Blåklocksbi

Blåklocksbi
Blåklocksbi, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteBlomsterbin
Melitta
UndersläkteCilissa[1]
ArtBlåklocksbi
M. haemorrhoidalis
Vetenskapligt namn
§ Melitta haemorrhoidalis
AuktorFabricius, 1775
Synonymer

Andrena haemorrhoidalis Fabricius, 1775[2]
Cilissa haemorrhoidalis (Fabricius, 1775)[3]
Apis (Andrena) dichroa Gmelin, 1790[1]
Melitta chrysura Kirby, 1802[1]

Cilissa nigra Friese, 1885[1]
Blåklocksbi, hane.
Blåklocksbi, hane.
Hitta fler artiklar om djur med

Blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin.

Underarter

  • Melitta (Cilissa) haemorrhoidalis haemorrhoidalis (nominatunderart)
  • Melitta (Cilissa) haemorrhoidalis frisica Zimmermann, 1935[1]
  • Melitta (Cilissa) haemorrhoidalis flavidorsis Ruszkowski, 1988[1]

Beskrivning

Blåklocksbiet har en kroppslängd på omkring 12 till 13 millimeter för honan, 11 till 13 millimeter för hanen. Grundfärgen på kroppen är mörk. Honan har vitaktig behåring i ansiktet, och antennerna är mörka med rödbrun undersida. Nacken har svart behåring, mitten av mellankroppen har svart, kort behåring, med tät och lång vit behåring på sidorna, även om dessa också kan vara svarthåriga. På bakkroppen har tergit[a] 1 gles, vit behåring, tergit 2 till 4 har svarta hår och dessutom ofta mycket smala, vita tvärränder. Bakkroppsspetsen, tergit 5 och 6, har rödorange behåring, som också finns på bakskenbenen och delar av bakfötterna.[4] På bakskenbenen har honan pollenkorgar, ansamlingar av hår, som hon använder för att samla pollen.[5] För honan är den framträdande rödorange behåringen på bakkroppsspetsen, och de smala, vita tvärränderna på bakkroppen, tydliga kännetecken. Honan har två färgformer, en mycket mörk, och en ljusare.[4]

Hanen har även han vitaktig behåring i ansiktet, men antennerna är svarta utan någon röd undersida. Mellankroppen har blekbrun behåring med inslag av svart på ryggsidan, och långa, vita hår på delar av sidorna. På tergit 1 och 2 har han långa, vita hår, medan tergit 3 till 5 är övervägande svarthåriga. Samma smala, vita hårband som hos honan kan också finnas på hanens bakkropp, men de saknas ofta.[4]

Utbredning

Arten förekommer i Europa, norrut till Skottland och Finland, söderut till Alperna, Pyreneerna och Balkan, samt österut till europeiska Ryssland.[3]

I Finland förekommer den i södra delen av landet, med ungefärlig nordgräns i Södra Österbotten, Norra Savolax och Norra Karelen. Enstaka fynd längre norrut (Norra Österbotten).[6]

I Sverige finns arten i Götaland och Svealand, med undantag för Gotland och Dalarna.[4]

Ekologi

Habitatet utgörs av skogsbryn, ängar och betesmarker, vägkanter med riklig blomväxtlighet, trädgårdar och ruderatmark, som bangårdar, med gott om blåklockor. Flygtiden varar mellan mitten av juni till mitten av augusti i norra delen av utbredningsområdet. Biet är specialiserat i sitt födoval och samlar endast pollen från blommor tillhörande blåklockssläktet (Campanula), framför allt liten blåklocka och knölklocka, men den har också iakttagits på andra blåklockor som stor blåklocka och nässelklocka. Hanarna kan även hämta nektar från malvor.[4]

Hanarna tillbringar ofta natten i klockväxternas blommor, och det händer att flera hanar delar på samma klocka.[4]

Fortplantning

Blåklocksbiet är ett solitärt bi, det vill säga att det bildar inte samhällen.[5] Honorna gräver ut ett bo i sandmark, där larverna sedan utvecklas. Efter övervintringen kommer nästa generation fram året därpå.[7] Bona kan angripas av boparasiten prickgökbi, vars hona lägger ägg i larvcellerna i boet, ett i varje. Ägget utvecklas till en larv, som dödar värdägget eller -larven, varefter den livnär sig av den insamlade näringen.[4]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ [a b c d e f] ”Melitta haemorrhoidalis (Fabricius, 1775)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Melitta+haemorrhoidalis. Läst 5 mars 2023. 
  2. ^ Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. (2007). ”Melitta haemorrhoidalis | blåklocksbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103177/details?lang=sv. Läst 5 mars 2023. 
  3. ^ [a b] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Melitta haemorrhoidalis . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 mars 2023.
  4. ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/melitta-haemorrhoidalis-103177. Läst 5 mars 2023. 
  5. ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Blomsterbin Melitta”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/melitta-1005528. Läst 5 mars 2023. 
  6. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204562. Läst 5 mars 2023. 
  7. ^ ”Vildbin och fragmentering” (PDF, 1,02 MB). Svenska Vildbiprojektet. 2004. sid. 5, 7. Arkiverad från originalet den 16 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200716211553/https://djur.jordbruksverket.se/download/18.51c5369e120aee363f080002059/1370040757098/vildbin%20fragmentering.pdf. Läst 5 mars 2023. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 70721​ • Dyntaxa: 103177​ • EoL: 2749678​ • GBIF: 5040860​​​ • Inaturalist: 447120​ • ITIS: 753683​​ • NCBI: 465489​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 232903​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Melitta haemorrhoidalis m.jpg
Författare/Upphovsman:
This image is created by user Dick Belgers at waarneming.nl, a source of nature observations in the Netherlands.
, Licens: CC BY 3.0
Melitta haemorrhoidalis, male. Location: Rhenen - Blauwe Kamer (The Netherlands)
Melitta haemorrhoidalis, f, england, back 2014-11-02-01.15.18 ZS PMax (15596947147).jpg

Melitta haemorrhoidalis, Red-butted Campanula Lover, specimen collected by R.C.L. Perkins in Wotton-under-Edge, England

Melitta is the Greek word for bee, and the name of the favorite activity indulged in by the authors – melittology – is based upon this. Melitta bees are specialists. All bees have some preferences for which sorts of pollen they like to gather for their young, some though, like Melitta, take it to the extreme. All the Melitta species that are well known appear to restrict their pollen gathering activities to single species or small groups of closely related species of plants. Thus in North America, there are Mellita that specialize on members of the Heather family, specifically Cranberry, Deerberry, and Maleberry, while elsewhere in the world preferences differ.


Our friend the Red-butted Campanula Lover pictured here is the most common of the Melitta species in Europe. As the name implies, it requires patches of Bellflowers to create a successful nest and thus its range overlaps that of these plants. If one looks closely you will see a patch of orangish hairs at the very tail end of the abdomen and you will then know how it got its scientific name and the common name we subsequently gave it.


17:01, 17 November 2014 (UTC)17:01, 17 November 2014 (UTC){{{{{{0}}}}}}17:01, 17 November 2014 (UTC)17:01, 17 November 2014 (UTC)


All photographs are public domain, feel free to download and use as you wish.


Photography Information: Canon Mark II 5D, Zerene Stacker, Stackshot Sled, 65mm Canon MP-E 1-5X macro lens, Twin Macro Flash in Styrofoam Cooler, F5.0, ISO 100, Shutter Speed 200


Further in Summer than the Birds Pathetic from the Grass A minor Nation celebrates Its unobtrusive Mass. No Ordinance be seen So gradual the Grace A pensive Custom it becomes Enlarging Loneliness. Antiquest felt at Noon When August burning low Arise this spectral Canticle Repose to typify Remit as yet no Grace No Furrow on the Glow Yet a Druidic Difference Enhances Nature now 


      -- Emily Dickinson


Want some Useful Links to the Techniques We Use? Well now here you go Citizen:


Basic USGSBIML set up: www.youtube.com/watch?v=S-_yvIsucOY


USGSBIML Photoshopping Technique: Note that we now have added using the burn tool at 50% opacity set to shadows to clean up the halos that bleed into the black background from "hot" color sections of the picture. www.youtube.com/watch?v=Bdmx_8zqvN4


PDF of Basic USGSBIML Photography Set Up: ftp://ftpext.usgs.gov/pub/er/md/laurel/Droege/How%20to%20Take%20MacroPhotographs%20of%20Insects%20BIML%20Lab2.pdf


Google Hangout Demonstration of Techniques: plus.google.com/events/c5569losvskrv2nu606ltof8odo or www.youtube.com/watch?v=4c15neFttoU


Excellent Technical Form on Stacking: www.photomacrography.net/

Contact information: Sam Droege sdroege@usgs.gov

301 497 5840