de är alltid vita och med många hylleblad. Alla arter räknas som nattblommande, men några arter håller blommorna öppna dagen efter. De pollineras i första hand av nattfjärilar. Det svenska namnet är bladkaktusar, ett namn som också används för komplexa hybrider mellan bland andra Epiphyllum och solkaktusar (Disocactus) , se bladkaktushybrider.

Odling

Bladkaktusar är ganska populära som krukväxter och förutom de rena arterna förekommer en mängd framodlade hybrider med släktet Disocactus. Faktum är att de flesta plantor i handeln är just dessa hybrider som ibland samlas under namnet ×Disophyllum, se bladkaktushybrider.

Källor

• Kimnach, Myron (1967) The Status of ×Seleniphyllum cooperi. Cact. Succ. Journ. Am. 39:207-211