Bengallärka

Bengallärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bengallärka i Kolkata.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläktePlocealauda
ArtBengallärka
P. assamica
Vetenskapligt namn
§ Plocealauda microptera
AuktorHorsfield, 1840

Bengallärka[2] (Plocealauda assamica) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i öppna gräsmarker och fält i södra Asien, från norra Indien till västra Burma. Arten är nära släkt med gräshoppslärka, indokinesisk lärka och burmalärka, och tidigare behandlades de som en och samma art. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läten

Bengallärkan är en 16 cm lång och rätt knubbig lärka med kraftig näbb, kort stjärt, korta vingar och rätt långa ben. Den har rostfärgat inslag i vingen, rostbeigefärgade yttre stjärtpennor, tydligt mörkfläckat bröst. Den har även mörka fläckar på örontäckarna och kring strupsidan och undersidan har en ljust rostbeige anstrykning. Jämfört med nära besläktade gräshoppslärkan är ovansidan grå och undersidan mer rostfärgad. Sången består av en upprepad serie med tunna, ljusa och tvåstaviga toner, vanligen levererad i en utdragen sångflykt.[4][5]

Bengallärka fotograferad i Kolkata.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer från norra Indien till södra Nepal, Bhutan, Bangladesh och västra Myanmar.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderade den dock gräshoppslärkan (Plocealauda affinis), indokinesisk lärka (P. erythrocephala) och burmalärkan (P. erythroptera) som underarter. Dessa urskiljs dock som egna arter baserat på skillnader i läten, sångflykt, beteenden och habibatval. Bengallärkan hybridiserar troligen med gräshoppslärkan i ett litet område i nordöstra Indien.[7]

Bengallärkans utbredningsområde.

Släktskap och släktestillhörighet

Bengallärkan placerades tidigare i släktet Mirafra, men genetiska studier från 2023[8] visar att det kan delas upp i fyra klader som är förhållandevis gamla, äldre än flera andra släkten i familjen. Författarna rekommenderar därför att Mirafra delas upp i flera släkten, där bengallärka med släktingar lyfts ut till nybeskrivna Plocealauda. Denna linje följs här. Närmaste släktingen till bengallärkan är indisk lärka.[8]

Levnadssätt

Bengallärkan hittas på öppen gräsmark och fält, generellt men inte nödvändigtvis med spridda buskar och träd. Födan är dåligt känd, men tros bestå av frön och ryggradslösa djur. Fågeln häckar mellan mars och augusti, huvudsakligen i maj och juni. Arten är stannfågel.[5]

Bengallärka som just putsat sig.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mirafra assamica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Alström, P. (2019). Bengal Bushlark (Mirafra assamica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57592 3 oktober 2019).
  6. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  7. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2012) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. 2nd edition. National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, Michigan State University & Lynx Edicions, Washington, D.C., Michigan & Barcelona.
  8. ^ [a b] Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095

Externa länkar

Media som används på denna webbplats