Blåpetrell

Blåpetrell Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Stormfåglar Procellariiformes
Familj	Liror Procellariidae
Släkte	Halobaena Bonaparte, 1856
Art	Blåpetrell H. caerulea
Vetenskapligt namn
§ Halobaena caerulea
Auktor	(Gmelin, 1789)
Utbredning

Blåpetrell^[2] (Halobaena caerulea) är en liten havsfågel inom ordningen stormfåglar (Procellariiformes).^[3]

Blåpetrellen är en liten havsfågel. Den har ett vitt huvud med ett mörkgrått parti som sträcker sig över hjässa, runt ögat, nacke och ned på sidan av bröstet. Den har en mörkgrå till svart näbb där undre näbbhalvan är ljust grågrön vilken blir blåaktig vid häckningstid. Ovansidan är blågrå med ett distinkt mörkt M-band som sträcker sig över ovansidan av vingarna och ryggen. Den är vit på undersidan förutom stjärten som har mörka kanter. Den är mycket lik valfåglarna men kan skiljas från dem genom sitt vita ändband på ovansidan stjärten då alla valfåglar har svarta ändband.

Arten har en cirkumpolär utbredning och de häckar på vinterhalvåret på flera subantarktiska öar. Kolonier återfinns på Marionön och Prins Edwardön (på Prins Edwardöarna), på Crozetöarna, Kerguelen, Macquarieön och på Sydgeorgien.

Blåpetrellen är en flyttfågel som efter häckningen, på sommarhalvåret, flyttar norrut till mer tempererade hav och den har då ett mycket större utbredningsområde som sträcker sig från Australien till Sydafrika, Sydamerika och Antarktis.

Fågeln är ensam art inom sitt släkte Halobaena, men nära besläktad med valfåglarna (Pachyptila).

Blåpetrellen häckar i stora kolonier som bara besöks om natten för att undvika attacker från främst labbar. De lever i monogama förhållanden och deras häckningssäsong sträcker sig från september till november. Den lägger då ett vitt ägg i ett bo placerat i en jordhåla. Boet är fodrat med fina rotfibrer, grenar och löv och placeras ofta under plantor som växer på sluttningar. Båda föräldrar ruvar ägget som kläcks efter cirka 50 dygn. Därefter tar det cirka 55 dygn för ungen att bli flygfärdig.

Deras främsta förda består av krill men även andra kräftdjur, fisk och bläckfisk, som de kan dyka ned till sex meters djup för att fånga. Ibland följer den fartyg.

Blåpetrell har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen uppskattas till cirka tre miljoner individer.^[4] Den minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Dess släktnamn Halobaena kommer från grekiskans "hals"; hav, och "bainein"; att gå. Caerulea kommer från latinets caeruleus vilket betyder blå.^[5]

Delar av texten är översatt från engelska wikipedias artikel Blue Petrel, läst 2007-12-01, där följande källor anges:

• BirdLife International (2004) [http://www.iucnredlist.org/search/details.php/49690/all Halobaena caerulea, 2006 IUCN Red List of Threatened Species, IUCN 2006, läst 2007-12-02
• Brooke, M. (2004) Albatrosses And Petrels Across The World: Procellariidae. Oxford University Press, Oxford, UK ISBN 0-19-850125-0

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 712 
  

• Fotografier av blåpetrell - Vireo
• Wikispecies har information om blåpetrell.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör blåpetrell.
  Bilder & media