Bernardino López de Carvajal
| Bernardino López de Carvajal | |
 | |
| Kardinal i Katolska kyrkan | |
|---|---|
| Född | 8 september 1446 Plasencia, Extremadura |
| Död | 16 december 1523 (77 år) Rom, Kyrkostaten |
| Biskopsstol | Biskop av Plasencia |
| Kardinalstitel | Kardinalpräst av Santi Marcellino e Pietro Kardinalpräst av Santa Croce in Gerusalemme Kardinalbiskop av Ostia |
| Upphöjd | 20 september 1493 |
| Se även: Kardinal ⋅ Titulus ⋅ Konsistorium | |
Bernardino López de Carvajal, född 8 september 1446 i Plasencia, död 16 december 1523 i Rom, var en spansk kardinal och biskop.
Biografi
Bernardino López de Carvajal var son till Francisco (López) de Carvajal y Trejo och Aldonza Sande. Han studerade i Salamanca, Plasencia och Italien. År 1482 kom han till Rom, där han tjänade under påvarna Sixtus IV och Innocentius VIII.
År 1488 utnämndes Carvajal till biskop av Astorga och biskopsvigdes den 21 december samma år av kardinal Jean Balue i kyrkan San Giacomo degli Spagnoli. Kardinal Balue assisterades vid detta tillfälle av biskop Ardicino della Porta och biskop Antonio Pallavicini Gentili. År 1489 installerades Carvajal som biskop av Badajoz och fyra år senare, 1493, av Cartagena.
Den 20 september 1493 upphöjde påve Alexander VI Carvajal till kardinal med Santi Marcellino e Pietro som titelkyrka. År 1495 erhöll han basilikan Santa Croce in Gerusalemme som titelkyrka. Carvajal tjänade som camerlengo från 1498 till 1499. I september 1503 deltog han i konklaven, vilken valde Pius III till ny påve, och en månad senare i konklaven, som valde Julius II. I slutet av 1503 utnämndes Carvajal till latinsk patriark av Jerusalem.
Konciliet i Pisa
Kardinal Carvajal har blivit känd som den tongivande gestalten vid konciliet i Pisa år 1511, vilket han sammankallade tillsammans med fyra andra kardinaler: Guillaume Briçonnet, Francisco de Borja, Federico di Sanseverino och René de Prie. Carvajal var missnöjd med hur han blev behandlad av påve Julius II samt dennes undergivenhet inför den franske kungen Ludvig XII. I slutet av oktober 1511 exkommunicerade Julius II Carvajal och de andra kardinalerna som hade stött denne vid det schismatiska konciliet. Uppgifter gör gällande att Carvajal skall ha låtit sig väljas till motpåve i Milano under namnet Martin VI, innan han flydde till Frankrike. Julius II:s exkommunicering av Carvajal bekräftades av Femte Laterankonciliet år 1512. Julius II avled 1513 och efterträddes av Leo X, som ledde Laterankonciliets sjunde session år 1513. Carvajal erkände då att han hade handlat illojalt mot företrädaren och knäböjde inför Leo. Carvajal tog avstånd från konciliet; hans bannlysning hävdes och han återinsattes i sitt kardinalsämbete.[1] Carvajal avslutade sitt kardinalskap som kardinalbiskop av Ostia och dekan för kardinalskollegiet.
Kardinal Carvajal avled 1523 och är begravd i sin titelkyrka Santa Croce in Gerusalemme i Rom. I absiden hade han tidigare låtit en målare från den umbriska skolan utföra freskmålningen Den heliga Helena finner det Sanna korset. Den heliga Helena ses hålla upp korset för tillbedjan; vid hennes sida knäböjer kardinal Carvajal.[2]
Bilder
|
Referenser
Noter
- ^ Schirg 2015, s. 11.
- ^ Tylenda 1993, s. 70.
Webbkällor
- ”LÓPEZ DE CARVAJAL, Bernardino (1456–1523)” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 21 februari 2018. https://archive.today/20180221000137/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/bios1493.htm%23Lopez#Lopez. Läst 21 februari 2018.
- ”Bernardino Cardinal López de Carvajal y Sande” (på engelska). Catholic Hierarchy. Arkiverad från originalet den 21 februari 2018. https://archive.today/20180221000217/http://www.catholic-hierarchy.org/bishop/blopezdcy.html. Läst 21 februari 2018.
Tryckta källor
- Freiberg, Jack (2014) (på engelska). Bramante's Tempietto, the Roman Renaissance, and the Spanish Crown. Cambridge: Cambridge University Press. Libris 17132910. ISBN 978-1-107-04297-1
- Schirg, Bernhard (dicembre 2015). ”Betting on the Antipope: Giovambattista Cantalicio and his cycle of poems dedicated to the schismatic Cardinal Bernardino de Carvajal in 1511” (på engelska) (
PDF). Spolia: Journal of Medieval Studies. ISSN 1824-727X. http://www.spolia.it/online/it/documents/schirg.pdf. Läst 21 februari 2018. - Tylenda, Joseph N. (1993) (på engelska). The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: Liturgical Press. ISBN 0-8146-5016-3
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bernardino López de Carvajal.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY 3.0
Stories of the Holy Cross by Antoniazzo Romano
_(5988360413).jpg)
Författare/Upphovsman: Jean-Pierre Dalbéra from Paris, France, Licens: CC BY 2.0
Abside de la basilique Sainte-Croix-de-Jérusalem Santa Croce in Gerusalemme Fresque du XVème siècle d'Antoniazzo Romano illustrant la légende de la découverte de la vraie Croix par Sainte-Hélène
_______________
La basilique a été construite sur le lieu où se trouvait le palais Sessorien, résidence de la mère de Constantin, l'impératrice Hélène. Elle partit à Jérusalem et en ramena en 329 un fragment de la vraie Croix.
Cette relique a d'abord été conservée dans une chapelle construite au sein du palais : la chapelle Sainte-Hélène. Une église plus vaste a ensuite été bâtie mais elle n'a eu son aspect actuel qu'au XVIIIème siècle. L'architecte Domenico Gregorini (1692-1777) a conçu cette façade convexe et son vestibule ovale dans le style de Borromini.
La Chapelle de la Croix et des Reliques de la Passion, a été souterraine jusqu'en 1930 date à laquelle une nouvelle chapelle a été édifiée. On accède aujourd'hui par le fond de l'église à cet important lieu de pèlerinage chrétien.
La chapelle des Reliques contient des morceaux de la Croix du "bon larron", crucifié aux cotés de Jésus, des fragments de la vraie Croix, une partie de l'inscription de la Croix ; INRI (Jésus de Nazareth roi des Juifs), deux épines de la couronne du Christ, le doigt de Saint-Thomas, un clou de la Passion, etc.
Article de Wikipedia
en.wikipedia.org/wiki/Santa_Croce_in_Gerusalemme