Blåman
- För andra betydelser, se Blåman (olika betydelser).
Blåman (fornnordiska: blámaðr, fornsvenska: blaman, "svart man", då blå i äldre tider även betydde svart)[1] var en i fornsvenskan och senare använd synonym för mörkhyad människa,[2] i synnerhet nordafrikaner.[3]
De gamla nordborna kallade Afrika för "Blåland".[4] Ynglingasagan, den första sagan i Heimskringla som nedtecknades omkring 1230 på Island, nämner både Blåland och blåmän. Där står bland annat "þar eru blámenn".[5] Ordet blåman användes även i bland annat Gustav Vasas bibel från 1541.[6]
På Norrmalm i Stockholm finns ett kvarter med namnet Blåmannen.
Se även
Källor
- Nationalencyklopedin 2008
- Bra Böckers Lexikon, band 3, BIL-BROT, Fjärde upplagan 1991
Noter
- ^ Blå i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- ^ Blåmän i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)
- ^ Svenska Akademiens ordbok: blåman
- ^ ”Blåland” (på norska). Store norske leksikon (2005 - 2007). snl.no. 7 november 2021. Arkiverad från originalet den 2 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230602140621/http://snl.no/Bl%C3%A5land. Läst 20 september 2023. ”Blåland var det nordiske navnet på Afrika i middelalderen. Blåland, som oftest forstått som Nord-Afrika, omtales hos Snorre i Yngligesagaen, og også i andre sagaer. Det kan også ha vært brukt om områder lenger sør, som Etiopia. Blåland var befolket av mennesker med mørk hud, omtalt som blåmenn i sagaene og andre middelaldertekster.”
- ^ Snorri Sturluson (7 januari 1911). ”4 (Heimskringla. Nóregs Konunga Sogur)” (på isländska). runeberg.org. https://runeberg.org/heimskring/0014.html. Läst 28 september 2023.
- ^ Blåman i Nationalencyklopedins nätupplaga.