Blåklockshumla

	Blåklockshumla
	Blåklockshumla på åkervädd.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar; Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar; Aculeata
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Långtungebin; Apidae
Släkte	Humlor; Bombus
Undersläkte	Kallobombus
Art	Blåklockshumla; B. soroeensis
Vetenskapligt namn
	§ Bombus soroeensis
Auktor	(Fabricius, 1776)
Synonymer
	Apis soroeensis Fabricius, 1776; Apis neutra Panzer, 1801; Bombus proteus Gerstäcker, 1869; Bombus radoszkowskyi Dalla Torre, 1890; Bombus perplexus Radoszkowski, 1884; Apis cardui Müller, 1776
	Hane av blåklockshumla på väddklint.
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Blåklockshumla (Bombus soroeensis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Den kallas även brynhumla^[3] (dock inte på finlandssvenska^[4]).

Utbredning

Humlan förekommer i hela Europa samt norra till mellersta Asien, österut till norra Mongoliet.^[5] Den är tämligen vanlig i hela Sverige med undantag för högfjället.^[6] I Finland finns den främst i södra och sydöstra delarna av landet (inklusive Åland), men kan nå såpass långt norrut som Norra Österbotten och södra Lappland^[7].

Beskrivning

Blåklockshumlan är en medelstor, korttungad humla. Drottningar blir 15–17 millimeter långa, arbetare 10–14 millimeter och drönare 12–14 millimeter.^[8] Den är svart med gul krage. Honorna (det vill säga drottningar och arbetare) har dessutom ett gult band tämligen långt fram på bakkroppen, samt vit bakkroppspets. Det gula bakkroppsbandet delas oftast i två delar av en svart fläck mittpå. Hos drönarna (med andra ord hanarna) är större delen av framkroppens sidor gula, och det gula bakkroppsbandet är obrutet samt bredare och börjar redan vid bakkroppens början. Även hanarna har vit bakkroppsspets. Arbetarna är oftast tydligt mindre än drottningen. Humlan påminner om ljusa jordhumlor som kragjordhumla, rallarjordhumla, ljus jordhumla och skogsjordhumla.^[6] Melanistiska (helsvarta) former förekommer i delar av Europa; vissa forskare betraktar dessa som en egen underart.^[9]

Ekologi

Blåklockshumlan är en sentflygande art; de övervintrande drottningarna visar sig i regel inte förrän i juni till augusti, beroende på latitud. De andra könsdjuren, hanarna, är även de sena, och kommer oftast inte fram förrän i september till oktober.^[5] Arten besöker gärna trädgårdar och parker. Näringsväxter är framför allt blåklockor, i synnerhet liten blåklocka^[10], men också oxtunga, kärleksört, monke, timjan, vit sötväppling, mjölkört, hampflockel,^[6] stjärnflocka, kovaller och väddväxter^[11]. Hanarna har ett delvis annorlunda foderväxtval, och besöker gärna, förutom mjölkört, väddklint, kungsmynta och gullris.^[11]

Boet förläggs vanligen underjordiskt i övergivna smågnagarbon^[11], och rymmer mellan 80 och 150 arbetare^[9].

Blåklockshumlan parasiteras av snylthumlearten broksnylthumla (Bombus quadricolor).^[6]

Status

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige^[12] och Finland^[4].

Källor

^ Kawakita et al. (2003). [http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html ”Evolution and Phylogenetic Utility of Alignment Gaps Within Intron Sequences of Three Nuclear Genes in Bumble Bees (Bombus)”] (PDF). Kyotouniversitetet. http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html. Läst 13 november 2011.
^ [a b c d e f] ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715015#null. Läst 6 juli 2023.
^ Williams, P. (2016). ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1776) | blåklockshumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103265/details?lang=sv. Läst 3 juli 2023.
^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Blåklockshumla — Bombus soroeensis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204722. Läst 17 februari 2021.
^ [a b] M Edwards (2020). ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1777)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-soroeensis. Läst 21 maj 2017.
^ [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 90-91. ISBN 978-91-7139-776-8
^ ”Bombus soroeensis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204722&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 juli 2023.
^ ”Distelhummel – Bombus soroeensis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-soroee.htm. Läst 6 juli 2023.
^ [a b] Ted Benton 2006 Bumblebees sid. 331–332 ISBN 0-00-717451-9
^ ”Klokkehumle (Bombus soroeensis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. 5 juni 2016. https://www.fugleognatur.dk/artsbeskrivelse.asp?ArtsID=13674. Läst 21 maj 2017.
^ [a b c] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 81–83x. ISBN 978-91-7424-170-9
^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Bombus soroeensis Blåklockshumla”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103265/detaljer. Läst 6 juli 2023.

Externa länkar

Wikispecies har information om Bombus soroeensis.
Artförteckning

[1] Kawakita et al. (2003). [http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html ”Evolution and Phylogenetic Utility of Alignment Gaps Within Intron Sequences of Three Nuclear Genes in Bumble Bees (Bombus)”] (PDF). Kyotouniversitetet. http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html. Läst 13 november 2011.

[ITIS-2] [a b c d e f] ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715015#null. Läst 6 juli 2023.

[dyn-3] Williams, P. (2016). ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1776) | blåklockshumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103265/details?lang=sv. Läst 3 juli 2023.

[FAC-4] [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Blåklockshumla — Bombus soroeensis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204722. Läst 17 februari 2021.

[BW-5] [a b] M Edwards (2020). ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1777)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-soroeensis. Läst 21 maj 2017.

[GHHA-6] [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 90-91. ISBN 978-91-7139-776-8

[FACobs-7] ”Bombus soroeensis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204722&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 juli 2023.

[KKH-8] ”Distelhummel – Bombus soroeensis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-soroee.htm. Läst 6 juli 2023.

[TBB-9] [a b] Ted Benton 2006 Bumblebees sid. 331–332 ISBN 0-00-717451-9

[FON-10] ”Klokkehumle (Bombus soroeensis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. 5 juni 2016. https://www.fugleognatur.dk/artsbeskrivelse.asp?ArtsID=13674. Läst 21 maj 2017.

[HIS-11] [a b c] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 81–83x. ISBN 978-91-7424-170-9

[AFB-12] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Bombus soroeensis Blåklockshumla”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103265/detaljer. Läst 6 juli 2023.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

Navigation

Navigering

Temaportaler