Beställningsfilm

Beställningsfilm syftar på film producerad på beställning av företag, myndigheter eller organisationer i PR- reklam-, informations- eller utbildningssyfte.[1]

Begreppet inbegriper bland annat: industrifilm, undervisningsfilm och reklamfilm.[2]

Sverige

Historik

Ordet beställningsfilm finns belagt i svensk dagspress sedan mitten av 1940-talet.[3] 1949 ägnade sig flertalet svenska filmföretag åt att producera beställningsfilm av informations- eller propagandakaraktär till folkrörelserna.[4] Under 1940-, 1950- och 1960-talen var beställningskortfilmer många kortfilmares enda möjlighet att försörja sig inom filmskaparyrket.[5]

1974 upptog film producerad för biograf- och TV-visning den största delen av den svenska filmproduktionen, följd av beställningsfilmen.[6] I och med övergången från projicerad film till videobandstekniken ökade användningen av beställningsfilmer kraftigt från mitten av 1970-talet.[1]

1980 dominerades den svenska filmproduktionen av beställningsfilm, både i volymmässigt och ekonomiskt hänseende.[7] 1983 angavs i tidskriften Teknik och Människa nummer 78 att det i Sverige av de 200 beställningsfilmproducenterna som fanns producerades i genomsnitt 560 stycken 24-minuterslånga beställningsfilmer per år.[2] 1987 utgjorde beställningsfilmen alltjämt den till omfånget största delen av den svenska filmbranschen.[2]

Källor

  1. ^ [a b] Roland Sterner: Beställningsfilm i Nationalencyklopedins  (2000). Läst 5 juni 2019.
  2. ^ [a b c] ”, kap Beställningsfilm:3.3.2”. SOU 1987:51 Ljud och bild för eftervärlden – Betänkande avgivet av Ljud- och bildbevarandekommittén. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Regeringskansliets offsetcentral. 1987. sid. 67. Libris 16888887. ISBN 91-38-10052-5. https://weburn.kb.se/metadata/139/SOU_7263139.htm. Läst 5 juni 2019. 
  3. ^ ”Sökning efter "Beställningsfilm"”. Kungliga biblioteket. Arkiverad från originalet den 5 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190605120454/https://tidningar.kb.se/?q=Best%C3%A4llningsfilm&sort=asc. Läst 5 juni 2019. 
  4. ^ ”, kap 3:Filmen i socialupplysningens tjänst – Viss icke-statlig filmproduktion”. SOU 1949:31 Social upplysning – Betänkande avgivet av kommittén för social upplysning. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Iduns tryckeri. 1949. sid. 51. Libris 13538055. https://weburn.kb.se/metadata/094/SOU_1458094.htm. Läst 5 juni 2019. 
  5. ^ ”, kap 8:Frågans tidigare behandling”. SOU 1972:09 Samhället och filmen – Film- och tv-undervisning 2: Kortfilm – Betänkande avgivet av Filmutredningen 1968. Statens offentliga utredningar. Stockholm: K L Beckmans Tryckerier AB. 1972. sid. 62. Libris 14181237. ISBN 91-38-00270-1. https://weburn.kb.se/metadata/013/SOU_217013.htm. Läst 5 juni 2019. 
  6. ^ ”, kap 4.2.4:Svensk filmproduktion – Annan film”. SOU 1974:94 Bevara ljud och bild – Förslag om arkivering av radio- och tv-sändningar, grammofonskivor, spelfilmer m.m.. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Berlingska boktryckeriet. 1974. sid. 115–116. Libris 14680840. ISBN 91-38-02096-3. https://weburn.kb.se/metadata/833/SOU_7257833.htm. Läst 5 juni 2019. 
  7. ^ ”, kap 2.2:Massmediesektorerna”. SOU 1980:28 Massmediekoncentration: Lagförslag och motiv - Betänkande massmediekoncentrationsutredningen. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Gotab. 1980. sid. 47. Libris 14776635. https://weburn.kb.se/metadata/023/SOU_7260023.htm. Läst 5 juni 2019.