Blåtrast

Blåtrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare (se text)
Muscicapidae
SläkteMonticola
ArtBlåtrast
M. solitarius
Vetenskapligt namn
§ Monticola solitarius
AuktorLinnaeus, 1758
Utbredning
Adult hona, södra Japan

Blåtrast (Monticola solitarius) är en fågel som trots namnet inte hör till familjen trastar, utan flugsnapparna i Muscicapidae.[2][3] Den är Maltas nationalfågel.

Utseende och läte

Hane av nominatformen.

Blåtrasten är 21–23 centimeter och har en lång och smal näbb. Den adulta hanen är om sommaren omisskännlig då hela fjäderdräkten är gråblå förutom de mörka vingarna. Honan och ungfåglar har en mer anonym fjäderdräkt med brun ovansida, och ljusare brunspräcklig undersida. Båda könen saknar de röda yttre stjärtfjädrarna som stentrasten (Monticola saxatilis) har.

Den adulta hanen av underarten M. s. philippensis har i sommardräkt rostrött bröst och undersida och påminner därmed om ett mellanting mellan stentrast och nominatformen av blåtrast.

Hanens sång är klar och melodisk och påminner om stentrasten som dock oftast sjunger tystare.

Utbredning och systematik

Blåtrasten häckar i södra Europa och nordvästra Afrika, och från Centralasien österut till norra Kina, Japan och Malaysia samt på Malackahalvön och Sumatra och påträffas sällsynt i norra Europa varav några fynd har gjorts i Sverige.

De europeiska, nordafrikanska och sydöstasiatiska populationerna är främst stannfåglar, förutom förflyttningar i höjdled under de olika årstiderna. Övriga asiatiska populationer är till större utsträckning flyttfåglar som har sina vinterkvarter i områden söder om Sahara, på Arabiska halvön, i Indien och sydöstra Asien.

Blåtrasten brukar delas in i fem underarter, här fördelade på fyra grupper:[2]

  • solitarius-gruppen
    • Monticola solitarius solitarius – häckar i södra Europa, nordvästra Afrika och Mellanöstern; flyttar vintertid så långt söderut som Centralafrika
    • Monticola solitarius longirostris – häckar från norra Irak och Iran till Pakistan; flyttar vintertid till norra Indien och nordöstra Afrika
  • Monticola solitarius pandoo – häckar från nordöstra Afghanistan och västra Kina österut genom Himalaya till centrala och sydöstra Kina; flyttar vintertid till Indien och Sydostasien, i söder till Malackahalvön och Sumatra
  • Monticola solitarius philippensis – häckar från sydöstra Sibirien till Kina och Japan; flyttar vintertid till Indonesien
  • Monticola solitarius madoci – häckar på Malackahalvön och Sumatra

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås en annan underartsindelning, där longirostris inkluderas i nominatformen.[4] Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.[5]

Blåtrasten i Sverige

Blåtrast har observerats vid fyra tillfällen i Sverige, varav de första tre på Gotland. Första gången skedde 21-25 april 1981 då det befann sig en hane vid Hoburgen, andra gången observerades en hane på Gotska Sandön den 7 juni 2007, tredje gången en hona på Lilla Karlsö den 13 maj 2008 och fjärde gången en hane på Hallands Väderö 31 maj 2014.[6]

Familjetillhörighet

Stentrastarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]

Ekologi

Illustration av blåtrast från J. F. Naumann:Naturgeschichte der Vögel Mitteleuropas Gera, från 1897.
Monticola solitarius solitarius

Blåtrasten häckar i öppna bergstrakter, oftast på högre höjd än den besläktade stentrasten (Monticola saxatilis ). Den bygger sitt bo i klippskrevor och i hålor på byggnader och lägger i genomsnitt fyra till fem ägg som honan ruvar i tolv till 15 dygn innan ungarna kläcks. Paret som lever i monogama förhållanden tar hand om ungarna tillsammans. Den är en insektsätare som också äter bär. Den kan även fånga ödlor.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 110.000-237.000 par.[1]

I kulturen

Blåtrasten är Maltas nationalfågel och finns avbildad på Maltas Lm 1-mynt.[9]

Referenser

Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Blue Rock Thrush, läst i december 2006.

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Monticola solitarius Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  4. ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575 
  5. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  6. ^ Blåtrast, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  8. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
  9. ^ ”Birdwatching in Malta - Blue Rock Thrush”. http://www.birdinginmalta.com/species_bluerockthrush.htm. Läst 1 juni 2012. 

Källor

  • Lars Larsson Birds of the World, 2001, CD-rom

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 8880​ • Dyntaxa: 205788​​ • GBIF: 2490955​​​ • Inaturalist: 13141​ • ITIS: 179834​ • IUCN: 22708286​ • NCBI: 36286​ • Fossilworks: 369512​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 97212​​​​ • Avibase: 41D76F4B19ACB4BD​​​ • Xeno-canto: Monticola-solitarius​​​​​​

Media som används på denna webbplats

MonticolaSolitariusIUCNver2019 1.png
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Distribution map of Blue Rock-thrush Monticola solitarius according to IUCN 2019-1; key:
Legend: Extant, breeding (#00FF00), Extant, resident (#008000), Extant, passage (#00FFFF), Extant, non-breeding (#007FFF), Extant & Vagrant (seasonality uncertain) (#FF00FF)
Monticola solitarius solitarius MHNT.ZOO.2010.11.190.1.jpg
Författare/Upphovsman:
Roger Culos
, Licens: CC BY-SA 4.0
Eggs of blue rock thrush (solitarius) ; collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
RoqueroSolitario.jpg
Författare/Upphovsman: Juan Lacruz, Licens: CC BY-SA 3.0
Roquero solitario
Isohiodori fem2.JPG
(c) Materialscientist på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
blue rockthrush (isohiodori), Japan, Yakushima island.
Blue rock thrush (male) at Gamla Nature Reserve.jpg
Författare/Upphovsman: Artemy Voikhansky, Licens: CC BY-SA 4.0
Blue rock thrush, male. Photographed in Israel at Gamla Nature Reserve