Beta Camelopardalis

Beta Camelopardalis
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildGiraffen
Rektascension05t 03m 25,08963s[1]
Deklination+60° 26′ 32,0895″[1]
Skenbar magnitud ()+4,02[2]
Stjärntyp
SpektraltypG1Ib - IIa[3]
U–B+0,62[2]
B–V+0,49[2]
R–I+0,49[2]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Algol-typ(EA)[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-190[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -6,50[1] mas/år
Dek.: -14,15[1] mas/år
Parallax ()3,74 ± 0,21[1]
Avstånd870 ± 50  (270 ± 20 pc)
Absolut magnitud ()-3,1[6]
Detaljer
Massa6,5[3] M
Radie58 ± 13[7] R
Luminositet1 592[8] L
Temperatur5 300[3] K
Metallicitet-0,06[9]
Vinkelhastighet11,7 km/s[10]
Ålder63[3] miljoner år
Andra beteckningar
β Cam, 10 Camelopardalis, BD+60° 856, FK5 182, HD 31910, HIP 23522, HR 1603, SAO 13351, ADS 3615 A, WDS J05034+6027

Beta Camelopardalis (β Camelopardalis, förkortat Beta Cam, β Cam), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Giraffen. Den har en skenbar magnitud på +4,02[2], är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer och är den ljusaste stjärna i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 3,7[1] mas befinner den sig på ca 870 ljusårs avstånd från solen.

Egenskaper

Beta Camelopardalis är en gul superjättestjärna av spektralklass G1 Ib-IIa.[3] Den har en massa som är ca 6,5[3] gånger solens massa, en radie som är ca 58[7] gånger solens radie och avger ca 1 600[8] gånger mer energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 5 300 K.[3]

Beta Camelopardalis är en förmörkelsevariabel av Algol-typ med okänd amplitud på sina variationer.[4][11]

Beta Camelopardalis har två visuella[12] följeslagare: en stjärna av spektralklass A5 av 7:e magnituden med en vinkelseparation på 84 bågsekunder och en stjärna av 12:e magnituden separerad med 15 bågsekunder.[13] Den roterar med en projicerad rotationshastighet på 11,7 km/s,[10] vilket är en ovanligt snabb rotation för en utvecklad stjärna av denna typ. En möjlig förklaring är att det kan ha uppslukat en närliggande jätteplanet, som en het Jupiter.[14]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Beta Camelopardalis, 14 februari 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ [a b c d e f g] Lyubimkov, Leonid S.; Lambert, David L.; Korotin, Sergey A.; Rachkovskaya, Tamara M.; Poklad, Dmitry B. (2015). "Carbon abundance and the N/C ratio in atmospheres of A-, F- and G-type supergiants and bright giants". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 446 (4): 3447. arXiv:1411.2722. Bibcode:2015MNRAS.446.3447L. doi:10.1093/mnras/stu2299.
  4. ^ [a b] ”NSV 16223” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=54658. Läst 18 augusti 2016. 
  5. ^ Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.
  6. ^ Gray, David F.; Pugh, Teznie (2012). "The Third Signature of Granulation in Bright-giant and Supergiant Stars". The Astronomical Journal. 143 (4): 92. Bibcode:2012AJ....143...92G. doi:10.1088/0004-6256/143/4/92.
  7. ^ [a b] Van Belle, G. T.; et al. (2009). "Supergiant temperatures and linear radii from near-infrared interferometry". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 394 (4): 1925. arXiv:0811.4239. Bibcode:2009MNRAS.394.1925V. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.14146.x.
  8. ^ [a b] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Boyer, M. L. (2012). "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427: 343. arXiv:1208.2037. Bibcode:2012MNRAS.427..343M. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
  9. ^ Kovtyukh, V. V.; Gorlova, N. I.; Belik, S. I. (2012). "Accurate luminosities from the oxygen λ7771-4 Å triplet and the fundamental parameters of F-G supergiants". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 423 (4): 3268. arXiv:1204.4115. Bibcode:2012MNRAS.423.3268K. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21117.x.
  10. ^ [a b] Rodrigues Da Silva, R.; Canto Martins, B. L.; De Medeiros, J. R. (2015). "On the Nature of Rapidly Rotating Single Evolved Stars". The Astrophysical Journal. 801: 54. arXiv:1503.03447. Bibcode:2015ApJ...801...54R. doi:10.1088/0004-637X/801/1/54.
  11. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=23522. Läst 18 augusti 2016. 
  12. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  13. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  14. ^ Rodrigues da Silva, R.; Canto Martins, B. L.; De Medeiros, J. R. (March 2015). "On the Nature of Rapidly Rotating Single Evolved Stars". The Astrophysical Journal. 801 (1): 6. arXiv:1503.03447. Bibcode:2015ApJ...801...54R. doi:10.1088/0004-637X/801/1/54. 54.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Camelopardalis IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Camelopardalis chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.