Betty Cuthbert
Betty Cuthbert | ||
Betty Cuthbert. | ||
Friidrott, damer | ||
Nation: Australien | ||
---|---|---|
Olympiska spel | ||
Guld | Melbourne 1956 | 100 meter |
Guld | Melbourne 1956 | 200 meter |
Guld | Melbourne 1956 | 4 x 100 meter |
Guld | Tokyo 1964 | 400 meter |
Samväldesspelen | ||
Guld | Perth 1962 | 4x110 yards |
Elizabeth "Betty" Cuthbert, född 20 april 1938 i Merrylands utanför Sydney, död 6 augusti 2017 i Mandurah i Western Australia,[1] var en australisk friidrottare som under 1950- och 60-talen tävlade i kortdistanslöpning. Hon är den enda olympiern som lyckats ta OS-guld på de tre distanserna 100, 200 och 400 meter.[2]
Cuthberts genombrott kom när hon som 18-åring slog världsrekordet på 200 meter just innan OS skulle hållas på hemmaplan i Melbourne 1956. Väl vid OS vann hon både 100 meter och 200 meter och ingick dessutom i det australiska stafettlag som vann guld på 4 x 100 meter.
Inför OS 1960 satte Cuthbert världsrekord på både 200 meter och 220 yards men skadade sig och kunde inte delta vid OS. Hon valde därför att sluta sin karriär.
Två år senare gjorde hon comeback inför Samväldesspelen och var med i det australiska stafettlag som vann guld på 4 x 110 yards.
Vid Olympiska sommarspelen 1964 valde hon att bara tävla på den nya distansen 400 meter och vann sin fjärde guldmedalj.
Cuthbert var även en av de sista som sprang med den olympiska elden vid invigningen av de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney.
Källor
- ^ Olympic champion Betty Cuthbert dead at 79
- ^ Goldstein, Richard (6 augusti 2017). ”Betty Cuthbert, Australia’s ‘Golden Girl’ of Track and Field, Dies at 79” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/08/06/sports/olympics/betty-cuthbert-dead-australian-olympic-sprinter.html. Läst 24 augusti 2017.
- Fakta om Cuthbert - National Foundation for Australian Womens webbplats (engelska)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Betty Cuthbert.
|
|
|
Media som används på denna webbplats
De olympiska ringarna, med genomskinlig bakgrund.
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
Den Dominikanska republikens flagga består av ett vitt centrerat kors som sträcker sig hela vägen ut till flaggans kant. I mitten på korset sitter ett emblem med en bibel, ett gyllene kors och sex dominikanska flaggor. Emblemet är omgivet av olivkvistar och palmblad. Under emblemet står ”Republica Dominicana” och ovanför ett band med landets mottot ”Dios, Patria, Libertad” (”Gud, Landet, Frihet”).
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.
This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.
This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Betty Cuthbert, c. 1950s, by Ted Hood. Note: Three Olympic gold medals, Melbourne, 1956 and one gold, Tokyo, 1964