Berggräsfågel
Berggräsfågel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Gräsfåglar Locustellidae |
Släkte | Bradypterus |
Art | Berggräsfågel B. centralis |
Vetenskapligt namn | |
§ Bradypterus centralis | |
Auktor | Neumann, 1908 |
Utbredning | |
Synonymer | |
Bergsmygsångare |
Berggräsfågel[2] (Bradypterus centralis) är en nyligen urskild fågelart i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
Berggräsfågeln är en långstjärtad och långnäbbad sångare med anspråkslös fjäderdräkt. Den är genomgående rostbrun med suddiga streck på bröstet. Sången inleds långsamt och tvekande med sträva, metalliska toner som ökar i hastighet, för att avslutas i en drill som skapas av att den slår ihop vingarna mycket snabbt. Det streckade bröstet skiljer den från rörsångare. Arten är mycket lik sumpgräsfågeln, men de delar knappt eller inte alls utbredningsområde och berggräsfågelns sång är mycket ljusare.[4]
Utbredning och systematik
Berggräsfågel delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- B. c. sudanensis – södra Sudan, västra Etiopien och nordöstra Uganda
- B. c. centralis – nordöstra och östra Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och Burundi till sydvästra Uganda och nordvästra Tanzania
- B. c. elgonensis – östra Uganda till västra och centrala Kenya
Tidigare betraktades den som underart till sumpgräsfågel (B. baboecala).
Levnadssätt
Berggräsfågeln hittas i våtmarksområden, framför allt vassbälten. Liksom andra arter i familjen är den mycket tillbakagragen och ses vanligast först när den sjunger, antingen från sittplats eller i en kort sångflykt.[4]
Familjetillhörighet
Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[5] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.
Status
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
Referenser
- ^ [a b] Birdlife International 2022 Bradypterus centralis . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 10 december 2022.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
- ^ [a b] Pearson, D. and G. M. Kirwan (2021). Highland Rush Warbler (Bradypterus centralis), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.hirwar2.01
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
Externa länkar
- Wikispecies har information om Bradypterus centralis.
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Camera icon
Författare/Upphovsman: Haller1962, Licens: CC BY-SA 4.0
Bradypterus centralis distribution map, based on http://datazone.birdlife.org/species/factsheet/highland-rush-warbler-bradypterus-centralis
Författare/Upphovsman: Liftarn (diskussion), Licens: CC BY-SA 3.0
Silhouette de Falco peregrinus, le faucon pèlerin (Peregine falco).