Bisam

Bisam
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
ÖverfamiljRåttartade gnagare
Myomorpha
FamiljHamsterartade gnagare
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteOndatra
Link, 1795
ArtBisam
O. zibethicus
Vetenskapligt namn
§ Ondatra zibethicus
AuktorLinné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde (röd=inhemsk, grön=introducerad)
Synonymer
  • Bisamråtta
  • Myskråtta
  • Småbäver
Hitta fler artiklar om djur med

Bisam (Ondatra zibethicus), även kallad bisamråtta, är en sork som hör till familjen hamsterartade gnagare. I jaktkretsar kan den även benämnas myskråtta eller småbäver.[2]

Det vetenskapliga släktnamnet Ondatra är ett namn för arten i ursprungsområdet.[3]

Utseende

Bisam har brun vattenavstötande päls, simhud på bakfötterna och en naken svans, som är tillplattad från sidorna. Kroppslängden är 30–40 cm, svanslängden 20–28 cm och vikten upp till 2 kg.[4]

Huvudet kännetecknas av en kort nos, små ögon och avrundade öron som delvis är gömda i pälsen. Gnagarens bakfötter är större än framfötterna och tårna är delvis sammanlänkade med simhud. Svansen är främst täckt med fjäll. På den nedre kanten förekommer korta hår. Artens framtänder saknar rot och de har inga rännor på ytorna. Molarerna är däremot utrustade med tandrötter. Tandformeln är I 1/1 C 0/0 P 0/0 M 3/3, alltså 16 tänder. Pälsen kan vara silvergrå, rödbrun eller svartaktig och hos ett fåtal individer även vit. På undersidan förekommer oftast något ljusare päls. Förutom könsorganen har hannar och honor samma utseende.[5]

Utbredning

Bisam härstammar från Kanada, USA och delar av norra Mexiko. Den saknas i Florida där Floridavattenråttan fyller dess ekologiska nisch.[6][7] Arten har spridits sig över stora delar av Eurasien under 1900-talet genom inplantering och flykt från pälsfarmer.[7]

Förekomst i Sverige och Finland

Första inplanteringen i Sverige av bisam skall ha skett 1944 i biflöden till Torne älv, i strid mot gällande lagstiftning, enligt Kai Curry-Lindahl;[4] även andra experter talar om ett första svenskt uppträdande kring 1945.[8] Andra källor anser att denna inplantering misslyckades och menar att arten invandrat spontant omkring 1950 från Finland.[9][10] Den har sedan spridit sig längs med Norr- och Västerbottenkusten.[4]

I Finland har arten observerats från hela landet, dock mera sällan längst i norr. Den betraktas som en väletablerad, invasiv art, och omfattas av den nationella strategin för främmande arter.[11]

Ekologi

Bisam lever i sjöar, lugna åar och kustnära havsområden. Den bygger gärna bäverliknande hyddor på grunt vatten,[4] men kan även gräva gångar i strandbrinken.[9] Bisam kan åtminstone vintertid även uppehålla sig i bäverhyddor,[12] och i vissa fall deltar båda arterna i hyddans vidmakthållande.[13] Den simmar utmärkt med hjälp av svansen och kan vara under vatten i 20 min. Bisam äter framför allt vattenväxter, men kan också ta musslor, grodor, kräftor, fågelungar och mindre sköldpaddor där sådana finnes. Den äter också as, även döda artfränder.[4] Bisam är tystlåten, men kan vid fara klatscha med svansen på bävervis. Ungarna ger ett pipande ljud ifrån sig.[4]

Gnagaren simmar vanligen med en hastighet av 1,5 till 5 km/h och den kan simma baklänges. Sumpbävrar sitter ibland på bisamråttans hydda för att äta och de lämnar dessutom avföring där.[5]

Fortplantning

Honan kan få en till tre kullar per år, fler ju längre söderut den lever.[9] Varje kull har vanligtvis sex till åtta nakna, blinda ungar, som blir självständiga vid en månads ålder. Som för många sorkar varierar populationen starkt mellan olika år. En bisam kan bli upp till fyra år.[4]

Bisam parar sig vanligen efter första vintern för första gången men undantag registreras ibland. Under parningstiden etablerar exemplar som lever i samma område en hierarki. Svagare individer trängs ut och de faller oftare offer för rovlevande djur. Ibland dödas en individ under striden och i vissa fall dokumenterades kannibalism.[5]

Predatorer

Bisam är bytesdjur åt flera rovdjur som mink och räv, speciellt när tillgången på smågnagare är låg.[9]

Bisam och människan

Bisamråttans skinn kommer till användning inom pälsindustrin. Skinnen är ljusbruna till rödgrå och har en svag myskartad doft. Buksidan är gråaktig och längs ryggsidans mittlinje är stickelhåren mörkare och längre, medan bottenullen är lösare och tunnare. Benämningen bisamskinn används ibland även för skinn av en vattenråtta som finns i Sibirien.[14]

I Nordamerika såldes bisamskinn under 1980-talet för cirka 6 dollar per styck och den årliga omsättningen var omkring 1 miljon dollar.[5]

I Sverige är bisam tillåten att jaga året runt. Svenska jägarförbundet uppskattar den svenska avskjutningen till 500–2 000 individer per år.[10]

Referenser

  1. ^ Cassola, F. 2016 Ondatra zibethicus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 augusti 2019.
  2. ^ ”Bisam | Viltuppslagsverk”. www.jagarexamenonline.se. https://www.jagarexamenonline.se/viltuppslagsverk.php?djur=bisam. Läst 1 januari 2020. 
  3. ^ Paululat & Purschke (2011). ”Ondatra” (på tyska). Wörterbuch der Zoologie. Spektrum Akademischer Verlag. sid. 335. ISBN 9783827427342 
  4. ^ [a b c d e f g] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 276-277. ISBN 91-1-864142-3 
  5. ^ [a b c d] Willner, Feldhamer, Zucker & Chapman (20 november 1980). ”Ondatra zibethicus” (på engelska). Mammalian Species #141. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-141-01-0001.pdf. Läst 22 mars 2017. 
  6. ^ Caras, R. (1967) North American Mammals. New York: Galahad Books. ISBN 0-88365-072-X
  7. ^ [a b] Nowak, R. & Paradiso, J. 1983. Walker's Mammals of the World. Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press. sid.1477−1479, ISBN 0-8018-2525-3
  8. ^ Lennart Henrikson och Ted von Proschwitz (2006). ”Bisam – en växtätare med smak för musslor”. Fauna och Flora 101 (3). Arkiverad från originalet den 17 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201017160731/https://docplayer.se/storage/51/27509394/1602954404/Dg-iPMz0v6VbXlI65FAdrg/27509394.pdf. Läst 1 september 2015.  Arkiverad 17 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 108-110. ISBN 91-46-16576-2 
  10. ^ [a b] Markus Olsson (20 november 2012). ”Bisam”. Svenska jägarförbundet. Arkiverad från originalet den 21 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150721212126/http://jagareforbundet.se/vilt/vilt-vetande/artpresentation/daggdjur/bisam/#. Läst 1 september 2015. 
  11. ^ Thomas Lilley (2019). ”Bisam – Ondatra zibethicus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.48537. Läst 17 oktober 2020. 
  12. ^ Nielsen, Clayton K.; Bloomquist, Craig K.; Mott, Cy L. (2013-01-01). ”Within-lodge interactions between two ecosystem engineers, beavers (Castor canadensis) and muskrats (Ondatra zibethicus)” (på engelska). Behaviour 150 (11): sid. 1325–1344. doi:10.1163/1568539X-00003097. ISSN 0005-7959. Arkiverad från originalet den 15 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190115023051/https://brill.com/view/journals/beh/150/11/article-p1325_6.xml. Läst 14 januari 2019. 
  13. ^ Naughton, Donna (2012) (på engelska). The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 174. ISBN 9781442644830. https://books.google.se/books?id=9IlOhvOAIb4C&pg=RA1-PA646. Läst 14 januari 2019 
  14. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Katalogdata
​ • Arkive: muskrat/ondatra-zibethicus​​ • BioLib: 20666​ • Dyntaxa: 232133​ • EoL: 313678​ • GBIF: 5219858​​​ • Inaturalist: 45763​ • ITIS: 180318​ • IUCN: 15324​ • NCBI: 10060​​ • Fossilworks: 49341​ • WoRMS: 1451012​​ • MSW: 13000330​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 305697​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats