Beta Phoenicis
| Beta Phoenicis (β) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Fenix |
| Rektascension | 01t 06m 05,03852s[1] |
| Deklination | -46° 43′ 06,2785″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,30[2] (4,10 / 4,19)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8III + G8III:[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,10 ± 0,74[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -80,81[1] mas/år Dek.: +34,97[1] mas/år |
| Parallax () | 0,12 ± 14,62[1] |
| Absolut magnitud () | 0,52[6] |
| Detaljer | |
| Temperatur | 5 090[6] K |
| Vinkelhastighet | 11,4 ± 0,6[6] km/s |
| Andra beteckningar | |
| CD -47 324, HD 6595, HIP 5165, HR 322, SAO 215365. [7] | |
Beta Phoenicis (β Phoenicis, förkortat Beta Phe, β Phe) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Fenix. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,30[2] och är synlig för blotta ögat. Avståndet till stjärnan är dåligt känt. Den ursprungliga tolkningen av Hipparcos-satellitens data gav ett parallaxvärde på 16 mas, men dess standardavvikelse var större än parallaxvärdet själv.[8] Den nya tolkningen av Hipparcosdata, som gav 0,12 ± 14,62 mas, är fortfarande oanvändbar.[1] The General Catalogue of Trigonometric Parallaxes, en äldre katalog över markbaserade parallaxvärden, listar parallaxen som 20 ± 16 mas, vilket motsvarar cirka 200 ljusår (61 parsek)[9] från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Beta Phoenicis A är en vit till gul jättestjärna av spektralklass G8 III[4]. Den har en effektiv temperatur på ca 5 090[6] K.
Beta Phoenicis är en relativt vid visuell dubbelstjärna bestående av två jättestjärnor, båda av spektraltypen G8 III.[4] De två kretsar kring varandra med en omloppsperiod på 170,7 år och har en relativt excentrisk omloppsbana. Stjärnorna är separerade med nästan en bågsekund.[3]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
- ^ [a b] "Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars". United States Naval Observatory
- ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ https://www.universeguide.com/star/betaphoenicis. Hämtad 2018-02-06.
- ^ [a b c d] Ammler-von Eiff, M.; Reiners, A. (June 2012), "New measurements of rotation and differential rotation in A-F stars: are there two populations of differentially rotating stars?", Astronomy & Astrophysics, 542: A116, arXiv:1204.2459 , Bibcode:2012A&A...542A.116A, doi:10.1051/0004-6361/201118724.
- ^ "* bet Phe". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2016-09-02.
- ^ Perryman, M. A. C.; et al. (April 1997). "The HIPPARCOS Catalogue". Astronomy & Astrophysics. 323: L49–L52. Bibcode:1997A&A...323L..49P.
- ^ van Altena, W. F.; Lee, J. T.; Hoffleit, E. D. (1995). The General Catalogue of Trigonometric [Stellar] Parallaxes (4th ed.). New Haven, CT: Yale University Observatory. Bibcode:1995GCTP..C......0V.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Phoenix chart
