Beringtejst

Beringtejst
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pigeon Guillemot RWD2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljAlkor
Alcidae
SläkteCepphus
ArtBeringtejst
C. columba
Vetenskapligt namn
§ Cepphus columba
AuktorPallas, 1811
Utbredning
PIGU distribution.png
Synonymer
Beringstejst
Hitta fler artiklar om fåglar med

Beringtejst[2] (Cepphus columba) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i norra Stilla havet.[3]

Kännetecken

Utseende

Beringtejsten är en medelstor (30-37 cm), i häckningsdräkt huvudsakligen svart alka med lång och smal näbb, röda ben och vita vingtäckare. Den är mycket lik nära släktingen tobisgrisslan men är något större och har ett svart band i det vita på vingarna i häckningsdräkt. Vidare har den i alla dräkter grå istället för vita vingundersidor. Vinterdräkten är mörkare än motsvarande dräkt hos tobisgrisslan. Populationen i Kurilerna (snowi, se nedan) har endast något vitt i vingen, ibland inget alls, och har ofta en ljusare fläck kring ögat.[4][5]

Cepphus columba5.jpg

Läten

På häckningsplats är beringtejsten en ljudlig fågel som yttrar olika sorters mycket ljusa, gnissliga eller pipiga visslingar kring boet.[4]

Utbredning och systematik

Beringtejst påträffas på både den asiatiska och amerikanska sidan av norra Stilla havet. Den delas in i fem underarter i två grupper med följande utbredning:[3]

Underarten snowi behandlas av vissa som en egen art.[5]

Levnadssätt

Beringtejsten återfinns utmed klippiga kuster runt norra Stilla havet där den sällan ses långt från land. Den lever av olika sorters bottenlevande fisk och ryggradslösa djur. Ungarna matas oftast med fisk som jagas inom en kilometer från häckningskolonin. Den häckar oftast i små kolonier med under 50 fåglar på klippor och sluttningar, ofta nära grunt vatten mindre än 50 meter djupt. Arten är monogam och platstrogen. Den stannar nära kolonin även utanför häckningstid, även om fåglar i Alaska och Kalifornien flyttar söderut respektive norrut.[6]

Pigeon Guillemot underwater in Living Coasts.jpg
Pigeon guillemot chick.JPG

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 1993 till 235.000 individer.[1]

Namn

Fågeln har på svenska även kallats beringstejst.

Referenser

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Cepphus columba Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  6. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Pigeon guillemot chick.JPG
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC-BY-SA-3.0
Pigeon Guillemot RWD2.jpg
Författare/Upphovsman: DickDaniels (http://theworldbirds.org/), Licens: CC BY-SA 3.0
Pigeon Guillemot (Cepphus columba) near Gull Island, Kachemak Bay, Alaska
PIGU distribution.png
Global distribution of the Pigeon Guillemot Cepphus columba.
Pigeon Guillemot underwater in Living Coasts.jpg
Författare/Upphovsman: Nilfanion, Licens: CC BY-SA 3.0
A Pigeon Guillemot (Cepphus columba) underwater in a tank at Living Coasts, in Torquay, UK