Bertil Schütt

Bertil Schütt
FöddBertil Fredrik Schütt
11 juni 1909
Maria Magdalena församling, Stockholm
Död6 juli 1983 (74 år)
Katarina församling, Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1944–1975
GenrerProsa, dramatik, filmmanus
Noterbara verkEn skuggboxares memoarer (1972)
PriserSvenska Dagbladets litteraturpris (1952)
SläktingarRoland Schütt (bror)

Bertil Fredrik Schütt, född 11 juni 1909 i Maria Magdalena församling, Stockholm, död 6 juli 1983 i Katarina församling, Stockholm, var en svensk författare, manusförfattare och dramatiker.[1]

Biografi

Schütt, som var körsnär till yrket, hade egen firma inom pälsbranschen 1934–37.[2] Han debuterade 1944 med romanen Förbjudet att beträda. Som författare blev han känd för sina absurda och humoristiska böcker och pjäser. Han kom snart att göra rykte om sig som en besynnerlig författare, och kom inte att accepteras varken socialt eller i litterära kretsar. Schütt har beskrivit sig själv med orden: ”Jag är född i fel land. Jag har ett annat temperament, passar inte in här.” Ett av hans mer kända verk är den självbiografiska romanen En skuggboxares memoarer (1972), i vilken Schütt skildrar sin barndom.[3]

Privatliv

Bertil Schütt var son till tapetseraren Johan Fritiof Schütt och Zipa Reisa, född Kraitschik.[2] Fadern var verksam som socialistisk agitator. Modern, som var rysk judinna, försörjde sig som sömmerska och på kondomförsäljning.[4] Schütts yngre bror, Roland Schütt, är känd som författare till boken Kådisbellan (1989).[3] Familjen är begravda på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.[5]

Bibliografi

  • Förbjudet att beträda (Stockholm: Bonniers, 1944)
  • Lyktfisken (Stockholm: Bonniers, 1946)
  • Triangelsolo (Stockholm: Bonniers, 1947)
  • Min enda glädje (Stockholm: Bonniers, 1948)
  • Inomhuslek: komedi i tre akter (Stockholm: Björkmans, 1952)
  • Tio dyrkar (Stockholm: Bonniers, 1952)
  • Hjärter tre (Stockholm: Bonniers, 1955)
  • Konsten att få ovänner (Stockholm: Bonniers, 1956)
  • Bottennapp: roman (Stockholm: Bonniers, 1958)
  • Fredrik i ormgropen: en nästan otrolig historia om helt vanliga människor (Stockholm: Radioteatern, 1960)
  • Motgift: äktenskapskomedi (Stockholm: Radioteatern, 1960)
  • Skrattmördaren: kriminalfars (Stockholm: Sveriges Dramatikerförbund, 1963)
  • Den feta nöden (Stockholm: Alekto, 1964)
  • Den sårade gorillan (Stockholm: Bonniers, 1965)
  • Frälsningsmöte: en präst och en flicka spelar ett modernt drama (Stockholm: Pistolteatern, 1965)
  • Inhemskt (Stockholm: Termac, 1967)
  • Änkan: komisk-tragisk fars i tre akter (Stockholm: Sveriges Radio, 1968)
  • En skuggboxares memoarer (Göteborg: Författarförlaget, 1972)
  • Får jag lov att föreställa mig (Stockholm: Trevi, 1974)
  • Den gamle skådespelaren och den nya Greta Garbo: en radiopjäs (Stockholm: Sveriges Radio, 1975)
  • Tacka vet jag stekpannan (Stockholm: Radioteatern, 1986)

Filmmanus

Priser och utmärkelser

Källor

Fotnoter

  1. ^ ”Bertil Schütt”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66138&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dbertil+sch%C3%BCtt%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 4 januari 2013. 
  2. ^ [a b] Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1953), s. 536. Läst 28 augusti 2023.
  3. ^ [a b] Gradvall et al 2009, #334
  4. ^ ”Bertil Schütt”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0778329/bio. Läst 4 januari 2013. 
  5. ^ ”Schütt, Bertil Fredrik”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/63d5b06c-7efc-427c-ba0b-42f3da254a5a. Läst 24 september 2023. 

Tryckta källor

  • Gradvall, Jan, Nordström, Björn, Nordström, Ulf, Rabe, Annina (2009). Tusen svenska klassiker: böcker, filmer, skivor, tv-program från 1956 till i dag. Stockholm: Norstedt. Libris 11378554. ISBN 978-91-1-301717-4 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Bertil Schütt SFL.jpg
Bertil Schütt. Bild i Svenskt författarlexikon (1953)