Bergbambusångare

	Bergbambusångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Bergbambusångare; P. valentini
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus valentini
Auktor	(Hartert, 1907)
Utbredning
Synonymer
	Seicercus valentini; Biankis bambusångare;

Bergbambusångare^[2] (Phylloscopus valentini) är en nyligen urskiljd asiatisk fågelart i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Bergbambusångare är en medelstor (12–13 cm) storhövdad lövsångare med tydligt grå hjässa, svarta längsgående hjässband, gul undersida, vit stjärtundersida och vitt på yttre stjärtpennorna. Ovansidan är grön, ansiktet olivgrönt och vingarna mörkgrå med smala gröna fjäderspetsar. Den har även gula spetsar på de större täckarna som bildar ett tydligt vingband. Undersidan är citrongul och runt det stora ögat syns en tydligt gul ögonring.^[4]

Mycket liknande systerbambusångare har större näbb, kortare stjärt, mindre vitt i stjärten och saknar vingband.^[4] På huvudet syns mer inslag av grönt i pannan samt att de mörka hjässbanden mer gråsvarta, diffusare och kortare bakåt.^[5]

Läten

Sången är en enkel och upprepad serie visslingar med långa pauser och utan drillar, mörkare och starkare än systerbambusångare. Bland lätena hörs ett kort och visslande "diu".^[4]

Utbredning och systematik

Bergbambusångare delas in i två underarter:^[6]

Phylloscopus valentini valentini – häckar i centrala China (södra Shaanxi, södra Gansu, Sichuan samt norra och västra Yunnan) samt möjligen i norra Myanmar
Phylloscopus valentini latouchei – häckar lokalt i sydöstra Kina (Hubei, nordöstra Jiangxi, Fujian, Guangdong och möjligen norra Hunan) samt norra Vietnam

Vintertid flyttar fågeln till södra Kina och norra Sydostasien.^[6]

Fågeln behandlades tidigare som en del av burkii-komplexet, som numera delas upp i ett flertal arter efter studier^[7], förutom bergbambusångare även systerbambusångare, himalayabambusångare, grönkronad bambusångare, emeibambusångare och gråkronad bambusångare.

Släktestillhörighet

Bambusångarna placeras traditionellt i släktet Seicercus. DNA-studier^[8] visar dock att arterna i Seicercus inte är varandras närmaste släktingar, där vissa arter istället står närmare arter i Phylloscopus. Olika auktoriteter hanterar detta på olika vis. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare^[3]^[9], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar ett antal Phylloscopus-arter till ett expanderat Seicercus^[10].

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[11] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Bergbambusångare förekommer i undervegetationen i svalare, tempererade bergsskogar över 1800 meters höjd, högre upp än systerbambusångare. Den födosöker efter insekter lågt i vegetationen, men också i trädkronorna på relativt låga träd. På basis av när hanar sjunger tros den häcka i juni-juli. Arten är flyttfågel, men både flyttider och övervintringsområden är ej fullständigt kända.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig.^[12]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den ryske ornitologen Valentin Lvovitj Bianki (1857–1920).^[13] Tidigare kallades den Biankis bambusångare även på svenska, men tilldelades 2023 ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.^[2]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Phylloscopus valentini Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ [a b] BirdLife Sverige (2023) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:441, ISBN 978-1-84330-746-4
^ [a b c] Alström, P. (2018). Bianchi's Warbler (Phylloscopus valentini). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58916 17 December 2018).
^ Alström, P. & Olsson, U. (1999) The Golden-spectacled Warbler: a complex of sibling species, including a previously undescribed species. Ibis 141(4): 545–568.
^ Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Phylloscopus valentini.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör bergbambusångare.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Phylloscopus valentini Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[BLS-2] [a b] BirdLife Sverige (2023) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[eastasia-4] [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

[robson-5] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:441, ISBN 978-1-84330-746-4

[hbw-6] [a b c] Alström, P. (2018). Bianchi's Warbler (Phylloscopus valentini). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58916 17 December 2018).

[7] Alström, P. & Olsson, U. (1999) The Golden-spectacled Warbler: a complex of sibling species, including a previously undescribed species. Ibis 141(4): 545–568.

[8] Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.

[IOC-9] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[H&M-10] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[11] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[12] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[13] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

Navigation

Navigering

Temaportaler