Birger Magnusson

Birger
Porträtt av kung Birger i Sankt Bendts Kirke i Ringsted där han är begravd
Regeringstid18 december 1290–mars eller april 1318
Kröning2 december 1302 i Söderköping
FöreträdareMagnus Ladulås
EfterträdareMats Kettilmundsson (rikshövitsman)
GemålMärta av Danmark
BarnMagnus
Erik
Agnes
Katarina
ÄttBjälboätten
FarMagnus Ladulås
MorHelvig av Holstein
Född1280
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död31 maj 1321
Danmark
BegravdSankt Bendts Kirke i Ringsted
Folkungatiden
Sveriges historia 1250-1389

Föregås av Förhistorien

Valdemar Birgersson 1250-1275

Magnus Ladulås 1275–1290

Birger Magnusson 1290–1318

Magnus Eriksson 1319-1364

Albrekt av Mecklenburg 1364–1389


Fortsättning:
Sverige under Kalmarunionens tid

Redigera

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås, som var Sveriges kung 1275–1290, och Helvig av Holstein. Birger var sonson till Birger jarl och tillhörde därmed Bjälboätten, den stormannaätt som i fyra generationer hade – och stred inbördes om – makten i Sverige.

Biografi

Redan 1284 utsågs den 4-årige Birger till faderns tronföljare. När fadern avled 1290, tillträdde en förmyndarstyrelse under ledning av marsken Torgils Knutsson som blev förmyndare för sönerna Birger, Erik och Valdemar.

År 1302 kröntes Birger i Söderköping efter att 1298 ha gift sig med prinsessan Märta, dotter till den danske kungen Erik Klipping.

På 1500-talet berättade landbofogden i Småland Olof Nilsson för Rasmus Ludvigsson hur Birger utsett en Johan Ulfsson och hans bröder Brand och Karl till att hämta Märta från Danmark. På vägen till Sverige skall dock Johan ha "belägrat" henne, och hans bröder sägs ha förgripit sig på hennes tärnor. Bröderna skall därefter ha tvingats att lämna landet och uppges ha blivit fråntagna sina gods. En fjärde, oskyldig, broder Ulf, vilken omtalas som Olof Nilssons förfader, uppges ha försökt att återlösa vissa av godsen men inte hunnit slutföra transaktionen innan både han och Birger avled, och gårdarna gick ur ätten. [1][2]

Enligt Erikskrönikan skall Märta dock ha vistats i Sverige mellan att äktenskapet avtalades 1282 och bröllopet. Ulfsönerna är också helt okända i samtida dokument.[2] Episoden har av Hans Gillingstam och Adolf Schück tolkats som en vandringssägen, medan Bjarne Beckman ansåg att den kunde ha viss verklighetsbakgrund, men att den som i Birgers ögon överträtt det passandes gräns var den norske stormannen Ivar Jonsson som ges ett gott omdöme i Erikskrönikan och att händelsen nyttjades i propaganda i samband med brödrafejden.[3][4]

Makarna fick sönerna Magnus och Erik samt döttrarna Agnes och Katarina. Sonen Magnus blev avrättad år 1320.

Andra brödrastriden och Håtunaleken

Samtida bildstod i St. Nikolai kyrka i Örebro som anses föreställa kung Birger

Birgers yngre bröder var Erik som var hertig av Södermanland och Valdemar som var hertig av Finland. Efter Birgers kröning uppstod stridigheter mellan bröderna. År 1305 böjde sig hertigarna för den kungliga övermakten ("fördraget i Kolsäter"), men bröderna stärkte sedan sin ställning och fick stöd i Norge. Hertig Erik fick förläningar i Bohuslän och norra Halland och fick även tillbaka större delen av sina gamla besittningar i Sverige.

Det stöd Birger haft i marsken Torgils Knutsson försvann när denne avrättades år 1306. Samma år togs Birger till fånga av sina bröder på Håtuna kungsgård i Uppland. Därefter fördes han som fånge till Nyköpingshus i Nyköping. Denna händelse kom att kallas Håtunaleken. År 1308 släpptes han ur fångenskapen efter att ha tvingats avstå större delen av riket.

År 1309 angreps Sverige från både Danmark och Norge. Året därpå slöts ett fredsfördrag i Helsingborg. Birger erkändes som kung men fick behålla endast vissa delar av norra och östra Sverige.

Nyköpings gästabud och kung Birgers hämnd

Stridigheterna mellan bröderna avslutades sedan Birger på hösten 1317 bjudit Erik och Valdemar som gäster till Nyköpingshus. Där välkomnades bröderna till en början med ett ståtligt mottagande och det bjöds upp till fest. Men därefter överrumplades bröderna och kastades i slottets fängelsehåla. Enligt Erikskrönikan sade Birger då följande:

”

Minnes ider nakot aff Hatuna leek?
Fulgörla minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin!
I wardhin nu fölgia mik om sin.

„
– Kung Birger, Erikskrönikan[5]

Hertigarna avled sommaren 1318, sannolikt på kungens order.[6] Hela händelsen är känd som Nyköpings gästabud. I krönikan beskrivs Birgers reaktion efteråt, och hur han betedde sig som en "amblodhe", 'dåre' (jämför Hamlet):

”

tha slo konungin sinom handom saman
ok loo fastelika ok giorde sik gaman,
rät som han ware en amblodhe,
then sik enkte got forstodhe.
”Min drotzete signe then Helge And!
Nu hawer iak Swerighe i minne hand!”

„
– Erikskrönikan[7]

Birger Magnussons avsättning och död

Gravsten för kungaparet, Ringsted i Danmark (inte belägen vid gravens plats)

Glädjen blev inte långvarig för Birger. Hertigarna Erik och Valdemars anhängare från hela landet samlades mot Birger. Efter långvariga strider under upproret 1318 mot kung Birger Magnusson tvingades Birger lämna landet tillsammans med sin gemål. Paret flydde till Märtas hemland Danmark, där Birger avled den 31 maj 1321 strax efter att han fått beskedet att sonen Magnus, som tagits till fånga strax efter Nyköpings gästabud, hade avrättats året innan.

Familj

Birger gifte sig 1298 med prinsessan Märta av Danmark, dotter till danske kungen Erik Klipping. Paret fick följande barn:

  1. Magnus Birgersson (avrättad i Stockholm år 1320)
  2. Erik Birgersson d.y., död 1319, ärkedjäkne[8]
  3. Agnes Birgersdotter
  4. Katarina Birgersdotter

Se även

Referenser

  • Beckman, Bjarne (1953). Matts Kättilmundsson och hans tid. 1. Intill 1318. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar, 99-0277315-X ; 84. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 451163 

Noter

  1. ^ SDHK: 1958
  2. ^ [a b] Beckman (1953), sid 348
  3. ^ Gillingstam, Hans: Märta i Svenskt biografiskt lexikon
  4. ^ Beckman (1953), sid 349–352
  5. ^ Erikskrönikan i Litteraturbanken, sid 157
  6. ^ S. Tunberg: Birger i Svenskt biografiskt lexikon
  7. ^ Erikskrönikan i Litteraturbanken, sid 159
  8. ^ Erik Birgersson d. y., https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15395, Svenskt biografiskt lexikon (art av J, Rosén.), hämtad 2018-05-17.

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Birger of Sweden (1280) c 1322.jpg
King Birger of Sweden. Limestone painting ca. 1320 from the church of Ringsted, Denmark
Birger of Sweden & Margaret of Sweden grave 2009 (1).jpg
Gravestone from 1582 for King Birger and Queen Margaret of Sweden at St. Benedict’s Church (since aprox. 1909 used as cover for another grave)
Place: Ringsted, Denmark
Birger of Sweden (1280) bust 2009 Örebro (2) crop.jpg
Contemporary bust of King Birger of Sweden as identified by Prof. Jan Svanberg in the Church of St. Nicholas Nikolaikyrkan, as released by image creator Ristesson
Place: Örebro, Sweden
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”