Beta Reticuli
| Beta Reticuli (β) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Rombiska nätet |
| Rektascension | 03t 44m 11,97587s[1] |
| Deklination | -64° 48′ 24,8610″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,84[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0 IV SB[3] |
| U–B | +1,11[2] |
| B–V | +1,13[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +51,1 ± 4,1[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +307,13[1] mas/år Dek.: +77,50[1] mas/år |
| Parallax () | 33,49 ± 0,53[1] |
| Avstånd | 97 ± 2 lå (29,9 ± 0,5 pc) |
| Absolut magnitud () | +1,46 ± 0,03[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,2± 0,2[3] M☉ |
| Radie | 9,3 ± 0,4[3] R☉ |
| Luminositet | 37,81[5] L☉ |
| Temperatur | 4 580 ± 80[3] K |
| Ålder | 5-6[3] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| β Ret, CPD-65° 263, FK5 141, HD 23817, HIP 17440, HR 1175, SAO 248877, WDS J03442-6448A. [6] | |
Beta Reticuli (β Reticuli, förkortat Beta Ret, β Ret) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[7] belägen i den södra delen av stjärnbilden Rombiska nätet. Den har en skenbar magnitud på 3,84[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 33,5[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 97 ljusår (ca 30 parsek) från solen. Beta Reticuli befann sig närmast solen för 319 000 år sedan då den hade en skenbar magnitud på 2,98 vid ett avstånd av 67 ljusår. [8]
Egenskaper
Primärstjärnan Beta Reticuli A är en gul till orange underjättestjärna av spektralklass K0 IV SB[3], som anger att den för närvarande befinner sig i den röda klumpen. Den har en massa som är omkring 20 procent[3] större än solens massa, en radie som är ca 9[3] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 38[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 600[3] K.
Beta Reticuli är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 5,25 år och en excentricitet på 0,33. Den rör sig genom Vintergatan med en hastighet av 69,2 km/s i förhållande till solen. Den projicerade galaktiska banan ligger mellan 10 100 och 24 200 ljusår från galaxens centrum.[8]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
- ^ [a b c d e f g h i j] Ramm, D. J.; et al. (April 2009), "Spectroscopic orbits for K giants β Reticuli and ν Octantis: what is causing a low-amplitude radial velocity resonant perturbation in ν Oct?", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 394 (3): 1695–1710, Bibcode:2009MNRAS.394.1695R, doi:10.1111/j.1365-2966.2009.14459.x.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/betareticuli. Hämtad 2018-08-14.
- ^ "* bet Ret". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-02-13.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ [a b] Beta Reticuli (HIP 17440). Upptagen 2 januari 2013, från Wayback Machine.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Reticulum chart
