Björketorpsstenen

	Björketorpsstenen
	Runristning (runsten)
Land	Sverige
Landskap	Blekinge
Län	Blekinge
Kommun	Ronneby
Socken	Listerby
Plats	Björketorp
Koordinater	56°12′08″N 15°22′50″Ö / 56.202291°N 15.380677°Ö
	Kulturmärkning
Fast fornlämning
- FMIS beteckn	Listerby 381
Tillkomsttid	U, 600-talet e.Kr.
Signum	DR 360
Runristare	n/a (se artikel)
Stil	RAK
	Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Björketorpsstenen, DR 360, är en runsten som står omkring sju kilometer öster om Ronneby i Blekinge. Den bildar tillsammans med två andra höga stenar ett forntidsmonument invid ett gravfält från den yngre järnåldern. Björketorpsstenens runristning är daterad till 600–700-talen e.Kr.

Monumentet ligger inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården med många fornlämningsmiljöer från både förhistorisk och historisk tid. Landskapet kring har många spår av bosättningar, från stenåldern och framåt. I monumentets närområde ligger Kasakulle med gravar och stenmonument från järnåldern, det vikingatida Hjortsberga gravfält, och byn Västra vång. Vid Johannishus gods finns skeppssättningar och domarringar.

Stenarna

Stenarna består av granit med insprängda kvartspartier. Runstenen är fyra meter hög och är därmed en av nuvarande Sveriges högsta runstenar. De högsta är Levene, Västergötland som är 4,6 meter hög och Lundagårdsstenen på Universitetsbiblioteket i Lund som är cirka 4 meter hög. Till skillnad från yngre runstenar har den en text med en förbannelse.

Ristningen

Stenen är ristad med den äldre 24-typiga futharken, som användes under tiden 150–800 e.Kr. Under denna tid verkar man i Skandinavien ha talat ett enhetligt språk som benämns urnordiska. De sena urnordiska inskrifterna från Istaby, Björketorp och Stentoften ger intryck av en begynnande regional upplösning av ett tidigare åtminstone skenbart fast språk, liksom av ett traditionsbundet, enhetligt skriftsystem.

§A markerar fram och §B baksidan.^[1]

Translitterering av runraden:

§A hAidz runo ronu ¶ fAlAhAk hAiderA g¶inArunAz ArAgeu ¶ hAerAmAlAusz ¶ utiAz welAdAude ¶ sAz þAt bArutz
§B uþArAbA sbA^[2]

Normalisering till urnordiska:

§A Haidz runo runu, falh'k hedra ginnarunaz. Argiu hermalausz, ... weladauþe, saz þat brytz.
§B Uþarba spa.^[2]

Översättning till nusvenska:

Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet [d.v.s. perversitet], död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv. (Nationalencyklopedins översättning)^[1]

En annan version med texten läst från vänster till höger med början längst ner blir

rad I	hAidR runo ronu
rad II	fAlAhAk hAiderA g
rad III	inArunAR ArAgeu
rad IV	hAerAmAlAusR
rad V	utiAR welAdAude
rad VI	sAR þAt bArutR

På norra sidan:

uþArAbA sbA

I Wolfgang Krauses tolkning 1966: "Der Glanzrunen Reihe (d.h., der von denHimmelsmächten stammenden) barg ich hier, Zauberrunen. Durch Argheit rastlos, draußen (= in der Fremde) ist eines tückischen Todes, wer dies zerstört."^[3]

Ristaren förutspår att minnesmärkets eventuella förstörare ska drabbas av förbannelsen. "Arghet", fornnordiska ergi, betyder 'omanlighet, feghet'.^[4]

Runologen Thorgunn Snædal menar att Björketorpsstenarna i Blekinge står på en gammal kultplats från 600-talet till Odens ära.^[5]

Bildgalleri

De tre stenarna i Björketorp (två utan runor)
Runorna på stenen
Runorna på baksidan av stenen
Domarringen intill Björketorpsstenen

Källor

Otto von Friesen: Lister- och Listerbystenarna i Blekinge, Uppsala 1916.
Otto von Friesen: Runorna i Sverige, Uppsala, 1928.
L. Jacobsen: Forbandelsesformularer i Nordiska Runeindskrifter, Stockholm 1935.
Jacobsen och Moltke: Danmarks Runeindskrifter, Köpenhamn 1942.
Sven B.F. Jansson: Runinskrifter i Sverige, Uppsala 1963.
W. Krause: Die Runeinschriften in älteren Futhark 1966.

Noter

^ [a b] ”Björketorp”. Riksantikvarieämbetet (RAÄ). raa.se. Arkiverad från originalet den 26 mars 2011. http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/bjorketorp_runstenar_i_sverige.html. Läst 20 januari 2025.
^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, DR 360 U, 2014
^ Wolfgang Krause: Runen. Verlag Walter de Gruyter, Berlin / New York 1993, ISBN 3-11-014042-X, sid .53
^ Liliequist, Jonas. Talet om den hotade maskuliniteten i ett historiskt perspektiv - Från niding till sprätt. En studie i det svenska omanlighetsbegreppets historia från vikingatid till sent 1700-tal. https://web.archive.org/web/20070623024456/http://aarhus2001.hum.au.dk/rundborde/rundbord5paper2.html#_ftn1.
^ Lars Lönnroth (3 juli 1997). ”Yngre runforskare tänker i nya banor”. Svenska Dagbladet.

Externa länkar

Riksantikvarieämbetet. Runstenar i Sverige: Björketorp

[Björketorp_RAÄ-1] [a b] ”Björketorp”. Riksantikvarieämbetet (RAÄ). raa.se. Arkiverad från originalet den 26 mars 2011. http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/bjorketorp_runstenar_i_sverige.html. Läst 20 januari 2025.

[rtdb-2] [a b] Samnordisk runtextdatabas, DR 360 U, 2014

[3] Wolfgang Krause: Runen. Verlag Walter de Gruyter, Berlin / New York 1993, ISBN 3-11-014042-X, sid .53

[4] Liliequist, Jonas. Talet om den hotade maskuliniteten i ett historiskt perspektiv - Från niding till sprätt. En studie i det svenska omanlighetsbegreppets historia från vikingatid till sent 1700-tal. https://web.archive.org/web/20070623024456/http://aarhus2001.hum.au.dk/rundborde/rundbord5paper2.html#_ftn1.

[5] Lars Lönnroth (3 juli 1997). ”Yngre runforskare tänker i nya banor”. Svenska Dagbladet.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Navigation

Navigering

Temaportaler