Bianca

Bianca
Bianca-luna-urano.png
Upptäckt
UpptäckareBradford A. Smith
Voyager 2
Upptäcktsdatum23 januari 1986
Beteckningar
AlternativnamnUranus VIII
Uppkallad efterBianca Minola
Omloppsbana
Banmedelradie59165,550 ± 0,045 km[1]
Excentricitet0,00092 ± 0,000118[1]
Siderisk omloppstid0,434578986 ± 0,000000022 d[1]
Inklination0,19308 ± 0,054° (till Uranus ekvator)[1]
Måne tillUranus
Fysikaliska data
Dimensioner64 × 46 × 46 km[2]
Medelradie25,7 ± 2 km[2] [2] [3][4]
Area≈ 8300 km2[a]
Volym≈ 71000 km3[a]
Massa≈ 9,2 × 1016 kg[a]
Medeldensitet≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)[3]
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,0086 m/s2[a]
Flykthastighet≈ 0,022 km/s[a]
RotationsperiodSynkron[2]
AxellutningNoll[2]
Albedo0,08 ± 0,01[5]
0,07[3][4]
Temperatur≈ 64 K[a]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Bianca är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes från bilder tagna av Voyager 2 den 23 januari 1986 och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 9.[6] Det namngavs efter syster Katherine i Shakespeares pjäs Så tuktas en argbigga. Den är också betecknad Uranus VIII.[7]

Månen tillhör Portiagruppen, vilken också inkluderar Cressida, Desdemona, Juliet, Portia, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita.[8] Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper.[8]

Få saker är kända om Bianca utöver dess radie på 27 km,[2] bana[1] och geometriska albedo på cirka 0,08.[8]

På Voyager 2:s bilder ser Bianca ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Biancas storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Bianca utbredda sfäroid är 0,7 ± 0,2.[2] Dess yta är gråfärgad.[2]

Kommentarer

  1. ^ [a b c d e f] Värdet är beräknat från andra parametrar.

Källor

  1. ^ [a b c d e] Jacobson, R. A. (1998-03-01). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195. doi:10.1086/300263. ISSN 1538-3881. https://iopscience.iop.org/article/10.1086/300263/meta. Läst 31 augusti 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g h] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022. 
  3. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. Planetary Satellite Physical Parameters. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 17 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090117082950/https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008. 
  4. ^ [a b] Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. Uranian Satellite Fact Sheet. NASA (National Space Science Data Center). Arkiverad från originalet den 2010-01-18. https://www.webcitation.org/5msK7jx96?url=http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008. 
  5. ^ Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 
  6. ^ Smith, B. A. (27 januari 1986). ”Satellites and Rings of Uranus”. IAU Circular 4168. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04168.html#Item1. Läst 31 oktober 2011. 
  7. ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006. 
  8. ^ [a b c] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats