Ben Hecht

Ben Hecht
Ben Hecht 1949.
Ben Hecht 1949.
Född28 februari 1894
New York, New York, USA
Död18 april 1964 (70 år)
New York, New York, USA
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetAmerikan
GenrerRomaner, filmmanus
Framstående verkFarväl till vapnen (1957)
Make/makaMary Armstrong (1916–1926)
Rose Caylor (1926–1964)

Ben Hecht ([ˈhɛkt]), född 28 februari 1894 i New York i New York, död 18 april 1964 i New York i New York, var en amerikansk manusförfattare, regissör, filmproducent, dramatiker, journalist och författare. Han har kallats "Shakespeare of Hollywood" ("Hollywoods Shakespeare").

Biografi

Ben Hecht var son till rysk-judiska invandrare med jiddisch som språk. Familjen flyttade till Racine i Wisconsin när Ben gick i högstadiet. Efter examen flyttade han till Chicago för att bo hos släktingar och började där en karriär inom journalistiken. Han arbetade som reporter först för Chicago Journal och senare för Chicago Daily News.

Efter första världskriget blev han utsänd till Berlin som tidningens korrespondent och där skrev han sin första och mest framgångsrika roman, Erik Dorn (1921). Han blev förutom krigsreporter också känd som en tuff kriminalreporter och samtidigt känd i litterära kretsar i Chicago.

År 1921 startade Hecht en krönika i Daily News kallad Tusen och en eftermiddag i Chicago, som under den tid den fanns blev mycket inflytelserik och representerade ett nytt koncept i journalistiken.

Efter att ha slutat som krönikör började Hecht skriva romaner, pjäser, filmmanus och memoarer, men inget av detta förmörkade hans tidigare framgångar med att hitta litterär inspiration i stadslivet.

Hans första fullstora pjäs var Egoisten, som blev upp satt i New York 1922. Tillsammans med en reporterkollega, Charles MacArthur, flyttade han till New York där de samarbetade om ett manus till skådespelet The Front Page. Det fick stor framgång och gavs i 281 föreställningar på Broadway med början i augusti 1928. År 1931 producerades den som film och blev nominerad till tre Oscars.

Som författare av filmmanus började Hecht sin karriär i Hollywood 1927 samtidigt med ljudfilmens inträde genom att skriva berättelsen för Josef von Sternbergs gangsterfilm Underworld. För detta vann han en Oscar för bästa manus vid Hollywoods första Oscarsceremoni och blev snart den högst betalda manusförfattaren i Hollywood. Han blev också en av de mest produktiva författarna och kunde skriva ett helt manus på 2 – 8 veckor.

Hecht engagerade sig också aktivt för att främja medborgerliga rättigheter och organiserade i början 1920-talet kampanjer mot Ku Klux Klan. Konstnärer och författare förenade sig för driva denna kamp inom konsten och litteraturen.

Oscarsnomineringar

  • 1929, vann med Underworld
  • 1935, nominerad med Viva Villa!
  • 1936, vann med The Scoundrel
  • 1940, nominerad med Svindlande höjder
  • 1941, nominerad med Änglar över Broadway
  • 1947, nominerad med Notorious!

Verk (urval)

Filmmanus

Teatermanus

Filmregi

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 mars 2013.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Ben Hecht.jpg
Publicity photo of Ben Hecht

Copyright details

Additional source information: This is a publicity photo taken to promote a famous film screenwriter. As stated by film production expert Eve Light Honthaner in The Complete Film Production Handbook, (Focal Press, 2001 p. 211.):

"Publicity photos (headshots) have traditionally not been copyrighted. Since they are disseminated to the public, they are generally considered public domain, and therefore clearance by the studio that produced them is not necessary."

Nancy Wolff, includes a similar explanation:

"There is a vast body of photographs, including but not limited to publicity stills, that have no notice as to who may have created them." (The Professional Photographer's Legal Handbook By Nancy E. Wolff, Allworth Communications, 2007, p. 55.)

Film industry author Gerald Mast, in Film Study and the Copyright Law (1989) p. 87, writes:

"According to the old copyright act, such production stills were not automatically copyrighted as part of the film and required separate copyrights as photographic stills. The new copyright act similarly excludes the production still from automatic copyright but gives the film's copyright owner a five-year period in which to copyright the stills. Most studios have never bothered to copyright these stills because they were happy to see them pass into the public domain, to be used by as many people in as many publications as possible."
Kristin Thompson, committee chairperson of the Society for Cinema and Media Studies writes in the conclusion of a 1993 conference with cinema scholars and editors, that they "expressed the opinion that it is not necessary for authors to request permission to reproduce frame enlargements. . . [and] some trade presses that publish educational and scholarly film books also take the position that permission is not necessary for reproducing frame enlargements and publicity photographs."[1]