Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson, 2014.
Tid i befattningen
2 februari 2010–3 oktober 2014
MonarkCarl XVI Gustaf
StatsministerFredrik Reinfeldt
FöreträdareCecilia Malmström
EfterträdareMargot Wallström
Tid i befattningen
5 oktober 2010–3 oktober 2014
MonarkCarl XVI Gustaf
StatsministerFredrik Reinfeldt
FöreträdareNyamko Sabuni
EfterträdareAlice Bah Kuhnke
Tid i befattningen
5 oktober 2010–3 oktober 2014
MonarkCarl XVI Gustaf
StatsministerFredrik Reinfeldt
FöreträdareNyamko Sabuni
EfterträdarePer Bolund
Mandatperiod
2002–2006
2006–2010
2010–2014
2014–2018
ValkretsStockholms kommun[1]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[2]
ordinarie ledamot
ledamot i krigsdelegationen (2014–2016)
ledamot i utrikesutskottet (2004–2010, 2014–2018)
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
suppleant i EU-nämnden
suppleant i försvarsutskottet
suppleant i konstitutionsutskottet
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i utrikesutskottet
deputerad i sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet
deputerad i sammansatta utrikes- och socialutskottet
Tid i befattningen
1999–2002
FöreträdareErik Ullenhag
EfterträdareFredrik Malm
Född20 juli 1975
Linköping
Politiskt partiLiberalerna
Yrkestatsvetare
MakeMark Klamberg
Birgitta Ohlsson i en Nato-debatt med Gudrun Schyman på Kulturhuset-Stadsteatern i Stockholm 2015.
Birgitta Ohlsson avtackar president Obama på Arlanda efter hans besök i Stockholm 2013.

Eva Birgitta Ohlsson Klamberg, född Olsson den 20 juli 1975 i Linköping, är en svensk politiker (liberal), som var riksdagsledamot 2002–2018 och Sveriges EU-minister och demokratiminister 2010–2014.

Biografi

Bakgrund och skrivande

Birgita Ohlsson är uppvuxen i Tokarp utanför Linköping, där fadern Bengt är liberal politiker och före detta kommunalråd.[3] Hon tog studenten vid Katedralskolan i Linköping 1994. Hon har studerat statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms universitet.

Ohlsson arbetade som ung som ledarskribent på flera liberala tidningar såsom Dagens Nyheter, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren och Sundsvalls Tidning.

Politisk karriär

Ohlsson var 1996–1998 ordförande för Liberala studenter Stockholm och 1997 valdes hon in i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet (Luf). Hon utsågs 1999 till ny ordförande för Luf, efter att på kongressen ha besegrat valberedningens kandidat Karin Ekdahl med röstsiffrorna 54–42.[4] Hon satt på posten till 2002.[5]

Ohlsson blev invald i riksdagen för Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) 2002. Hon var partiets utrikespolitiska talesperson från 2006.[6]

Hon grundade 2003 det liberalfeministiska nätverket Felira, och var ordförande för Liberala kvinnor 2007–2010. Hon förespråkar införandet av republik i Sverige och var ordförande i Republikanska föreningen 2002–2005.

Ohlssons profilfrågor är demokrati, mänskliga rättigheter, djurskydd, jämställdhet, tolerans och internationalism. Hon är också pro-Israel, djurrättsaktivist, EU- och Natovän.[7] Hon har också vid flera tillfällen markerat mot antisemitism genom att delta i så kallade kippavandringar. Under sommaren 2008 tog Ohlsson, tillsammans med sex andra folkpartistiska ledamöter, aktivt ställning mot FRA-lagen som den då var utformad. I den första voteringen lade Ohlsson ned sin röst.[8]

Den 2 februari 2010 utsågs Ohlsson till EU-minister efter Cecilia Malmström. Som EU-minister sade sig Ohlsson vilja lyfta fram frågor som jordbruksstödet, människohandeln och romernas situation. Efter valet 2010 utökades hennes portfölj till att även omfatta demokrati- och konsumentfrågor. Hon avgick som statsråd i samband med alliansregeringens valförlust 2014. Detta år blev Ohlsson Folkpartiets mest kryssade politiker i Stockholms kommuns valkrets med 6 646 personröster, en andel på 14,65 procent. Hon följdes av vice statsminister Jan Björklund, med en andel på 8,59 procent.[9]

Partiledarkandidatur 2017

I juni 2017 utmanade Birgitta Ohlsson den sittande partiledaren Jan Björklund om partiledarskapet för Liberalerna.[10] Den 15 september 2017, efter att resultaten från provvalet i Stockholm presenterats, meddelade Ohlsson att hon gav upp kampen om partiledarskapet samt att hon skulle lämna politiken i samband med valet 2018.[11]

Efter partipolitiken

Efter att hon lämnat partipolitiken arbetade hon på kommunikationsbyrån Prime där hon var seniorkonsult i byråns hållbarhetsteam.[12]

I riksdagsvalet 2022 röstade hon på Centerpartiet på grund av Liberalernas val att samarbeta med Sverigedemokraterna. Hon har öppet kritiserat Liberalernas hållning i ett antal frågor, bland annat vad gäller Tidöavtalets skrivningar om så kallad informationsplikt.[13]

Birgitta Ohlsson blev intervjuad i SVT-programmet Min sanning 2022.[13] Den 25 juni 2024 var hon värd för Sommar i P1.[14]

Hon är chef för National Democratic Institutes program för politiska partier och bosatt i Washington, D.C.[13]

Privatliv

Birgitta Ohlsson är gift med Mark Klamberg, professor i folkrätt.[15] Tillsammans har de två barn.[13]

Ohlsson har varit vegetarian sedan hon var 13 år gammal. Under några år var hon vegan, men återgick år 2005 till att vara vegetarian på grund av dåliga värden.[16][17]

År 2021 drabbades hon av bröstcancer. I början av 2024 diagnostiserades hon med leukemi.[13]

Bibliografi

  • Ohlsson, Birgitta (2017), Duktiga flickors revansch. Stockholm: Forum. ISBN 9789137146577
  • Ohlsson, Birgitta (2020), Lev som du vill: tio svenska kvinnor visar vägen. Stockholm: Bonnier Carlsen. ISBN 9789178034321

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ Ohlsson var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 2002/03:1 (§ 2), 2006/07:1 (§ 2), 2010/11:1 (§ 2) respektive 2014/15:1 (§ 2).
  2. ^ ”Birgitta Ohlsson (L)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Birgitta-Ohlsson_49cbfff2-68fa-4c19-8fa3-631093384cd2/. Läst 27 januari 2022. 
  3. ^ Gardell, Veronica (28 november 2016). ”Den ”tysta hästtjejen” ryter i rikspolitiken”. SVT Öst. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/den-tysta-hasttjejen-ryter-i-rikspolitiken. Läst 26 april 2020. 
  4. ^ Jansson, Charlotta (6 augusti 1999). ”En olydig feminist ny Luf-ordförande”. Dagens Nyheter/TT. https://www.dn.se/arkiv/politik/en-olydig-feminist-ny-luf-ordforande-homosexuellas-ratt-att-fa-adoptera-barn-hjartefraga/. Läst 8 januari 2025. 
  5. ^ ”Ordföranden genom tiderna”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090505112603/http://luf.se/liberalism/avdelning/ordforanden-genom-tiderna/. Läst 12 juni 2009. 
  6. ^ Folkpartiet (22 november 2006). ”Birgitta Ohlsson ny utrikespolitisk talesman fp”. Pressmeddelande. Läst 8 januari 2025.
  7. ^ SvD: Med en ensamvarg breddas bilden av FP Publicerad 2 februari 2010. Läst 23 augusti 2014
  8. ^ ”Birgitta Ohlsson avstod”. 18 juni 2008. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-avstod. Läst 12 juni 2009. 
  9. ^ ”Val till riksdagen - Personröster - Stockholms kommun”. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rvalkrets/01/personroster.html#idFP. Läst 29 oktober 2014. 
  10. ^ Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om ledarskapet 2017-06-01
  11. ^ Skoglund, Karolina (15 september 2017). ”Birgitta Ohlsson lämnar politiken”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/birgitta-ohlsson-lamnar-politiken-/. Läst 8 januari 2025. 
  12. ^ ”Birgitta Ohlsson till Prime”. www.resume.se. https://www.resume.se/alla-nyheter/folk-pa-vag/birgitta-ohlsson-till-prime/. Läst 7 februari 2024. 
  13. ^ [a b c d e] ”Birgitta Ohlsson: Allt svartnade och det kändes som om jag fått en dödsdom – igen”. DN.se. 7 februari 2024. https://www.dn.se/varlden/birgitta-ohlsson-allt-svartnade-och-det-kandes-som-om-jag-fatt-en-dodsdom-igen/. Läst 7 februari 2024. 
  14. ^ ”Hela listan: Här är årets sommarpratare 2024”. Svenska Dagbladet. 12 juni 2024. https://www.svd.se/arkiv/2024-06-12/19/SVD. 
  15. ^ ”Mark Klamberg presentation University of Oxford”. Arkiverad från originalet den 10 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190510183123/https://www.law.ox.ac.uk/people/mark-klamberg. Läst 10 maj 2019. 
  16. ^ Linda Newnham. ”Birgitta Ohlsson Klamberg städade ur sitt liv”. tara.se. Arkiverad från originalet den 10 november 2019. https://web.archive.org/web/20191110192021/https://tara.se/artikel/birgitta-ohlsson-klamberg-stadade-ur-sitt-liv/. Läst 10 november 2019. 
  17. ^ ””Jag har aldrig fällt så många tårar””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/wEReKd. Läst 10 november 2019. 
  18. ^ . Dagens Nyheter. 7 oktober 2016. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-officer-i-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  19. ^ ”Birgitta Ohlsson har fått ta emot Hederslegionen”. Feministbiblioteket. 23 januari 2017. http://feministbiblioteket.se/birgitta-ohlsson-har-fatt-ta-emot-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  20. ^ ”Årets Homo och Årets Hetero i Nyhetsmorgon”. QX. 15 februari 2011. https://www.qx.se/noje/gaygala/16708/arets-homo-och-arets-hetero-i-nyhetsmorgon/. Läst 24 januari 2017. 

Externa länkar

 
Folkpartiets/Liberalernas riksdagsledamöter
Ledamöter av Sveriges riksdag för Folkpartiet under mandatperioden 2002–2006
Tina Acketoft • Martin Andreasson • Gunnar Andrén • Marita Aronson • Hans Backman • Erling Bager • Helena Bargholtz • Heli Berg • Anita Brodén • Linnéa Darell • Axel Darvik • Louise Edlind Friberg • Anne-Marie Ekström • Jan Ertsborn • Eva Flyborg • Mia Franzén • Lennart Fremling • Karin Granbom • Anna Grönlund Krantz • Liselott Hagberg • Carl B. Hamilton • Kerstin Heinemann • Solveig Hellquist • Lennart Kollmats • Tobias Krantz • Bo Könberg • Lars Leijonborg • Nina Lundström • Ana Maria Narti • Cecilia Nilsson • Ulf Nilsson • Harald Nordlund • Gunnar Nordmark • Christer Nylander • Birgitta Ohlsson • Runar Patriksson • Johan Pehrson • Karin Pilsäter • Mauricio Rojas • Gabriel Romanus • Nyamko Sabuni • Torkild Strandberg • Sverker Thorén • Lars Tysklind • Erik Ullenhag • Marie Wahlgren • Allan Widman • Cecilia Wikström • Christer Winbäck • Yvonne Ångström
Ledamöter av Sveriges riksdag för Folkpartiet under mandatperioden 2006–2010
Ledamöter av Sveriges riksdag för Folkpartiet under mandatperioden 2010–2014
Ledamöter av Sveriges riksdag för Liberalerna under mandatperioden 2014–2018
Liberala ungdomsförbundet
Förbundsordförande
Ohlin · Hartman · Palmqvist · Schön · Wedén · Helén · Johnson · Åsbrink · Claesson · Ahlmark · Ullsten · Lindencrona · Hammarberg · Gahrton · Leijonborg · Schück · Olsson · Bernström · Hallerby · Örn · Leissner · Pettersson · Granath · Edholm · Malmberg · Karlsbro · Ullenhag · Ohlsson · Malm · Johansson Metso · Cwejman · Nordlund · Edin · Forssell · Pourmokhtari · Berg · Holmlund
Relaterade organisationer
Folkpartiet Liberalerna · Liberala kvinnor · Liberala studenter · Gröna Liberaler · Folkpartister i Svenska kyrkan · Homo-, bi- och transliberaler · Liberal Mångfald · Liberala Företagare · Liberala Flyktingfonden · Swedish International Liberal Centre · IFLRY · LYMEC · Sammanslutningen för Nordens Unga Socialliberaler
Historia och relaterade ämnen
Folkpartiet Liberalernas historia · Liberala Ungdomsförbundets historia · Liberal Ungdom · Liberalism
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Birgitta Ohlsson 2014.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Birgitta Ohlsson intervjuas på Expressens valscen på Sergels torg i Stockholm den 6 september 2014.
LUF 2017 logo.svg
Liberala Ungdomsförbundets nya logotyp.
Obamas avresa 2013 01.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
President Barack Obama lämnar Sverige den 5 september 2013 efter ett dygns stop-over på väg till G20-mötet i Sankt Petersburg.
Gudrun Schyman and Birgitta Ohlsson in 2015.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson i en Nato-debatt i Forum/Debatt på Kulturhuset-Stadsteatern i Stockholm den 30 september 2015.