Blåkardinal

Blåkardinal Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Kardinaler Cardinalidae
Släkte	Passerina
Art	Blåtjocknäbb P. caerulea
Vetenskapligt namn
§ Passerina caerulea
Auktor	(Linné, 1758)
Utbredning
Synonymer
Loxia caerulea Linnaeus, 1758 Guiraca caerulea
Adult hona.

Blåkardinal^[2] (Passerina caerulea), även kallad blåtjocknäbb, är en nordamerikansk fågel i familjen kardinaler inom ordningen tättingar.^[3]

Blåkardinalen är en kraftig och stornäbbad finklinknande fågel, 14–19 centimeter i längd och 26–29 centimeter i vingbredd. Hanen är djupblå, medan honan är brun. Båda kön har ett dubbelt kastanjefärgat vingband. Vingbandet och den större storleken skiljer den från den i övrigt lika turkoskardinalen (Passerina cyanea).

• 
  Adult hane
• 
  Adult hona
• 
  Par

Blåkardinalens sång är fyllig, mumlande och hes med jämnt tempo. Lätet är ett mycket hårt och metalliskt "tink". I flykten hörs sträva läten liknande sina nära släktingar, men mörkare och grövre.^[4]

Blåkardinalen delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

• Passerina caerulea salicaria – häckar från nordcentrala Kalifornien och västra Nevada till nordvästra Baja California, övervintrar till Guerrero.
• Passerina caerulea interfusa – häckar från sydvästra USA till nordöstra Baja California och nordvästra Mexiko, övervintrar till Honduras.
• Passerina caerulea deltarhyncha – kustnära områden i västra Mexiko (södra Sinaloa och Durango till Oaxaca)
• Passerina caerulea caerulea – häckar i sydöstra USA, övervintrar till Panama och Kuba
• Passerina caerulea eurhyncha – östra Mexiko (från Coahuila till Nuevo León, södra Tamaulipas och Oaxaca)
• Passerina caerulea chiapensis – södra Mexiko (i Chiapas och angränsande områden i Oaxaca) till Guatemala
• Passerina caerulea lazula – Honduras till Nicaragua och Costa Rica

Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa men hittills har det ansetts osäkert om fynden härrör från vilda fåglar. Det gäller även de båda svenska fynden: 5 juli 1980 i Studsvik, Södermanland och 8 maj 1983 i Abisko, Lappland.^[5] 17 oktober 2018 anträffades dock en individ på Azorerna under ett stort inflöde av amerikanska tättingar, varför det är troligt att detta är den första individ som med säkerhet kan bedömas komma till Europa på naturlig väg.^[6]

Blåtjocknäbben placerades tidigare i det egna släktet Guiraca men förs numera till släktet Passerina tillsammans med bland andra turkoskardinal.

Arten häckar i buskmarker och bygger ett skålformigt bo.^[7] De lägger i genomsnitt fyra ägg men kullar med två till fem ägg förekommer.^[7] Hona ruvar äggen i 11–12 dagar.^[7] Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter cirka tio dagar.^[7] Blåtjocknäbben äter mest insekter, men intar också sniglar, spindlar, frön, sädeskorn och vildfrukt. Den födosöker på marken liksom i buskar och träd.

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

• Wikimedia Commons har media som rör blåkardinal.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Passerina caerulea.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org