Bergsparv

Bergsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtBergsparv
E. striolata
Vetenskapligt namn
§ Emberiza striolata
Auktor(Lichtenstein, 1823)
Synonymer
  • Fringillaria striolata

Bergsparv[2] (Emberiza striolata) är en tätting i familjen fältsparvar.[3] Den förekommer i karga bergstrakter från nordöstra Afrika genom Mellanöstern till Indien. Den är nära släkt med hussparven (E. sahari) och dessa behandlades tidigare som en och samma art. Arten ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Bergsparven är en relativt liten fältsparv med en kroppslängd på 13-14 centimeter. Den påminner om klippsparven (Emberiza cia) med sitt gråvita och svartvitbandade huvud. Bergsparven är dock mindre, har inget vitt på stjärten, underdelen av näbben är gulaktig (klippsparvens näbb är grå), bröstet är fläckigt, mindre vingtäckarna rostbruna istället för grå samt saknar klippsparvens vita vingband.[4]

Jämfört med närbesläktade hussparven (E. sahari, se nedan) är den streckat jordbrun på ryggen (ej ostreckat rödbrun), mörkt täckarband på vingen (hussparven har enfärgad vinge), gråbeige under istället för rostbeige samt har en diffus och inte skarp gräns mellan huvud och bröst. Huvudteckningen är också mer distinkt. Hona bergsparv är otydligare tecknad än hanen och brunare på huvudet.[4]

Läten

Bergsparven sjunger en kort och kvittrig strof, konsekvent upprepad: "tru-i-ah try-try trivitri trah" eller liknande. Locklätena är gnällig nasala, sträva och gråsparvslika eller en kort "tvett".[4]

Utbredning och systematik

Bergsparv förekommer från nordöstra Afrika till centrala Indien. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Emberiza striolata striolata – förekommer i nordöstra Afrika till Arabiska halvön, Iran, Pakistan och centrala Indien
  • Emberiza striolata saturatior – förekommer i högländerna i centrala Sudan, sydvästra Etiopien och nordvästra Kenya
  • Emberiza striolata jebelmarrae – förekommer i höglandet i väst-centrala Sudan (Jebel Marra)

Arten har tillfälligt observerats i Bahrain, Kuwait, Qatar och Cypern.[5]

Se också hussparv (Emberiza sahari) som tidigare betraktades som en underart till bergsparv. Vissa gör det fortfarande.[6]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa auktoriteter delar upp detta i flera mindre släkten. Den förs då tillsammans med exempelvis kapsparv och hussparv till Fringillaria.

Levnadssätt

Bergsparven återfinns i karga bergstrakter där den olikt sin nära släkting uppträder skyggt. Den är en stannfågel men kan röra sig till lägre belägna slätter och odlade fält vintertid.[4] Den lägger tre ägg som ruvas i 14 dagar.[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt ovanlig men lokalt vanlig eller mycket vanlig.[1]

Referenser

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Emberiza striolata Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 402. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 235. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Pande, S. Pawashe, A. & Joshi, V. 2006. Notes on the breeding of Striolated Bunting Emberiza striolata near Pune, Maharashtra. Indian Birds 2 (6): 153-156.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Israel. Striolated bunting (15356301994).jpg
Författare/Upphovsman: Greg Schechter from San Francisco, USA, Licens: CC BY 2.0

Striolated bunting

Israel
Striolated Buntings.JPG
Författare/Upphovsman: Duncan Wright, Licens: CC BY-SA 3.0
Striolated Buntings Emberiza striolata, Wadi Al Helo, Fujariah, United Arab Emirates