Berta Hansson

Berta Hansson
Född23 juni 1910[1][2]
Hammerdals församling[1][2], Sverige
Död3 september 1994[1] (84 år)
Maria Magdalena församling[1]
Medborgare iSverige[3][4]
SysselsättningMålare, textilkonstnär[5]
Redigera Wikidata

Berta Elisabet Hansson, född 23 juni 1910 i Hammerdal, Jämtland, död 3 september 1994 i Stockholm,[6] var en svensk konstnär.

Biografi

Uppväxt och utbildning

Berta Hansson växte upp på en bondgård i jämtländska Hammerdal som dotter till hemmansägaren Daniel Hansson och dennes hustru Brita, född Eliasson. Efter moderns och systerns död kom Berta Hansson att studera 1927–1928 på Sigtuna folkhögskola, varefter hon utbildade sig till lärare på Umeå folkskoleseminarium.

Efter examen 1934 började hon året därpå arbeta som folkskollärare i Fredrika i Lappland. Hon hade redan i barndomen utvecklat intresse för att teckna och haft önskemål om att bli teckningslärare. I Fredrika, där hon i huvudsak bodde fram till 1945, tecknade och akvarellmålade hon skolbarnen och landskap.

I samband med ett lärarvikariat i Linköping 1938 studerade hon för Leoo Verde och började måla i olja. Hon utbildade sig vidare för målaren Brita Nordencreutz, och under ett halvår 1940 på Otte Skölds målarskola i Stockholm.

Konstnärskap

Vid ett besök i Fredrika 1941 kom Elsa Björkman-Goldschmidt i kontakt med Berta Hanssons verk, vilket ledde till en soloutställning 1943 på Färg och Form i Stockholm. Ett par år senare slutade Berta Hansson sin anställning som lärare och flyttade till faderns gård i Hammerdal för att bli konstnär på heltid. År 1947 flyttade hon till Stockholm, där hon sedan bodde och arbetade livet ut. Samtidigt behöll hon Hammerdal som sommarboende, från 1961 i en stor ateljé i byns tidigare godtemplarehus Ede Skans.

Under tiden i Fredrika var skolbarnen hennes främsta motiv. Efter andra världskriget öppnades möjligheter till utlandsresor, och Berta Hansson gjorde resor till Frankrike, Italien och Egypten. Bland annat inspirerades hon i Bretagne av kalvarieskulptur till bilder med bibliska motiv. Hon vistades också ett och ett halvt år i södra Afrika 1953–1954, där hon framför allt bodde på Svenska Kyrkans missionsstationer. Intryck därifrån redovisades senare i hennes första offentliga verk, gobelängen Tropik 1957 för Länsstyrelsen i Östersund. Berta Hansson kom också att engagera sig tillsammans med den då i Sydafrika bosatte svenske biskopen Helge Fosseus i grundandet av den konstutbildning i Rorke's Drift i KwaZulu-Natal i Sydafrika, vilken senare också kom att leda till uppkomsten av en rik och motivmässigt lokalt förankrad textil produktion också i Lesotho och Botswana.

Berta Hansson utförde, vid sidan av måleri och teckning, ett antal stora textila verk för offentliga lokaler, ofta med religiösa motiv. Dels utförde hon själv stora applikationer, dels gjorde hon underlag för gobelänger som sedan vävdes genom bland andra Handarbetets Vänner och Gunn Leander-Bjurström.

Berta Hansson hade ett tätt umgänge med ett flertal andra kvinnliga ensamstående konstnärer i Stockholm, varav flera tillhörde en äldre generation. Några av dem var Maj Bring, Vera Nilsson, Siri Derkert och Ninnan Santesson. Hon umgicks också med Sara Lidman som under en period hade ett sommartorp i Hammerdal.[7]

Efter uppmuntran av Bror Marklund utvecklade hon också under 1970-talet skulptur, framför allt barnporträtt i terrakotta och brons.

Under 1980-talet försämrades efter hand hennes syn. Hon fick överge akvarellmålning, men fortsatte med teckning, oljemålning och grafiska bilder huvudsakligen baserade på äldre motiv. Hansson finns representerad vid Nationalmuseum i Stockholm[8], Moderna museet[9] och Örebro läns museum[10].

Eftermäle

År 2009 utgav Gunilla Carlstedt och Christian Åkerlund boken Berta Hansson och 2021 en andra bok om Hansson med undertiteln Möten i hembygden och med fokus på hennes jämtländska liv och konst; innehåller också berättelser om människor hon avbildat.[11]

År 2012 satte Västerbottensteatern upp pjäsen Anna och Berta, en musikal av dramatikern och regissören Agneta Elers-Jarleman och kompositören Gunnar Edander om Berta Hansson och Anna Nordlander. Pjäsen gick i Skellefteå, men turnerade också, bland annat till Stockholm och Hammerdal.[7] Sveriges radios Kulturnytt beskrev pjäsen som att den "kan bli en ny klassiker"[12], och tidningen Norran den som "en vacker skildring om att ha en längtan".[13]

År 2017 utgavs barnboken Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg, en saga byggd på Hanssons liv.[14]

Offentliga verk (urval)

Bibliografi

  • Berta Hansson: Mina ungar - dagbok från en byskola, LT:s förlag 1979, ISBN 91-36-01324-2
  • Carl-Göran Ekerwald och Berta Hansson: Jämtarnas land, Liber förlag 1980, ISBN 91-38-05250-4
  • Carl-Göran Ekerwald och Berta Hansson: Öarna i Storsjön (tre delar: Andersön, Norderön/Verkön/Åsön respektive Frösön), Jemtbokens förlag 1983, 1985 och 1986 ISBN
  • Berta Hansson: Barn, Henki Tisen Förlag 1981, ISBN 91-85512-13-3
  • Berta Hansson: Kamratporträtt, Bildförlaget Öppna ögon 1984, ISBN 91-85906-26-3
  • Berta Hansson och Brita och Krister Stendahl: Att se och betrakta, Verbum förlag 1988, ISBN 91-526-1515-4
  • Berta Hansson: Paula Modersohn-Becker, i Torsten Bergmark (redaktör): Ögonblick av närvaro. En konstnärernas konsthistoria, Gidlunds förlag 1989, ISBN 91-7843-004-6
  • Berta Hansson: Victoria Nygren – en norrländsk naivist, i Torsten Bergmark (redaktör): Ögonblick av närvaro. En konstnärernas konsthistoria, Gidlunds förlag 1989, ISBN 91-7843-004-6
  • Berta Hansson: Möten i hembygden. Gunilla Carlstedt och Christian Åkerlund (redaktörer). Carlstedt & Åkerlund, 2021, ISBN 978-91-527-0140-9

Källor

  • Carlstedt, Gunilla; Åkerlund Christian (2009). Berta Hansson. Stockholm: Almlöf. Libris 11709249. ISBN 978-91-88712-95-0 (inb.) 
  • Berta Hansson i konstlexikonet Amanda

Noter

  1. ^ [a b c d] Berta Elisabet Hansson 1910-06-23 — 1994-09-03 Konstnär, läst: 5 september 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Hammerdals kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ÖLA/11058/C/8 (1910-1925), bildid: 80009772_00017, sida 9, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 5 september 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 26 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, 29 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, rkd.nl , läst: 4 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Hansson, Berta Elisabet (19100623-8206)
  7. ^ [a b] Länstidningen: Konstmusikal om Berta Hansson till Hammerdal
  8. ^ Nationalmuseum
  9. ^ Moderna museet
  10. ^ Örebro läns museum
  11. ^ Berta Hansson : möten i hembygden. 2021. ISBN 978-91-527-0140-9. OCLC 1329222535. https://www.worldcat.org/oclc/1329222535. Läst 28 december 2022 
  12. ^ sverigesradio.se: "Anna & Berta" på Västerbottensteatern. Kerstin Berggren 7 november 2012
  13. ^ norran.se: En vacker skildring om att ha en längtan
  14. ^ ”Fågeln i mig flyger vart den vill | Mirando bokförlag” (på amerikansk engelska). mirandobok.se. http://mirandobok.se/portfolio/fageln-i-mig-flyger-vart-den-vill/. Läst 28 november 2017. 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Berta Hansson.jpg
Berta Hansson, avfotograferad porträttbild från Allhems Svenskt konstnärslexikon.
Cc-by new.svg
The new « Attribution » icon from Creative Commons