Berlin-papyrusen

Berlin- papyrusen förvaras idag på Ägyptisches Museum.

Berlin-papyrusen (Pap. Berl. 3038, även Brugsch-papyrusen och Stora Berlin-papyrusen) är ett papyrusfynd från Forntida Egypten och är bland de äldsta bevarade skrifter om medicin och innehåller den äldsta bevarade skriften om graviditetstest. Manuskriptet dateras till cirka 1300-talet f.Kr. och förvaras idag på Ägyptisches Museum i Berlin.[1][2][3][4][5][6]

Manuskriptet

Berlin-papyrusen är en papyrusrulle med en storlek på cirka 520 cm × 20 cm.[2][4][5]

Texten på rectosidan omfattar 21 kolumner och på versosidan finns 2 textkolumner. Texten är skriven i en stil som var vanlig under Egyptens nittonde dynasti och manuskriptet dateras till mellan 1350 och 1200 f. Kr. under Ramses IIs regeringstid.[1][2][3][4]

Skriften omfattar 204 kapitel [5] och beskriver bl.a. anatomin för hjärta och kärl [1], sjukdomar som snäckfeber [3][5], hur man kan fastställa ett ofött barns kön [3] och metoder för graviditetstest [7][6]

Vidare omfattar manuskriptet 170 recept mot olika åkommor, däribland 9 recept mot anala åkommor [4], recept mot feber och skorpionbett och mot öronåkommor [5]

Manuskriptet har likheter med Carlsberg VIII-papyrusen och Kahun-papyrusen.

Historia

Papyrusrullen upptäcktes i början av 1800-talet av Giuseppe Passalacqua under utgrävningar kring Sakkara i Egypten.[1][3][5]

Manuskriptet är ett av de bevarade Fornegyptiska medicinska papyri.

1827 köptes manuskriptet av Fredrik Vilhelm IV av Preussen som donerade det till Ägyptisches Museum (idag del av Neues Museum) i Berlin.[3]

De första studierna av manuskriptet gjordes 1855 av Passalacqua och av tyske egyptologen Heinrich Karl Brugsch som 1863 publicerade en beskrivning i andra bandet av bokserien "Recueil de monuments egyptiens". 1865 studerade även Karl Richard Lepsius manuskriptet.[3]

1909 publicerade Walter Wreszinski den första kompletta översättningen Der grosse medizinische Papyrus des Berliner Museums i boken "Die Medizin der alten Ägypter" del I.[1][8]

På senare tid har manuskriptet även studerats 1958 av Frans Jonckheere, 1983 av Paul Ghalioungui och 1988 av Ange Pierre Leca.[3]

Manuskriptets arkivnummer på Ägyptisches Museum är Pap. Berl. 3038 (det finns ytterligare ett medicinskt papyrusmanuskript -Lilla Berlin-papyrusen- på museet, det har nr 3027 och dateras till 18.e dynastin [5]).

Referenser

Litteratur

Noter

  1. ^ [a b c d e] Texas Heart Institute journal, vol 23 (3); 1996 (läst 25 april 2011)
  2. ^ [a b c] Medical Cannabis (läst 25 april 2011)
  3. ^ [a b c d e f g h] Australian Academy of Medicine & Surgery Arkiverad 5 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
  4. ^ [a b c d] Int Journal of Colorectal Disease vol 10, nr 4, 1995 (läst 25 april 2011)
  5. ^ [a b c d e f g] Kori-Linder.de Arkiverad 1 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
  6. ^ [a b] Coptic Medical Arkiverad 8 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
  7. ^ Clinical Chemistry, vol 33, nr 2, 1987 (läst 25 april 2011)
  8. ^ Open Library (läst 25 april 2011)

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Neues Museum Aegyptischer Hof.jpg
Berlin, New Museum: Egyptian Court, lithograph based on a watercolor by Eduard Gaertner